Detta är en debattartikel. Åsikter som framförs i texten är skribentens egna.

I en debattartikel i Sjöfartstidningen beskriver Andreas Andersson, vd Mälarhamnar, om hans syn på isbrytning i Mälaren. Tyvärr verkar det som Andreas missuppfattat vad som gäller, och vilka föreskriver som gäller angående Mälaren.

Läs mer: Debatt: Staten kan inte skjuta över sitt ansvar

Statisbrytningen är reglerat via Isbrytarförordningen från år 2000. Där förklaras att Sjöfartsverket ansvarar för isbrytning ”mellan öppet vatten till havs (…), eller liknande ishinder”. Vidare beskrivs att det är Sjöfartsverket som avgör om statsisbrytarna ska bryta is på Vänern, eller i Mälaren och Ångermanälven.

I klartext innebär det att staten bryter is till havs eller där isen uppför sig på samma vis som till havs. Alltså där det är risk att fartyg hamnar i olägenhet eller där handelsfartygen inte tar sig fram då vallar eller ispress stoppar dem där måste assistansisbrytningen ske.

Staten har inte haft isbrytningsansvaret på Mälaren, vare sig innan eller efter 2022, något som verkar ha missuppfattats av Mälarhamnars VD. Det vi gjorde 2022 var att förtydliga våra föreskriver om att när isbrytning utförs av en lokal aktör (som Mälarhamnar) kan de inte per automatik skicka fakturan till Sjöfartsverket.

Vi genomför isbrytning på Mälaren när vi anser att vi har resurser och att det finns ett behov av statliga isbrytning. Vi sätter också isrestriktioner där vi reglerar vilka fartyg som klarar av att åka utan assistans i området.

Att jämföra med Vänern blir också felaktigt då Vänerns isförhållanden ofta kan jämställas med havsis, ”och liknande förhållanden”, till skillnad från Mälaren.

Vi för gärna en dialog med Mälarhamnar, och alla andra hamnar, som har frågor kring isbrytning. Samtidigt förhåller vi oss till den förordning som gäller för isbrytningen.

Amund E. B. Lindberg, Affärsområdeschef Vintersjöfart, Sjöfartsverket