Sjöfarten står inför stora utmaningar – från klimatkrav och digitalisering till totalförsvar och kompetensförsörjning. Forskning och innovation blir därför helt avgörande för att Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft och samtidigt nå de breda hållbarhetsmålen.
Sjöfarten är en bärande del av det svenska transportsystemet och avgörande för både näringsliv, handel och försörjningsberedskap. Samtidigt befinner sig branschen i, och framförallt inför, en snabb omställning. Nya miljökrav, digitalisering, ökade säkerhetsutmaningar och behovet av långsiktig kompetensförsörjning gör att forskningen inom det maritima området spelar en allt viktigare roll.
Inom Trafikverkets sjöfartsportfölj finns redan i dag en rad satsningar som syftar till att stärka kunskapsbasen för framtidens hållbara sjöfart. Men behovet är stort. Det märker vi vid utlysningar såsom den som stängde den 15 september. För 2026 har vi i sjöfartsportföljen 10-15 miljoner kronor kvar att fördela till projekt. Det innebär att 80-85 procent av utrymmet är intecknat i redan beviljade projekt. Det är inte konstigt då forskningsprojekt ofta är, och skall vara, fleråriga. Denna gång inkom 41 ansökningar inom sjöfartsområdet, med ett samlat sökbelopp på cirka 50 miljoner kronor. Det är tuff konkurrens om medlen!
I branschens nationella forsknings- och innovationsagenda (NRIA) pekas det, återigen, på att forskningsfinansieringen behöver öka kraftigt för att Sverige ska kunna ligga i framkant internationellt.
Det stora intresset visar att idéerna, viljan och forskningskraften finns. Men näringslivets aktiva deltagande är fortfarande begränsat vilket, tror jag, hämmar nyttiggörandet av forskningsresultaten vilket i sin tur är viktigt för den politiska viljan att investera i framtiden, i forskningen. För att förverkliga potentialen krävs, vid sidan av monetära resurser, bredare samverkan mellan myndigheter, akademi och industri.
Vad vill man då forska om?
Bland forskningsförslagen märks flera strategiska teman. Infrastruktur och hamnar är centralt, inte minst i ljuset av både klimatomställning och totalförsvaret. Man vill se till nya affärsmodeller, logistiklösningar och hamnarnas roll i krisberedskap. Bränslen och energi fortsätter, förstås, att vara mycket intressant ur ett forskningsperspektiv – det handlar om att utveckla och införa alternativa bränslen, energilagring och effektivare drift. Dessa frågor är förstås tätt kopplade till försörjningstrygghet och internationell konkurrenskraft.
Miljö och klimat går förstås till stor del in i bränsle och energi men här finner vi också intresse för mer lokala miljörisker utgående ifrån bl a muddermassor, buller och skrovrengöring. Samtidigt lyfts en av sjöfartens paradgrenar – säkerhet och totalförsvar. Där finner vi ansökningar med fokus på bl a sjöräddning, digital navigation men också cybersäkerhet, evakuering och robust krisberedskap.
Till detta kommer frågor om regelverk och policy där styrmedel, internationell harmonisering och arbetsmiljöregler för ny teknik lyfts. Inte heller områden som arbetsmiljö, hälsa och kompetensförsörjning glöms bort. Det svenska sjöfolkets förutsättningar är en grundpelare för att samhällsnyttan med svensk flagg ska finnas på plats. Även område som digitalisering och dataanalys tilldrar sig forskningsutförarnas intresse med AI, digitala tvillingar och simuleringar som kan revolutionera både design och drift av fartyg i fokus.
Forskning inom det breda maritima området är inte att betrakta som en nischfråga, utan en nyckel för att nå breda mål: klimatneutralitet, internationell konkurrenskraft och stärkt redundans och resiliens. Det handlar också om att säkra att vi om tio år inte står inför en kompetensbrist som i praktiken hindrar näringen, underminerar svensk flagg och försvårar effektiv myndighetsutövning.
Genom att investera i maritim forskning och innovation, i en sann triple- eller kvadrupel-helixsamverkan, läggs grunden för en kompetenssäkrad, säker, hållbar och konkurrenskraftig sjöfart. En sjöfart som är rustad för framtiden och som kan fortsätta vara en stark länk i det svenska transportsystemet.
Kommentarer