Sjöbrodern och författaren Ove Allansson törnade in för gott 2016. Men minnet av honom lever, genom hans verk samt Ove Allanssonsällskapet och dess aktiviteter. Exempelvis på Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm den 27 november. Då lanseras en ny antologi om honom, Blues för Ove.

Ove föddes 1932 i Lidköping, just där Västgötaslätten möter insjöoceanen Vänern. Han växte upp i närbelägna Kvänum.

20 år gammal mönstrade Ove 1952 på sin första lasttramp som jungman. Han var till sjöss på olika trader i sju år. Mestadels seglade han som reparatör eller svarvare, med av honom själv återgivna ord ”alle mans djävul”. Sjötörnarna satte djupa spår och lade grunden till ett rikt och omfattande författarskap.

Så här har Ove sammanfattat sin sjömanstid: ”Det positiva som sjömansyrket gav mig var kamratskap, yrkesstolthet, havsstämningar i stiltje och storm och möten med främmande kulturer…”

1963 fick Ove en dikt publicerad i tidskriften Sjömannen och en novell i hans andra fackorgan, Metallarbetaren. Bokdebuten kom 1967 med den burleska romanen Resan till Honduras, som redan året därpå följdes av Vintramp. Sammanlagt har det blivit 35 helt egna verk, med den självbiografiska Författare ”vill varenda jävel vara, då slipper dom arbeta!” som nog var tänkt som ett slags slutpunkt 2012. Men strax efter hans definitiva avmönstring från jordelivet 2016 gavs ytterligare ett verk av honom ut, Allans blandning: resor, arbete – land och sjö. Flertalet av Oves verk, men långt ifrån alla, har sjölivet som tema.

Därtill kommer en lång rad antologier som Ove har medverkat i. Vidare har Ove själv redigerat flera skrifter av bestående värde, givetvis med ymnigt flödande egna texter tillsammans med dem från andra skribenter. Dit hör Dikt babord (1992), som består av ett urval berättelser från tidskriften Sjömannens årgångar. Dit hör också Till havs! (1984), som är en bred presentation av svenska sjömansförfattare. Ett kvartssekel senare började den kännas ofullständig. Därför sammanställde Ove praktverket Sjölivets berättare (2009).

Ove hade den unika kombinationen av ett okuvligt samhällsengagemang och en mustig humor, som har berikat hans författarskap och förnöjt hans breda läsekrets. Han var dessutom en mentor för många av oss andra skrivglada sjömän, aktivt seglande likaväl som före detta. Ove tog sig tid att läsa våra alster och förmedla goda råd.

Jazzfantasten Ove hade en speciell talang som han kunde demonstrera vid celebra tillfällen: Konsten att spela flöjt med näsan! Tillsammans med författarkollegan Anders Wällhed har han också sammanställt moderna sjömansvisor, som var för sig har sjungits in av Ewert Ljusberg och Musikgruppen KAL.

Jag minns en gammal sjöman som fick Oves dedikation i sitt just inköpta ex av berättelsesamlingen Sjöbröder. Han sade: Tack för alla dina ord!

Det är bara att instämma.