När slutet står för dörren

Det ser ut som vilken vårdag som helst i Halmstads hamn när Stena Lines färja Stena Nautica ligger inne och lastar inför ännu en avgång till danska Grenå. Men ombord pågår nedräkning. När befälhavare Stefan Kleen och överstyrman Daniel Elenbrant går ut på bryggvingen för att lägga ut, vända runt fartyget i hamnbassängen och sätta kurs mot Danmark, är det med vetskapen att samma sak bara kommer att ske ytterligare fyra gånger. Sedan är linjen Halmstad–Grenå historia.

– Det känns. Det är en fin linje, fin båt och bra gäng att jobba med, säger Daniel Elenbrant.

Det var i början av februari som Stena Line offentliggjorde beslutet att lägga ner linjen på grund av bristande lönsamhet, ett ansträngt kostnadsläge och stark konkurrens från de fasta broförbindelserna till Danmark. 

Sedan år 2020 har Stena Nautica seglat på linjen, före det gick hon mellan Varberg och Grenå, en trafik med en historik som sträcker sig 65 år tillbaka i tiden. Under 1960 startade linjen under namnet Europafärjan. Fem år senare blev det Lion Ferry och år 1992 tog Stena Line över. 

Ska läggas upp

Stena Nautica har trafikerat Halmstad/Varberg–Grenå sedan 1995, men nu är det slut. Efter sista turen ska fartyget ligga stilla i Grenå i runt en vecka innan det blir uppläggning i Frederikshavn i väntan på att Eckerö Link ska ta över fartyget.

– Vi har en hel del grejer i framför allt Grenå som vi ska lasta och packa, så som mafi-vagnar, olika Stenacontainrar och trossar, säger Stefan Kleen.

Under uppläggningen kommer besättningen att minskas med närmare hälften. Ingen ombordanställd har sagts upp, utan istället har rederiet jobbat med pensionsavgångar och omplaceringar till övriga fartyg. Det innebär dock att ett väl sammansvetsat gäng splittras ut på rederiets färjor. 

Efter att matrosen Dennis Holmgren Wänberg, 31 år, agerat rorsman vid avgången är det dags för frukost i mässen. Han har arbetat ombord i två år, men har varit på ett flertal av rederiets fartyg före det.

– Det känns väldigt tråkigt, jag hade gärna stannat kvar här tills min pension. Trots att jag bara varit här i två år känns det jättejobbigt att lämna, säger han. 

Gjort en film om slutet

För att alla ska kunna minnas håller han på med en film som personalen ska få. Dessutom har han låtit trycka upp tröjor med fartygets siluett.

– Man säger ofta att alla ombord är som en familj, men här är det verkligen något speciellt. Det går inte riktigt att beskriva, allt från befälen och skepparna till gänget i maskin och intendenturen, säger han.

Det finns ett antal personer som arbetat såpass länge ombord att de var med under tiden då Stena Nautica gick för Lion Ferry och hette Lion King. En av dem är båsen Jahn Stenström som är full av historier om fartyget. Ett starkt minne är från september 2013 då Anholts vindkraftspark, som består av 111 vindkraftverk, invigdes av Danmarks drottning Margrethe under en specialtur med Stena Nautica.

– Vi var flera i besättningen som fick ansvar att leda de viktiga personerna och jag fick drottning Margrethe. Jag skulle åka hiss med henne och ett par vakter ett däck upp, de var tydliga med att hon inte fick riskera att möta någon annan. Men innan jag hann trycka på rätt hissknapp hade någon kallat på hissen så den åkte ner istället för upp. Vakten sa barskt att hissen går forkerte vej. Jag svarade att jag beklagar, men att det inte kostar något extra, säger han. 

Okej att gå undan och gråta

Efter frukost samlar Jahn Stenström sina matroser för ett kort planeringsmöte om veckans pågående arbeten. 

– Nu sjunger vi verkligen på sista versen, men vi har några grejer vi måste göra. Vi ska köra med livbåt 4, sedan ska vi köra ankarna och så ska det spolas akter om skorstenen. Och på torsdag flaggar vi för att det är kungens födelsedag och den sista dagen på linjen, säger han.

Innan mötet är slut skickar han med en uppmaning.

– Vi gör det bästa av situationen. Är det så att man tycker det är jättejobbigt är det bara att gå undan och gråta lite. 

