Så kan sjöpraktiken förbättras

Ett examensarbete vid sjöbefälsutbildningen på Chalmers förra året har satt förhållandena vid sjöbefälsutbildningens första praktik under lupp.

Rapporten ”Utbredd psykologisk otrygghet hos sjöbefälsstudenter på praktiken” vittnar om en del psykosociala brister och svag stöttning av studenter under praktiken.

– Jag har hört flera exempel på personer som har hoppat av utbildningen på grund av upplevelser av den första praktiken. Om detta är den enda anledningen till avhopp kan jag inte svara på. Det kan ju vara flera saker som spelar med i att de inte vill gå ut på sjön igen, säger en av de två rapportförfattarna, Nils Terneus, som skrivit rapporten tillsammans med Nadia Kapicic.

Men studenternas upplevelser under första praktiken är, enligt rapporten, inte bara dåliga. Många är nöjda med sin första tid ombord. Men nio av 20 djupintervjuer och många av 100 enkätsvar ger även mörkare bilder.

– Det är tillräckligt många för att dra slutsatsen att det förekommer allvarliga problem, säger Nils Terneus.

Skolan ansvarar för utbildningen

Sjöbefälsutbildningen är på sammanlagt fyra år, och den omkring två månader långa första praktiken ligger i början av andra terminen. Fartygen godkänns av Transportstyrelsen i samråd med skolan och platserna koordineras av Sjöfartens utbildningsinstitut, SUI. Ansvaret för utbildningen ligger på skolan, medan arbetsmiljöansvaret under praktiken delas mellan rederiet och skolan. Detta enligt Lars Telestam, ansvarig för fartygsförlagd utbildning vid Chalmers sjöbefälsutbildningar.

– Vi är medvetna om att det finns problem under praktiken. Många är nöjda, men det finns, milt uttryckt, också en förbättringspotential, säger Lars Telestam.

Examensarbetet visar att kvinnliga studenter blivit utsatta för sexuella kommentarer och att de känt sig obekväma med jargongen. Lars Telestam på Chalmers säger att man agerar man om man vet vilket rederi det gäller.

– Tillsammans med dem kan vi inleda en dialog om vad som händer ombord och vad vi kan göra för att förhindra att det händer igen, säger Lars Telestam.

Som student och ny ombord kan det vara svårt att avgöra vad som är ett rimligt bemötande, det är inte lätt att säga ifrån eller att ta tag i att kontakta skolan.

– Som förstaårselev kanske man inte riktigt vet vad man ska tolerera och inte, säger Nils Terneus.

Satsar på förberedelser

Frågan är då hur studenterna förbereds för praktiken. Rapportförfattaren Nils Terneus tycker att skolan under de senaste åren har förbättrat förberedelserna. Lars Telestam berättar att studenterna går certifierande kurser, lär sig fartygens uppbyggnad och får information om vad de förväntas göra under praktiken och vem de kan kontakta. Sedan två år tas även mjuka värden upp inför praktiken. En del i detta är att studenterna lyssnar på en paneldebatt om saker som hänt under tidigare praktikperioder och hur detta kan hanteras. I panelen sitter lärare, äldre studenter och handledare från fartyg.

– Jag förstår att det är svårt för en student att veta exakt vad som ska förväntas och inte, säger Lars Telestam.

Examensarbetet visar att studenter känner sig inkluderade och att de kunnat ställa frågor och bidra till teamet ombord. Men det var fler som kände sig överflödiga. De fick inget schema, inga vettiga arbetsuppgifter och det var oklart vem som var deras handledare. Flera kände sig exkluderade, hade svårt att ställa frågor och att bidra till teamet. Där fanns språkbarriärer och en nedlåtande attityd, till och med offentliga utskällningar. Lars Telestam säger att varje fartyg som tillhandahåller praktikplatser har bekräftat att det har möjlighet att ta emot och handleda en student.

Ny handledning ska ge bättre praktikupplevelse

Frågan om upplevelser och bemötande under praktikperioden är något som också engagerat forskarna Magnus Boström, Johan Boström och Karolina Stark som arbetar med sjöfartsforskning på Linnéuniversitet i Kalmar.

