Mot ännu en säsong på Svalbard

Efter en intensiv period vid kaj hos Gotenius varv i Göteborg med tid för underhåll, reparationer, målning och proviantering är nu stunden kommen.

Under tisdagen lämnade expeditionskryssningsfartyget Stockholm Göteborg med destination Bergen där årets chartersäsong ska ta sin början. För Magnus Reteike, delägare till fartyget genom Rederi AB Ishavet, är stunden då fartyget passerar Vinga fyr på resan upp mot en ny säsong i Arktis en av årets avsluta höjdpunkter.

– Då lägger sig ett lugn i hela båten som inte går att beskriva. Efter en månad med full rush ombord kommer lugnet när man passerar Vinga. Alla är glada och nöjda över att äntligen vara på väg. Det är den härligaste känslan på hela året. Obetalbart, säger han.

Litenheten skapar en flexibilitet

Resorna som Stockholm genomför är långt ifrån traditionella kryssningar, snarare expeditionsresor. Ombord finns som mest tolv passagerare, tillsammans med besättning och guider. Med Longyearbyen som utgångspunkt större delen av säsongen kör de expeditioner som styrs av väder och vind snarare än på förhand givna mål.

– Vi lever på att vi är väldigt flexibla. Vi jobbar dag för dag, timme för timme och det är framförallt väder och isläge som styr var vi åker. Det är just expeditionstanken som lockar resenärerna, vi vet inte på förhand vad vi ska hitta på imorgon, säger Magnus Reteike.

Fartyget går under charter under hela säsongen av den Göteborgsbaserade resebyrån Polar Quest.

– Vi börjar chartern i Bergen där vi kör en två veckor lång resa utmed norska kusten, över Barents hav och upp till Svalbard och Longyearbyen. Om vädret tillåter brukar vi stanna till vid Björnön också. Sedan blir det sju till tiodagars kryssningar back to back från Longyearbyen under säsongen, säger han.

Först närmare lucia ör fartyget tillbaka i Göteborg igen.

Förflutet inom Sjöfartsverket

Fartyget Stockholm har en lång historia. Hon byggdes 1953 på Helsingborgs varv för Sjöfartsverkets räkning och användes som lotsdistrikts- och tjänstefartyg.

– På den tiden var fyrstationer bemannade så man körde ut med gas och proviant och höll på med farledsunderhåll, säger Magnus Reteike.

År 1983 såldes fartyget till Storbritannien och fick engelsk flagg. Fartyget låg upplagt i tio år innan hon under 1997 åter blev svensk efter att ha köpts av Rederi AB Ishavet i Partille som rustade upp henne för passagerartrafik i Arktis. Rederiet grundades av Per Engvall som blivit en central person för hela det kluster av expeditionsfartyg som har och har haft Göteborg som utgångspunkt.

– Han började med detta redan 1991 med fartyget Origo och sedan Stockholm år 1997.  Han var först med att göra den här typen av resor, det fanns någon sälfångare som gjorde små turer tidigare, men inget annat. Man får gå tillbaka till tiden då polarforskaren August Andrée var där på 1800-talet, då kördes även expeditioner för förmögna engelsmän, säger han.

Nu har expeditioner i Artis vuxit till en ett helt eget kryssningssegment med gott om aktörer, ofta med fartyg som tar runt 100 passagerare.

Hur påverkar det er, är konkurrensen hårdare?

– Jag skulle säga att det är bra för oss. Väldigt många gäster börjar på en större båt och det gör att de får upp ögonen för Svalbard. En del kanske inte tycker att de fick ut vad de ville från de lite större båtarna och ser att det finns mer potential hos oss som har mindre båtar där det blir en mindre grupp med gäster. Vi kan vara mycket mer flexibla, komma längre in i fjordar och vikar och anpassa oss efter vädret på ett annat sätt. För de stora båtarna blir det en för komplex logistik, säger han.

Fyra svenska fartyg i år

Stockholm är inte enda svenska expeditionsfartyget som kör på Svalbard i år. De övriga är Kinfish från Northern Expeditions, Virgo från Rederi Ab Virgo och Freya från Skattegården. Tidigare har även Origo och Malmö seglat på Svalbard, systerfartyg till Stockholm. Det gör att det i år är fyra fartyg från Göteborg som seglar på Svalbard.

– På ett sätt är vi konkurrenter, men ändå inte. Vi har väldigt mycket samarbete mellan båtarna. Vi konkurrerar inte om samma gäster utan kompletterar varandra och hjälper varandra.

Alla de fartyg som är aktiva idag har på ett eller annat sätt sitt ursprung från Stockholm och Origo och den verksamhet som Per Engvall startade.

– Även de andra kör med helsvensk besättning, vilket gör det väldigt kul när man träffas ute i packisen eller i Longyearbyen, säger Magnus Reteike.

Varje säsong tar Stockholm emot elever från sjöbefälsskolorna. Under de senaste åren har rederiet kört med en så blandad besättning som möjligt bestående av både kvinnor och män.

– Vi har omkring 50 procent kvinnor i besättningen, vilket jag tycker är jätteroligt. Ibland mer än så dessutom, säger Magnus Reteike.

Nya regler ställer nya krav

På senare tid har dock förutsättningarna för expeditionerna i och runt Svalbard förändrats. Nya regler har påverkat verksamheten, inte minst vad gäller landstigningar och avstånd till djurliv. Magnus Reteike är tudelad till utvecklingen.

– Jag tycker det är bra att man värnar om miljön, det är verkligen jätteviktigt. Men jag tycker att man har gått lite för långt och lite för snabbt, säger han.

Han menar att begränsningen av landningsplatser dit fartygen får gå med sina gäster riskerar att skapa större slitage på färre platser.

– Vi hade säkert 200 platser tidigare, nu tillåts landstigningar på 42 ställen, säger han.

Enligt de nya reglerna måste alla hålla ett avstånd på 500 meter till exempelvis en isbjörn, vilket Magnus Reteike menar är kontraproduktivt.

– Om en isbjörn kommer emot oss ska vi backa ut därifrån och det menar jag är det bästa sättet att störa den på. Då måste vi starta en motor, kanske krascha i isen och föra oväsen och då blir isbjörnen garanterat störd. Det är bättre att ligga still, antingen tittar den nyfiket på oss och går därifrån eller så kommer fram. Den måste få bestämma, säger han.

Möter hela världen

Trots en ny verklighet att förhålla sig till är passionen för att köra expeditionerna till Svalbard det som Magnus Reteike brinner för. Det är en vardag med ständig variation med både nya människor och miljöer.

– Det kommer gäster från hela världen samtidigt som vi alla här ombord blir som en stor familj och det är jätteroligt. Dessutom fåt vi uppleva alla fyra årstiderna under säsongen så vi får verkligen se skillnaderna. Isläget ändrar sig hela tiden, liksom färgerna ute och ljuset. Jag tycker det här är jätteroligt, säger han.