Det händer mycket inom färjetrafiken på Östersjön. Kartan uppdateras konstant. Nya linjer startas, andra byter ägare, några läggs ner. Nyligen tog Stena Line över driften av linjen mellan Umeå och Vasa. Fartyget Aurora Botnia opereras nu av Stena Line, fast med samma personal som tidigare och fortfarande under varumärket Wasaline. 

Bara någon vecka innan dess kom nyheten att Stena Line av lönsamhetsskäl kommer att stänga linjen mellan Halmstad och Grenå (tidigare Varberg–Grenå) i april. 

I södra Sverige meddelar nystartade PolSca att man ska öppna en linje mellan Karlshamn och Gdansk. Och i april 2024 startade Finnlines trafik mellan Malmö och Polen. Det första helårsresultatet från rederiet visar att den linjen verkar efterfrågad.

Detta är bara några exempel. Det är ett ständigt pågående flyttande, ändrande, justerande – och det är förstås helt logiskt. Utöver nya linjesträckningar har flera rederier tagit emot nytt tonnage som ökat kapaciteten på befintliga linjer, vilket påverkar godsflödena.

Samtidigt finns det linjer som känns för evigt inristade i kartan. Göteborg–Fredrikshamn. Stockholm–Åbo. För att inte tala om Helsingborg–Helsingör. Fast vem vet. Linjen Kapellskär–Mariehamn sågs av många som en konstant men har legat nere sedan Viking Lines Rosella såldes. Sedan dess pågår livliga rykten och diskussioner kring vad som ska hända där.

Sjöfartstidningen har i ett antal reportage tittat närmare på det stora färjetrafikpusslet kring Östersjön och hur olika rederier positionerar sig i konkurrensen om passagerare och gods. Vår reporter Christopher Kullenberg Rothvall har åkt mellan Umeå och Vasa. Själv var jag ombord på Viking Glory när miljösatsningen en grön korridor mellan Stockholm och Åbo firade två år. Spännande att höra vad som gjorts och, inte minst, vad som behövs för att komma vidare.