Sju kulturfartyg får miljonstöd

Sjöhistoriska museet i Stockholm delar årligen ut en miljon kronor till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I år får sju fartyg del av bidraget för bland annat reparationer.

Relaterade artiklar

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima och transporthistoriska museer, fördelar årligen en miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Det ekonomiska stödet är viktigt, men det betalar bara en liten del av de verkliga reparationskostnaderna. I år var antalet ansökningar 37 och den totala summan på ansökningarna drygt 8 miljoner kronor – något som enligt museet berättar om de stora behoven.

Totalt delas en miljon kronor ut i år till sju av de sökande fartygen. Enligt museet har de i år fokuserat på de seglande fartygens träskrov och tre segelfartyg har tilldelats pengar. Årets största bidrag går till ångfartyget Färjan 4 i Göteborg och den ångpannerenovering de ska genomföra.

”Viktiga för levande sjöfartshistoria”

– De historiska fartygen är viktiga för en levande sjöfartshistoria som kan upplevas av många samtidigt som kostnaderna för att reparera dessa historiska klenoder är kostsamt. Självklart är det fartygsägarna själva med sitt engagemang och sin egna ekonomiska insatser som är viktigast. Utan deras insatser skulle landets många historiska fartyg inte gå i trafik. Särskilt i år ser vi att behoven för de traditionella segelfartygets träskrov kräver stora insatser. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden. Vi hoppas att stödet från oss kan bidra till detta, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. Beslut om fördelningen sker efter diskussioner med Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och Arbetets museum. Även de rikstäckande föreningarna Sveriges segelfartygsförbund och Sveriges ångbåtsförening erbjuds möjlighet att lämna synpunkter på bidragsfördelningen.

– Vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgänglig för allmänheten. Syftet med detta är förstås att fartygens historia ska kunna upplevas av så många människor som möjligt, säger Karolina Matts.

Följande fartyg tar i år emot stöd:

Segelfartyget Ellen, Stockholm, 200.000 kronor

Ellen är byggd i Thurø, Danmark, 1898 i ek och bok med jaktskrov med skonarrigg. Hon byggdes för fraktfart och var hemmahörande i Troense fram till 1918, med namnet William. År 1920 såldes fartyget till bohuslänska Resö och fick då namnet Ellen. År 1922 fick fartyget en hjälpmaskin och 1940 riggades hon om till galeas. Hennes historia i fraktfart är knuten till orter som Resö, Strömstad och Böda. Den yrkesmässiga trafiken pågick fram till 1961. Som fritidsfartyg har Ellen varit hemmahörande i Malmö, Karlshamn och Lidingö. Sedan tidigt 1990-tal köptes Ellen av den nuvarande ägaren Stiftelsen S/Y Ellen. Verksamheten var redan då kopplad till seglingar för skolungdomar. Sedan slutet på 1990-talet är Ellen åter riggad som skonare och är nu i ett skick som påminner om hur hon såg ut på 1930-talet. Hon används i dag bland annat för kolloverksamhet och kan hyras av både skolklasser och företag. Årets stöd ska användas till skrovarbeten – främst bordläggning, spant och relingsstöttor.

Färjan 4, Göteborg, 300.000 kronor

Färjan 4 är byggd som ångdriven personfärja vid Motala Verkstad 1920. Stålskrovet är nitat och förstärkt för gång i is. Den har ett balansroder och en propeller i var ända. Färjan 4 drivs av en tvåcylindrig kompoundmaskin med ytkondensor. Marschfarten är 7 knop. Ångpannan är av skotsk typ med ett eldrör och eldas med kol. Färjan 4 är i stort sett oförändrad sedan leveransen 1920. År 1934 fick hon dock större styrhytter samt tak över för- och akterdäck. Färjan 4 är den enda kvarvarande ångfärjan från lokaltrafiken över älven i Göteborg. Hon trafikerade i över 30 år linjen Residensbron–Götaverken och var kvar som reservfärja till och med 1970. Färjan 4 skänktes därefter till Sjöfartsmuseet, som har gett Sällskapet Ångbåten ansvaret att bevara färjan i trafikdugligt skick. Sedan oktober 2016 har färjan inte varit i trafik beroende på ett haveri på ångpannan. Årets stöd ska användas till reparation av ångpannan.

Bogserbåten Herkules, Göteborg, 59.000 kr

Motorbogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Det var ett dotterbolag till Johnsonlinjen och därför har Herkules Rederi AB Nordstjernans skorstensmärke. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel som kunde leverera 750 hkr maskinstyrka. Hon var utrustad med en av de första KaMeWa-propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. I början av 1980-talet lades Herkules upp. Efter stort engagemang av både Klubb Maritim och Maritiman i Göteborg är Herkules i dag i ett mycket gott sjödugligt skick. Från år 1999 överfördes ägandet av Herkules till ”Bogserbåten Herkules Ekonomiska förening”. I dag ligger Herkules vid Maritiman i Göteborg och används för charter- och medlemsturer. Årets stöd ska användas främst till målningsarbeten på skrovet.

