Ibland har sjöfarten känts som en ankdamm. Samma människor dyker upp överallt och inte sällan sitter en person i flera olika styrelser eller kommittéer. I dessa grupper diskuteras hur viktig sjöfarten är (vilket alla i gruppen håller med om). Att nå utanför kretsen av redan frälsta har stundtals verkat svårt. 

Men nu har något hänt. På rekryteringssidan märks det tydligt. Branschen syns mer än tidigare på lite otippade ställen, både fysiska platser och på digitala plattformar. Förutom branschmässor i kuststäder är man numera ute och raggar nya sjöfarare i Norrlands inland och på Västgötaslätten. Bra där!

Även under Almedalsveckan märktes skillnad i år. Sjöfarten syntes inte bara på den traditionsenliga maritima mötesplatsen i Gotlandsbolagets trädgård. Även i andra trädgårdar och på innergårdar runt om i Visby deltog rederier och sjöfartsorganisationer i diverse panelsamtal. 

Sjöfarten har gått från att vara ett särintresse för de redan invigda till att ligga hyfsat högt på samhällsagendan. Det ökade intresset, i kombination med insatser kopplade till rekrytering, syns nu även i sökstatistiken till sjöfartsutbildningarna. 

Det geopolitiska läget spelar förstås stor roll för den förändrade bilden av sjöfarten. Idag pratar alla om totalförsvar och beredskap, och i det sammanhanget ses sjöfarten som en viktig aktör. Gemene man har börjat inse det som branschen envist trummat ut länge: Sverige är att betrakta som en ö och en stor del av vår import och export går på köl. 

Under årets Almedalsvecka betonade politiker oavsett partifärg att sjöfart och transporter har en stor roll i totalförsvaret. Verksamhet som bedrivs idag ska kunna bedrivas även i kris och krig, och det som inte fungerar idag kommer heller inte att fungera i kris eller krig. 

Vi måste samverka (sa alla) och politikens uppgift i det är att skapa plattformar och stifta lagar som förenklar samverkan, och att ”putta näringen i den riktning som behövs”, som en riksdags-ledamot i försvarsutskottet uttryckte det. 

Beredskap går idag att lägga som ett filter på i stort sett allt. Nya isbrytare är sedan länge en het fråga, och nu påpekas att Natointrädet gjort frågan ännu hetare då Sveriges och Finlands kunskap om vintersjöfart är högintressant för Nato.

Behovet av fler svenskflaggade fartyg har diskuterats i många år. Arbetstillfällen och skatteintäkter har lyfts som argument för svensk flagg. Idag sägs flaggen framför allt vara en beredskapsfråga. 

Intermodalitet och olika transportslag nämns också i beredskapssammanhang. Likadant med varvsförmåga och Sveriges möjlighet att reparera trasig kritisk infrastruktur till sjöss. Kablar har alltid gått sönder och behövt lagas. Men innan ordet kabelbrott blev vanligt i medierna var det nog få som funderade på vilken flagg det är på fartygen som utför reparationerna.

Snart är det Donsö Shipping Meet, en mässa och mötesplats som i år har temat säkerhet och beredskap. Jag hoppas på att få träffa både branschfolk och människor utanför ankdammen där. Vi ses!