Klockan klämtar för idioterna

Stundtals rådde hög sjö i diskussionerna om #metoo under Transportstyrelsens sjöfartsseminarium på onsdagseftermiddagen.

Relaterade artiklar

Hela eftermiddagen på Transportstyrelsens Sjöfartsseminariums första dag ägnades åt arbetsmiljö med fokus på #metoo ur olika vinklar. Seminariet hålls just nu i Göteborg och samlar en mycket stor del av beslutsfattarna inom svensk sjöfart.

Carolina Kihlström, kommunikationsansvarig på föreningen Svensk Sjöfart, är sammankallande i den arbetsgrupp som bildades i kölvattnet av sjöfartens #metoo-upprop, #lättaankar. Gruppen kallas Vågrätt och dess verksamhet går kort sagt ut på att göra om och göra rätt efter att problemen med sexuella trakasserier blottlades i och med vittnesmålen i uppropet #lättaankar.

Jorden är inte platt

För första gången i större branschsammanhang berättade Carolina Kihlström i sin egenskap av sammankallande på onsdagen om det branschövergripande arbetet mot trakasserier.

Hon satte tonen i hela eftermiddagens diskussioner genom att slå fast sådant som:

– Var tredje kvinna har varit utsatt för sexuella trakasserier. Av kvinnor under 35 år har hälften utsatts för sexuella trakasserier under de två senaste åren. 

– Ni som säger ”på min arbetsplats, där har vi inga problem”, ni har längst väg att gå. Att erkänna problemet är det första steget mot förändring, oavsett om det gäller klimatutmaningen eller arbetsmiljö.

– Jorden är inte platt och sjöfartsbranschen behöver jobba med trakasserier och kränkande särbehandling, precis som alla andra branscher. 

Fler välkomna

I Vågrätt-gruppen ingår företrädare för de flesta av sjöfartsbranschens sektorer och den som vill ansluta sig är välkommen att höra av sig, påpekade Carolina Kihlström. Gruppens arbete är långsiktigt och begränsas inte till sexuella trakasserier där kvinnor utsätts av män i ombordmiljö, utan målet är att sjöfartsbranschen ska ha en arbetsmiljö i världsklass, både ombord och iland. 

– Det vi gör är att prioritera olika aktiviter. I ett första skede att göra en avsiktsförklaring och en branschpolicy, att fortsätta göra öppna workshops, samla in metoder och best practices och också att inkludera kränkande särbehandling i basic safety-utbildningen. Vi delger varandra våra utmaningar och vad som ger resultat.

Vågrättgruppens deltagande företag och organisationer har utöver det dragit igång en hel del verksamhet på sina respektive håll för att motverka trakasserier. Vissa, som Linnéuniversitetet och Stena, bedrev insatser redan före #metoo-uppropet.

Mycket som händer

Exempel som Carolina Kihlström listade var likabehandlingssatsningar på de två sjöfartshögskolorna, sjöfackens riktade medlemsutbildningar i ämnet samt rederiernas upprättande av policies och utbildningar av personal i ämnet. Transportstyrelsen bedriver tillsyn på färjerederierna med fokus på kränkande särbehandling och Sjöfartsverket håller på att implementera sin likabehandlingsplan.

– Varför tycker vi då att det här är så prioriterat? Rent krasst – man tjänar pengar på det här. Detta är alltså bra för lönsamheten, man minskar sjukfrånvaron och man behåller den kompetens man har, säger Carolina Kihlström och hänvisar till forskning.

– Är man trygg och vågar säga ifrån om någonting går fel, då ökar också säkerheten. Därför är detta viktigt för att vi ska ha säkra fartyg och trygga arbetsplatser, både ombord och iland.

Hon hälsade hela branschen välkommen till nästa öppna workshop på Vågrätt-temat som äger rum den 19 mars på Sjöhistoriska museet.

Individens ansvar

När Anna Bergstrand på Skärgårdsbolaget och Elin Stenberg på Tallink Silja talade låg fokus mycket på hur varje enskild anställd har ansvar för arbetsmiljön. De betonade vikten av att samtalet hålls levande och att var och en, chefer och medarbetare, behöver prata mycket med andra om hur man ska agera för ett bättre klimat på arbetsplatsen. Samtidigt behöver branschen samla och sprida metoder och best pratices, för ingen sitter på alla svaren själv.