Färjan Kalmarsund VIII, 40.000 kronor

Kalmarsund VIII byggdes 1963 vid Kalmar Varv med nybyggnadsnummer 408 som bil- och passagerarfärja för sträckan Kalmar–Färjestaden med en sjucylindrig Nohab Polar diesel. När Ölandsbron öppnade 1972 försvann i ett slag underlaget för trafiken och fartyget såldes till utlandet. Efter att ha trafikerat kusten längs Adriatiska havet i närmare 30 år skulle fartyget gå till upphuggning. Men 1999 köptes färjan tillbaka till Färjestaden. Den nya ägaren har genomfört omfattande reparationer av Kalmarsund VIII och har som målsättning att med färjan skapa en verksamhet som bland annat åskådliggör färjesjöfartens epok i Kalmarsund. Årets stöd ska användas till reparationer av yttertaket samt svetsarbeten på bildäck.

Segelfartyget skonerten Klara Marie, 100.000 kronor

Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn. Fartyget har klipperstäv och en liten låg akterspegel. Fartygstypen ”Bornholmsklipper” var riggade som tvåmastad skonare. Klara Marie har främst seglats i södra Östersjön med Rønne som hemmahamn. År 1965 köptes hon till Skillinge av en fiskhandlare som avsåg att använda henne för att frakta fiskrens till minkfoder. Då hade hon utrustats med en tändkulemotor och var riggad som galeas. Från och med år 1968 avslutades yrkestrafiken med fartyget och hon blev fritidsfartyg. Sedan 1994 ägs Klara Marie av Föreningen Partsrederiet Klara Marie som har renoverat henne och nu är hon åter seglande. Fartyget är en representant för de över 300 skutor som haft Skillinge som hemmahamn. Årets stöd ska användas till skrovarbeten, främst bordläggning, spant och brädgång.

Passagerarångfartyget Mariefred, 101.000 kronor

Mariefred byggdes 1903 vid Södra Varvet i Stockholm för trafiken Stockholm–Enhörna–Mariefred. Hon går fortfarande i samma trad med samma koleldade ångmaskin sedan dess. Fartyget byggdes ursprungligen för passagerar- och godstransporter och har sedan 1905 ägts av Gripsholms – Mariefreds Ångfartygs AB. År 1965 övertogs aktiemajoriteten av Stiftelsen Skärgårdsbåten. Sedan dess har mycket arbete lagts ned på att renovera fartyget och hålla det i gott skick. Det kulturhistoriska bevarandet av Mariefred med direkt koppling till den kontinuerliga trafiken står i fokus för fartygets nuvarande ägare. Ångmaskinen är original från 1903 men en nytillverkad panna sattes in 1983. Vid två tillfällen drabbades Mariefred av omfattande bränder ombord. Den traditionella inredningen har dock rekonstruerats efter de båda bränderna. Årets stöd ska användas till renovering av lågtrycksdelen av ångmaskinen.

Segelfartyget Sunbeam, 200.000 kronor

Sunbeam är byggd i Lowestoft 1905 och användes för seglande trålfiske på Nordsjön fram till 1937. Hon såldes därefter till Sverige och gick omväxlande i fiske- och fraktfart åren 1937 till 1961. I flera omgångar har Sunbeam förbyggts bland annat vid Hälleviksstrands varv. År 1962 övergick Sunbeam från att vara trålare till att registreras som forskningsfartyg. Detta år gjordes en resa till Medelhavet, och därefter har hon utnyttjats till marinbotanisk forskning i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Under de senaste 15 åren har mycket arbete gjorts på fartyget, bland annat byte av maskin, ny styrhytt och byte av bordläggning. År 1993 sänktes det förhöjda fördäcket till ursprunglig nivå och nya master riggades. 1999 genomfördes arbete med förskeppet, 2001 med akterskeppet där bord, balkar, stöttor, knän med mera byttes. Ambitionen är att återskapa exteriören och riggen från 1905 med undantag för en styrhytt. Sunbeam ägs sedan tidigt 1960-tal av Uppsala Marinbotaniska Medelhavsexpedition AB och har därmed fungerat för forskningsverksamhet längre än yrkesfisket. Efter vårens skrovarbeten planerar man för charterseglingar och marina forskningsinsatser även under seglingssäsongen 2019.

Årets stöd ska användas till skrovarbeten med bordläggning, spant och garnering.