I juli 1905 lämnade chefredaktör Fritz Schéel det allra första numret av Svensk Sjöfarts Tidning till tryck. Lösnummerpriset var fem öre och en årsprenumeration kostade 2,50 kronor. Tidningen startades i en för sjöfarten händelserik tid. Flera internationella sjöfartsorganisationer bildades kring sekelskiftet, industrialiseringen hade tagit fart och med sjöfarten nåddes nya exportmarknader. 

Spännande tid för sjöfarten

Några månader innan det första numret av tidningen nådde läsarna hade ångaren Kratos återvänt till Sverige efter sin första resa till Sydafrika, och därmed var den svenska transoceana linjesjöfarten född. Samma år fick Sverige sin första förbindelse med Sydamerika när Johnsonlinjen öppnade trafik på Rio de la Plata. 

I ett nummer från 1915 rapporteras att Broströmsångaren England kapats ”af tyskarne” och förts till Stettin. Ångaren var på väg från Göteborg till Stockholm med majs. ”Tyskarna ha ej gifvit något skäl för sitt tilltag. Man kan förmoda att de vilja undersöka lasten i afsikt att förvissa sig om att ej något krigskontraband finnes i den”, skriver Svensk Sjöfarts Tidning. 

Rapport om drivande minor

1916 noteras att Rederiaktiebolaget Transatlantic tecknat kontrakt med Lindholmen Verkstad Aktiebolag om ”byggande af 2 lastångare om 7 900 tons dw hvardera”.

1919 upplyser tidningen om att ett stort antal minor påträffats utanför Lindesnäs, ”sannolikt kommande från de norra minfälten enär hårda nordliga vindar varit rådande de senaste dagarna”. Vid Drogdens fyrskepp skriver tidningen att fyra drivande minor har setts.

1919 hittar vi också en notis om att en konflikt vid Stockholms frihamn nu har lösts genom att arbetarna erhållit rätt till tio minuters kafferast.

Panamakanalen sparade 125 dagsresor

1920 rapporteras att Panamakanalen har öppnats. Hur stor betydelse kanalen har för sjöfarten framgår bland annat, enligt tidningen, av att ett fartyg på sträckan Göteborg–San Fransisco vinner 10 500 nautiska mil vilket sammanlagt innebär ungefär 125 dagsresor. 

1925 skriver tidningen att den första kvinnliga eleven har avlagt examen som radiotelegrafist vid Göteborgs navigationsskola.

Under andra världskriget drabbades den svenska handelsflottan hårt. Över 2 000 svenska sjömän miste livet under krigsåren, och runt 300 svenskflaggade handelsfartyg och ett trettiotal fiskefartyg torpederades, minsprängdes eller krigsförliste på annat sätt. Svensk Sjöfarts Tidnings utgåvor från krigsåren har fasta avdelningar ”Sjöfarten och kriget” och ”För torpeder och minor” med notiser om fartyg som förlist och annan information.

Tidningen myntade paragrafare

Efter kriget moderniserades flottan och svenska varv byggde för svenska beställare. Under 1950-talets första år växte den svenska handelsflottan snabbt räknat i tonnage och många fartyg sysselsattes i trafik som aldrig kom till svenska hamnar. Den mindre sjöfarten brottades med kostnader och ökande konkurrens från bekvämlighetsflaggor, och kustsjöfarten började få konkurrens av bilar och järnväg. 

Nu introducerades paragraffartygen, som med ett brutto under 499 kunde seglas med mindre bemanning och därmed lägre kostnad. Begreppet ”paragraffartyg” myntades för övrigt i en ledare i Svensk Sjöfarts Tidning. 

Tanksjöfarten hade på 1950-talet blivit en viktig del av näringen, och nu dök också nya fartygstyper upp på ritborden. Roro-fartyg, biltransportfartyg, specialiserade bulkfartyg, bil- och passagerarfärjor, öppna fartyg med breda luckor och paragraffartyg är några innovationer som utvecklades i Sverige under denna tid. På 1960-talet kom containern som ytterligare ökade effektiviteten.

Svenska varv på topplistan

I januari 1966 skriver tidningen att de svenska varvens produktion 1965 var näst högst i världen räknat i dödviktston. Japan var etta med god marginal.

När Suezkanalen stängdes 1967 fick varven många beställningar, fraktraterna steg och ett tankfartyg kunde segla in sitt nybyggnadspris på en enda resa. 1970-talet blev skakigt med stigande bunkerpriser och fallande fraktrater, följt av höga fraktrater under kriget i Mellanöstern 1973 och sedan ett jättefall samma höst. De svenska varven brottades med lönsamhetsproblem, och under 1980-talet avvecklades de ett efter ett. 

Kortsiktig sjöfartspolitik och skärpta säkerhetskrav

På 1980- och 1990-talet skrev tidningen mycket om sjöfartspolitik. Riksdagen röstade ner ett förslag om svenskt internationellt register och istället infördes ett stöd som motsvarade den inbetalda skatten för de ombordanställda samt en del av de sociala avgifterna. Svensk Sjöfarts Tidning skrev att det generellt var ett stort problem att sjöfartspolitiken var så kortsiktig.

De här åren inträffade flera färjekatastrofer och med dem kom krav på skärpt säkerhet. Nya konstruktions- och stabilitetskrav infördes och så småningom kom ISM-koden. Stora olyckor med tankfartyg ledde till att utfasningen av enkelskrov snabbades på. Sjöfartsnäringen var inledningsvis negativ till utfasningsplanerna, men svenska rederier gick mot strömmen och välkomnade de skärpta kraven. Allt kunde följas i tidningens spalter. 

230 svenskflaggade fartyg vid 100-årsjubileet

När Svensk Sjöfarts Tidning år 2005 firade 100 år bestod den svenska handelsflottan av 570 fartyg över 300 brutto, av vilka 230 seglade under svensk flagg. Utöver dem fanns ett 60-tal fartyg i order. Året före hade det tagits beslut om att ett tonnageskattesystem skulle utredas i Sverige, och branschen hoppades på snabbt besked. 

Sedan dess har sjöfartsbranschen genomlevt en finanskris och en pandemi. Grön omställning och nya bränslen har seglat högt upp på agendan, liksom digitalisering, och en rad nya regelverk har införts. 

Under sina 120 år har tidningen – som nu bytt namn till Sjöfartstidningen – utkommit en gång i veckan, varannan vecka, till dagens tio nummer per år. Redaktionen har bytt lokaler, chefredaktörer har kommit och gått, och idag finns tidningen både i pappersform och på webben.

Men grundtanken är densamma. I en jubileumsartikel när tidningen fyllde 50 år (1955) står följande att läsa: 

”Vid jubileet är det tidningens förhoppning att den även i fortsättningen skall kunna tjäna sjöfarten, skeppsbyggeriet och det maritima intresseområdet över huvud taget på sådant sätt att den fyller en nyttig uppgift – och indirekt själv kan draga fördel och förkovran därur”.

Javisst. Det skriver vi under på även idag.