Vätgas, ammoniak och elektrobränslen – centrala för sjöfartens omställning?
IVL Svenska Miljöinstitutet har spetsforskning inom flera områden. Ett av dessa är sjöfartens omställning vilket inkluderar bränslen såväl som energieffektivitet. Forskaren Julia Hansson som skrivit bloggen du snart läser med stor aptit tycker båda är viktiga. Julia är vid sidan av IVL också verksam på Chalmers inom området och hennes djupa kunskap och imponerande engagemang för sjöfartens nödvändiga omställning lyser starkt igenom i texten nedan. I sin blogg lyfter Julia såväl bränslefrågan, policydimensionen och styrmedlens roll för sjöfartens omställning. Detta vill du inte missa!
Publicerad
Senast uppdaterad
Rikard Engström,
styrelseordförande Sjöfartsportföljen
Sjöfarten ska minska sin klimatpåverkan. Energieffektivisering är mycket viktigt, men det räcker inte. En övergång till bränslen med låga (eller på sikt inga) växthusgasutsläpp är ett måste. Vad påverkar vilka det blir?
Det finns flera olika bränsle- och framdrivningsalternativ för fartyg inklusive:(i) förnybar el med batteridrift, (ii) biodrivmedel, förnybar vätgas, ammoniak och elektrobränslen (som produceras av el, vatten och koldioxid) i bränsleceller eller motorer, och (iii) segel och vind. Det går kanske även att fortsatta med fossila bränslen i kombination med koldioxidavskiljning ombord på fartyg (men det verkar svårt och dyrt att fånga in precis alla utsläpp).
Elektrifiering av sjöfarten är, likt för vägtransporter, en effektiv lösning för de fartyg och rutter där det är möjligt. För fartyg som ska trafikera längre sträckor eller som har särskilda behov behövs dock andra lösningar.
”Bränslens klimatpåverkan bör alltså analyseras ur ett livscykelperspektiv. Det är också viktigt att utöver koldioxidutsläpp även inkludera metan- och lustgasutsläpp i framtida regelverk.”
Biodrivmedel begränsas av potentialen för hållbar biomassa, men är intressanta då de ofta står sig väl i jämförelser av både kostnader och växthusgasutsläpp. Vissa scenarier över framtida bränsleval visar dock en betydande introduktion av vätgas, ammoniak och/eller andra elektrobränslen (till exempel elektro-metanol). Betydande mängder el kommer behövas för dessa bränslen. Elen behöver produceras med låga växthusgasutsläpp för att ge bränslena låg klimatpåverkan.
Bränslens klimatpåverkan bör alltså analyseras ur ett livscykelperspektiv (det vill säga inkludera både bränsleproduktion, distribution och användning). Det är också viktigt att utöver koldioxidutsläpp även inkludera metan- och lustgasutsläpp i framtida regelverk. Det behövs för att säkerställa att ammoniak och metan faktiskt får låg klimatpåverkan. Framdrivningslösningar med ammoniak och vätgas är nämligen under utveckling. Deras framtida klimat- och miljöpåverkan är därmed osäker i dagsläget (och behöver regleras). Osäker är även deras framtida kostnad, vilket i allra högsta grad kommer att påverka efterfrågan.
Intresset för sjöfartens omställning är stort. Politiker även utanför Sverige har vaknat. Inom både EU och FN:s sjöfartsorganisation IMO diskuteras flera olika styrmedel för att minska sjöfartens växthusgasutsläpp och specifikt för att stödja introduktionen av alternativa marina bränslen. Till exempel förväntas sjöfarten inkluderas i EU:s handelssystem för utsläppsrätter för växthusgaser. Det är centralt att följa utvecklingen av dessa styrmedel. Och att försöka förstå vilka konsekvenser de kommer att få. Både för olika fartygstyper och segment liksom för olika marina bränslen. I vilken utsträckning det blir el, biodrivmedel, vinddrivna lösningar, vätgas, ammoniak och andra elektrobränslen återstår att se.
Några saker är dock säkra. Att sjöfarten behöver byta bränslen och att mer forskning kring potentialen för olika bränslen fortfarande behövs. Sedan blir det antagligen styrmedlen som bestämmer förutsättningarna för olika bränslen i slutändan. Detaljer kan bli avgörande. Till exempel om metan och lustgas inkluderas och vilka emissionsfaktorer som ska användas för olika bränslen. Forskning är ett viktigt verktyg för att påverka utvecklingen av styrmedlen. Till det bidrar jag gärna!
Julia Hansson
Forskare och konsult, IVL Svenska Miljöinstitutet
