Här har kryssningar med isbrytare blivit succé

Läs mer: Sampo yngst i Karhu-klassen

Sampo var den tredje och sista isbrytaren i Karhu-klassen och levererades 1960. Det var också Sampo som sist av dem togs ur tjänst 1987 då de hade blivit för smala för att bryta rännor åt stora moderna fartyg.

Hösten 1987 köptes Sampo av Kemi stad. Sampo har sedan dess varit dragplåster för det av staden ägda turismföretaget Kemin Matkailu Oy. Kryssningsverksamheten inleddes 1988. När Sampo anpassades för iskryssningar demonterades bland annat fartygets bogpropellrar, troligen främst av kostnadsskäl.

– Kryssningsverksamheten har sedan dess vuxit tack vare utländska turister och 2025 överskreds den magiska milstolpen 30.000 passagerare. Den snabba ökningen av passagerarvolymerna beror delvis på den tilläggskapacitet som förvärvet av reservfartyget Arktis (ex Letto) medförde. Tack vare ökad efterfrågan började liknande kryssningspaket som för Sampo säljas även för Arktis. Detta visar att Finland och den arktiska Bottenviken är intressanta som turistmål, säger Tomi Ståhlberg, chef för rederiaffärsversamheten på Kemi Matkailu.

Reparationsplan ska bevara Sampo

Han tillägger att en investerings- och reparationsplan för Sampo innebär att de gamla Wärtsilä Polar-tvåtaktshjälpmotorerna ska bytas ut mot nya under dockningen nästa sommar. Barlasttankarna har reparerats och det under flera år ackumulerade reparationsbehovet börjar vara under kontroll. Det tyder på att Sampo, som nästan betraktas som en nationalklenod, kommer att fortsätta kryssa i Bottenviken under en lång tid framöver.

Tomi Ståhlberg avslöjar att Sampo i samband med dockningen i Nådendal också kommer att göra en valborgskryssning från Forum Marinum till Erstan. Denna kryssning i öppet vatten är ett experiment med en ny områdeserövring för Kemi Tourism.

När denna kryssning gjordes var Tomi Rantakari befälhavare på Sampo. Detta var hans fjärde säsong och det märktes även i hans manövrering av Sampo.

–Sampo har kapacitet för upp till 180 passagerare och då blir det liv och rörelse ombord. Vi vill erbjuda god service till alla passagerare. Alla som så önskar instrueras i simning med räddningsdräkt i isvak.

Fartyget bemannas av cirka 15 personer, varav nio utgör driftsbesättningen: Befälhavare, styrman, båtsman, däcksman, maskinchef, maskinmästare, elektriker och två motormän. Två praktikanter från Aboa Mare var också med på denna resa. Praktikanterna gör både maskin- och däckspraktik för allmäntjänstbehörighet.

Maskinchef på denna kryssning var Jukka Laine, som har utexaminerats till maskinmästare från Aboa Mare. Han berättar att matarkablarna till propellermotorerna har förnyats inför kryssningssäsongen och att en överhalning av alla huvudmaskiner kommer att göras av fartygets egen maskinpersonal.  

–Arbetet innebär inga problem för dem, men utmaningen är att hitta reservdelar. Tack vare den kunniga maskinbesättningen som numera arbetar ombord året runt har arbetet ändå framskridit väl. Till exempel görs det kompletta lagerrenoveringar av babbitslager. Efter omgjutning ska de skavas, eftersom nya reservdelar inte finns att få någonstans. Samma tillgänglighetsproblem gäller även nya cylinderfoder.

Jukka Laine berättar vidare att Sampos Wärtsilä‑Sulzer 5MH51‑motorer är såvitt känt de sista av den här typen i världen som fortfarande är i bruk.

–Trots sin ålder går motorerna fint när vi lämnar Veitsiluoto hamn i Kemi och kör ut till havs. 1960‑talets dieselelektriska teknik fungerar fortfarande. Gjorde man kanske saker bättre förr?

Ilkka Alhoke
Ordförande, Sjökaptenerna från Åbo Navigationsinstitut, Ånikap.