Så skapades det moderna kryssningsfartyget

Redan på 1960-talet blev Wärtsilä en betydande leverantör av färjor för den nordeuropeiska marknaden. Genombrottet på kryssningsmarknaden kom när det nybildade norska kryssningsrederiet Royal Caribbean Cruise Line beställde en serie på tre kryssningsfartyg från Wärtsilä 1969. Beställningen materialiserade den vision som amerikanen Edwin W. Stephan hade presenterat för rederiets norska ägare. Han ansåg att framtidens kryssningsrederi skulle operera högklassiga, specialbyggda nybyggen istället för utrangerade oceangående linjefartyg, vilket var vanligt på den tiden. 

Läs mer: "Varvsindustri med nio liv"

Nytänkande

Det första av Royal Caribbeans nybyggen var Song of Norway som Wärtsiläs Helsingforsvarv levererade 1970. Song of Norway väckte stor uppmärksamhet. Hon hade ett stort pooldäck och var det första passagerarfartyget konstruerat specifikt för trafik i varma farvatten. Stephans vision inkluderade också en skybar med panoramafönster i skorstenen som kom att bli något av ett varumärke för flera kommande generationer av Royal Caribbean-kryssningsfartyg.

Skeppsbyggaren Kai Levander, under flera decennier en trendsättande innovatör inom finländsk utveckling av kryssningsfartyg och färjor, var med och tog fram fartygs-typen. Han har berättat att planeringen av Song of Norway i praktiken inleddes från ett tomt papper. Många senare grundläggande lösningar i kryssningsfartygsdesign introducerades med detta fartyg.

– Ett exempel är konceptet med två sittningar i matsalen. Medan hälften av gästerna åt middag i matsalen bjöds den andra hälften på underhållning i showloungen. På så sätt utnyttjades de viktigaste och största utrymmena ombord effektivare, vilket fördubblade deras kapacitet, sa han i en intervju i Sjöfartstidningen.

Efter Royal Caribbean beställde de tre rederierna bakom det då nybildade norska kryssningsrederiet Royal Viking Line likaså tre fartyg från Wärtsilä. De första generationerna av kryssningsfartyg hade – i likhet med linjefartygen – en stor del av passagerarhytterna i skrovet. Rederierna efterlyste emellertid fartyg med så många ytterhytter som möjligt, eftersom deras kunder var villiga att betala mer för dessa.

– Vi arbetade med detta under en ganska lång tid och löste det slutligen genom att flytta de flesta hytterna upp till överbyggnaden. För att undvika stabilitetsproblem med högre överbyggnader byggdes de istället smalare än skrovet. Vi kunde få en rad utvändiga hytter på varje sida och i mitten mellan de tekniska utrymmena med luftkonditionering, berättade Kai Levander vidare i intervjun.

Läs mer: "Så skapades det moderna kryssningsfartyget"

Detta möjliggjorde också att ytterhytterna i överbyggnaden kunde utrustas med balkong. Det första kryssningsfartyget som inkluderade denna innovation i stor skala var Royal Princess, levererad av Wärtsiläs Helsingforsvarv 1984 till Princess Cruises. Konceptet fick stor genomslagskraft och numera utrustas i praktiken alla stora kryssningsfartyg med balkongförsedda hytter.

Trogna kunder

Under årens lopp har många kryssningsrederier beställt nybyggen från Finland. Samarbetet med Royal Caribbean är dock unikt, eftersom det har pågått ända sedan rederiet grundades. Rederiet har givetvis även anlitat andra varv, men troget återkommit till Finland.

Efter den lyckade Voyager-seriens Post Panamax-fartyg har samarbetet varit intensivare än någonsin och inkluderar Freedom-klassen och de två första fartygen i den gigantiska Oasis-klassen som likaså blev stora framgångar. Nu pågår byggnation av de rekordstora fartygen i Icon-klassen på Meyer Turku. Serien omfattar för närvarande totalt sju fartyg med leverans 2023 till 2030.