Sjöfartsnäringen diskuterar med ministrar och myndigheter om åtgärder för att hantera coronakrisen.
Montage. Pär-Henrik Sjöström, CDC

”Läget är akut”

Under tisdagsförmiddagen hade infrastrukturminister Tomas Eneroth och utrikeshandelsminister Anna Hallengren ett möte med representanter från sjöfartsnäringen om hur coronaviruset påverkar sjöfartens förutsättningar.

Relaterade artiklar

Med på mötet var representanter från Seko Sjöfolk, Sjöbefälsföreningen, föreningen Svensk Sjöfart, Skärgårdsredarna, Skeppsmäklareföreningen, Transportföretagen, Almega, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Skeppshypoteket. Det rapporterar Anders Hermansson, vice vd föreningen Svensk Sjöfart, när Sjöfartstidningen ringer upp honom efter mötet.

Mest brådskande

Föreningen Svensk Sjöfart var en av flera bland de deltagande organisationerna som i förväg skickade in förslag på en rad olika åtgärder för att säkra sjötransporterna och mildra effekterna av den pågående krisen. Anders Hermansson listar fyra av Svensk Sjöfarts förslag som de mest brådskande just nu:

– De särskilda statliga lånegarantierna, det här är otroligt viktigt för rederierna som tillhandahåller samhällskritiska transporter. Det gjorde man under finanskrisen 2008/2009 genom Exportkreditnämnden och en motsvarande lösning bör användas nu.

– Vi konstaterade också att man måste säkerställa att nettomodellen fungerar. Glädjande nog  rapporterade departementet att man har fått in ett förslag från delegationen för sjöfartsstöd som man för närvarande granskar på departementet. Från föreningens sida underströk vi vikten av att man tar ett snabbt beslut i den här frågan. 

– Vi måste få till en fungerande permitteringslösning för sjöfarten. Det här handlar om att rederierna inte ska behöva säga upp sin personal, alltså inte behöva effektuera uppsägningar. Vi lyfte att man bör titta på den modell som finns bland annat i Norge. 

– Ytterligare en sak som vi tryckte på är att om man ska kunna upprätthålla de samhällskritiska sjötransporterna är det viktigt att man också säkerställer någon form av ekonomiskt stöd.

Anders Hermansson påpekar att det utöver detta möte pågår en löpande dialog direkt med ansvariga myndigheter om hanteringen av mer operationella frågor som uppkommer, till exempel om man i dagsläget ska gå ombord med hamnstatskontrollanter, hur man gör om någon som inte kan mönstra av, har ett certifikat som går ut och inte kan förnyas och så vidare.

Agera mellanstatligt

Han berättar att Svensk Sjöfart också tryckte på att regeringen behöver ha beredskap för att agera mellanstatligt, både för att säkra transportflödena och om ett svenskt fartyg skulle kvarhållas orättfärdigt någonstans.

Finns det exempel i dagsläget på fartyg som har fastnat?
– Inte mig veterligen. Men som vi uttryckte i brevet måste man ha en beredskap för det och så måste man jobba för att hålla flödet öppet mellan länder, annars kommer den ekonomiska krisen att förvärras ytterligare. Vikten av att tillse fungerande transportflöden har också lyfts av EU-kommissionen, säger Anders Hermansson.

Hans övergripande intryck av mötet var att ministrarna lyssnade:

– Det är ingen tvekan om att regeringen förstår vilken allvarlig situation vi befinner oss i. Man återkopplade till sjöfartsnäringen att man tittar på behovet av specifika åtgärder för sjöfartsnäringen och man lyssnade på de förslag som framfördes på ett bra sätt. Och jag hoppas att man förstår vikten av skyndsamma åtgärder.

”Läget är akut”

Vd för Transportföretagen Marcus Dahlsten, som också deltog i mötet, kommenterar:

– Vi hade under mötet i dag möjlighet att tillsammans med sjöfartsbranschen framföra den dystra lägesbild som råder men framför allt även tillfälle att föreslå de stödåtgärder som behövs. Läget är akut och vi vill se ett skyndsamt agerande från regeringen.

– Igår gav regeringen besked om korttidspermitteringar som innebär att staten, arbetsgivaren och arbetstagaren delar på kostnaden. Det är bra men inte tillräckligt. Vi vill se att regeringen backar upp med större insatser för vissa särskilt utsatta branscher. Ytterst är detta en fråga om hur samhället ska se ut när coronakrisen är över och att vi då har möjlighet att leverera det som samhället behöver.