Det finns starka skäl till framtidstro inom svensk sjöfartsforskning. Spännande framsteg och en imponerande kunskapsutveckling sker inom flera områden, bland annat framdrift, skrov och drivlinor men också inom det breda området transportsystem och förstås säkerhet.

Under 2026 ser vi bland annat fram emot att branschprogrammet ”Hållbar sjöfart”, som drivs genom Lighthouse, fortsätter med hög ambitionsnivå och en omfattande ekonomisk ram om cirka 15 miljoner kronor. Programmet bidrar till fortsatt kunskapsuppbyggnad och stärker sjöfartsforskningens kvalitet och relevans. Därtill startar vi redan i januari fyra nya projekt som tillsammans omfattar närmare 6 miljoner kronor under 2026. Det ekonomiska utrymmet för ytterligare nystarter under året är dock begränsat och uppgår till cirka 4 miljoner kronor.

Samtidigt har 2025 bjudit på flera utmaningar, inte minst ur ett FoI-landskapsperspektiv. Sjöfartsverket har avvecklat sin FoI-enhet av ekonomiska skäl. Vinnova har trappat ned sitt engagemang inom transportområdet och i Trafikverkets förslag till Nationell plan 2026–2037 ligger ambitionen att transportforskningssatsningarna via Trafikverkets portföljer ska ligga kvar på dagens nivå under hela den tolvåriga planperioden. Att sjöfartens andel av dessa medel, som idag uppgår till cirka 15 procent, skulle öka får nog betecknas som orealistiskt.

Trots utmaningarna är min tro att svensk sjöfartsforskning aldrig har stått starkare än under de senaste åren. Vi ser en hög kvalitet i projekten, en växande bredd i samverkan mellan näringsliv, akademi och offentliga aktörer samt en allt tydligare koppling mellan forskning och samhällsnytta. Detta utgör en mycket god grund för framtida satsningar.

I dagarna har vi dessutom färdigställt en enkel Q&A för Sjöfartsportföljen. Syftet är att skapa en gemensam och transparent bild av läget i portföljen, hur och varför vi agerar som vi gör samt att besvara återkommande frågor kring ansökningar. Q&A:n bygger på frågor vi ofta möter i olika sammanhang och ska bidra till att alla sökande ges samma grundförutsättningar. 

Projektförslag som tydligt beskriver forskningshöjd, kopplar till samhällsnytta, har en genomarbetad metod, visar konkret engagemang från behovsägare och presenterar en trovärdig plan för nyttiggörande står fortsatt mycket starkt. Medfinansiering i dess olika former är alltid viktig inte minst eftersom den speglar intresse och engagemang från berörda aktörer. Av lättförståeliga skäl blir medfinansiering, inte minst genom EU-projekt, än mer centralt när de ekonomiska ramarna är begränsade.