En annan med lång erfarenhet ombord är Annika Hartvigsson som arbetar i mässen. Hon har jobbat ombord i 34 år och började när hon var 22 år.

– Det är lite dubbelt. Det är väldigt vemodigt och sorgligt eftersom man ska splittras från så många man arbetat med så länge, vi är en så liten besättning att man blir som en familj. Men samtidigt ska det bli skönt med en omstart, jag behöver nog något annat och nu byter jag båt. Men visst är det en jobbig vecka, man tänker hela tiden att nu är det sista gången jag gör det här och det här, säger hon.

För vissa har nedräkningen redan nått slutet eftersom deras pass tagit slut. En som räknar ner timmarna är förste reparatör Anders Laxmark som jobbat ombord sedan år 2000 och började inom rederiet på Lion Ferry-tiden.

– Det känns helt overkligt, jag går av om bara några timmar efter att ha packat ihop mina grejer, plockat undan och städat lite. Jag har verkligen trivts jättebra här.

Nu väntar istället Stena Jutlandica.

Men alla tar slutet på lite olika sätt. Torbjörn Magnusson, vaktgående motorman ombord, är inte lika berörd.

– Jag ska byta till Danica efter detta och för mig är det inget märkvärdigt, det ingår i yrket tycker jag. Det händer att man får byta arbetsplats, men jag förstår samtidigt att det känns annorlunda för dem som varit här i 15-20 år.

Service manager Abbe Karabulut är på samma spår.

– Det här är mitt elfte fartyg så jag har bytt ofta. Men samtidigt är detta det fartyg jag varit längst på med sex år.

Även han gör sitt sista pass under tisdagsseglingen och ska bara packa ihop det sista innan han lämnar.

– Det är bara uniformen och hyttnycklarna kvar, sedan lämnar jag och ska börja på Stena Jutlandica med inhopp på Stena Vinga i sommar. Det är inget konstigt egentligen, jag har jobbat där tidigare och känner de flesta. Men visst kommer det känslor när man ska gå av.

Bättre att jobba till sjöss än iland

I fartygets enorma byssa på däck 8 står kocken Jökull Samper och rör om en löksås till dagens lunch som består av fläsk och potatis. Han har arbetat ombord i tre år efter att ha jobbat iland länge.

– Jag har verkligen fastnat för att jobba till sjöss, här jobbar man en vecka och sedan är man ledig. På land kan man jobba sex dagar i veckan, säger han och fortsätter:

– Men visst är det vemodigt att detta tar slut, det har varit underbart att jobba på den här lilla båten. Men det är bara att acceptera situationen. Jag ska byta till ett av fartygen i Göteborg och kommer att få resa från Halmstad så det är en liten omställning, säger han.

För kökschef Thomas Andersson är det en speciell arbetssituation. Från att ha lagt beställningar på matleveranser som ska räcka till mellan 100-150 personer per dag till en besättning på 20 personer när fartyget ligger still.

– Jag håller på och ser över vad vi behöver och inte behöver. Jag försöker beställa hem så att det finns tillräckligt för alla under tiden de ligger still i Grenå.

Många praktikaliteter återstår att lösa, exempelvis ska de sista pengarna i fartygets fritidskassa spenderas.

– Vi har sedan en lång tid tillbaka beslutat att pengarna ska skänkas till sjöräddningen, säger Stefan Kleen. 

Han går en vända på däck 9 och visar fartygets pingisrum och ytan på lagret där de kan spänna upp ett nät för att köra golf i en simulator.

– Vi har bra ytor för fritidsaktiviteter, gymmet är fantastiskt. Det kommer man sakna, säger han. 

När Stena Nautica återigen kommer tillbaka till Halmstad bemannas backen av matroserna Alice Edblom och Ida Johansson Nilsson. De har arbetat på Stena Nautica i lite mer än två år och trivs både med varandra och de övriga kollegorna. Nu står de inför ett jobbigt avslut.

– Det är tråkigt, det har varit så bra här med en så familjär känsla. Större båtar känns mer utspridda, säger Ida Johansson Nilsson.

– Det jobbigaste är att se alla människor som hela tiden går och som man måste säga hej då till. Det har varit hej då i en månad nu, säger Alice Edblom.