Deras uppfattning bekräftades av inlägg från publiken. En lärare på Chalmers efterfrågade stöd för att veta hur han ska ta upp ämnet om trakasserier i sina kurser. 

– Jag kan känna mig lite rädd för att diskutera den här frågan. Hur ska jag angripa det här på ett bra sätt? Jag vill ju ha ett genomslag bland studenterna och då behöver jag hjälp.

Faller platt

En annan nämnde att hur bra metoder man än har är man ändå hänvisad till civilkurage hos individerna i en grupp. Hon beskrev ett exempel från en kurs där någon slog fast att kvinnor inte kan hantera stress och därför inte ska vara ledare. Uttalandet möttes av tystnad, ingen vågade säga något.

– Där kanske man har ett jättebra protokoll för hur man ska hantera frågan, men är det ingen som säger någonting så faller det ju platt.

En redare i publiken beskrev hur jargongen är grov bland både kvinnor och män i rederiets multinationella personal och att han som ansvarig ledare inte vet hur han ska hantera när medarbetarnas diskussioner rör sig kring gränsen för diskriminering och kränkning, för när han lägger sig i blir han ständigt anklagad för att vara rasist.

Redaren bad om råd och en het men respektfull diskussion följde om bland annat hur lagen ålägger varje chef att agera och kommunicera till alla anställda var gränserna går, men att man i verkligheten inte kan kicka varenda person som säger något kränkande.

Båsen lyfte honom i öronen

Nästa talare var Fredrik Jonsson på Transportstyrelsens sektion för Sjövärdighet. Han berättade en historia från sin allra första påmönstring. På första middagen var han noga med att fråga var han skulle sitta, han hade fått rådet att det var viktigt. Han blev hänvisad till en plats av besättningskamraterna. Sedan dök båsen upp och den hänvisade platsen var förstås hans. Båsen blev rasande, tog ett tag i hans öron och lyfte honom över bordet. 

– Så började min sjömanskarriär. Det kanske inte är så här vi vill saluföra vår bransch till unga människor, sa Fredrik Jonsson.

Han beskrev sedan Transportstyrelsens arbete med att komma åt oseriösa rederier som anlöper Sverige och bedriver dubbel bokföring, bland annat för att dölja hur de inte betalar ut lön till sina anställda. Han bedömer att ungefär 90 fartyg i svenska vatten berörs av den här typen av fusk och rederierna som ägnar sig åt det är skickliga på att dölja det.

Får söka sig någon annanstans

Erik Froste, vd för Färjerederiet, berättade i sin del av seminariet om rederiets framgångsrika bemötandeprojekt, som påbörjades ett bra tag före #metoo och enligt Froste har burit god frukt även om mycket återstår att göra.

Erik Frostes besked till anställda som inte kan tänka sig att hålla sig till rederiets fastslagna regler om bemötande är att de helt enkelt får söka sig någon annanstans, vilket han säger har skett vid ett antal tillfällen.

Han beskriver sina egna intryck av #metoo-rörelsen:

– Som man var man inte stolt då. Jag visste förstås att det fanns, men att det var så jävla illa, det hade jag ingen aning om. Och jag blev så deprimerad när kollegor, anställda, vänner i branschen, även mina goda vänner, förnekade det här och sa att det är kvinnor som hittar på, de hade massor med ursäkter. Och jag hör dem än i dag. Jag tycker nästan vi har hört dem här i dag. Det gör mig ledsen. Hur fan ska vi få våra anställda att ändra sig om vi själva inte tror på det?

Idioternas dagar räknade

Spontana applåder utbröt när han tog fram sista bilden i sin presentation, ett foto av en skeppsklocka på en av rederiets färjor, med rubriken ”klockan klämtar för idioterna”.

– Jag tror faktiskt att det är så. Vi kommer inte att tillåta det här längre. Och det är vi som sitter i det här rummet som måste börja agera, säga till och säga stopp. Om vi gör det, då tror jag på en mycket ljus framtid.