Utifrån det faktum att många studenter inte fullföljer utbildningen har de i ett forskningsprojekt undersökt handledningens utmaningar och möjligheter under praktiken. Man har tagit fram den nya guiden ”Handledning till sjöss” med praktiska tips och aktiviteter som ska ge en mer stödjande praktik där studenter känner sig välkomna och motiverade att stanna kvar i branschen.

– Vi vet sedan tidigare att många är jättenöjda med praktiken, men det finns också tillfällen där det inte funkar tillfredsställande. Det behöver inte bara vara handledningen som brister, utan det kan vara den sociala arbetsmiljön. Vi kände att handledning är något som vi kan jobba med ganska konkret, säger Magnus Boström, och fortsätter;

– Det kan ju vara ganska tuff stämning och man kanske inte riktigt bjuds in. Men har man då en bra handledare så kan det ju också väga upp väldigt mycket. Det är viktigt att ha någon man kan vända sig till och få stöttning.

Forskarna har identifierat handledningsaktiviteter för att förbättra handledningen. Dessa handlar om allt från formulär att använda där båda parterna får reflektera över olika aspekter av handledningen och praktiken till att studenten skickar ett introduktionsbrev till sin blivande handledare innan praktiken börjar. Det kan också handla om en sådan konkret sak som att studenten tilldelas en individuell arbetsuppgift ombord.

Den första tiden är kritisk

Magnus Boström säger att den första timman ombord kan kännas jätteskrämmande om det är ens första fartyg.

– Därför försöker vi lyfta fram konkreta tips. Bland annat att det är viktigt att en person avsätter tid de första timmarna för att bara vara där för kadetten, säger Magnus Boström.

Ute på olika typer av fartyg har man observerat arbetet och testat de olika metoderna för att se vad som fungerar. Karolina Stark var ute på en tankbåt under två perioder.

– Vi har både observerat och sedan diskuterat och tillsammans försökt hitta en bra väg fram om vad det är som funkar eller inte funkar. Sedan har vi varit hemma några månader och utvecklat våra aktioner för att sedan testa dem igen.

Fokus har varit att ta fram en broschyr som verkligen funkar att använda i vardagen ombord. Forskarna vill också avdramatisera handledarskapet.

– I många fall kan det kännas skrämmande att man ska vara handledare för att man ska vara så pedagogisk och ha de rätta svaren. Men som det står i broschyren så räcker det långt att bara vara människa och ta sig an studenten eller kadetten så att den inte känner sig ensam och ”lost”, säger Karolina Stark.

En genomgående utmaning som handledare identifierat är att man ofta saknar insikt i vad praktiken egentligen ska gå ut på. Därför har en av aktionerna i broschyren där praktikens mål kopplas till tidigare kurser uppskattats särskilt mycket.

– Många handledare känner att de inte riktigt vet vad målen med praktiken är, och de vet inte hur mycket studenten eller eleverna har pluggat innan och vilka kunskaper de har när de kommer ombord. Då blir det ganska svårt att anpassa praktiken. Att visa syftet med praktikperioden och vilka kurser kadetten har läst innan har visat sig vara viktigt, säger Magnus Boström.

SUI jobbar med uppföljning

Det är SUI som har till uppdrag att praktiskt organisera den fartygsförlagda utbildningen. SUI jobbar också aktivt med uppföljning av praktikperioderna genom bland annat enkäter till studenterna.

Anna Pettersson som är planerings- och kvalitetskoordinator på SUI berättar ett enkäterna skickas ut till alla studerande på sjöbefälsprogrammen men även till studerande på yrkesvux, klass 7, kockutbildningen och elever på gymnasiernas sjöfartsprogram.

– Våra enkäter visar att det generellt funkar väldigt bra under praktiken. Resultaten visar att 83 procent av de studerande är väldigt nöjda med sin praktik. Och det de lyfter fram som väldigt positivt är bemötandet från besättningarna. Många upplever att man blir inkluderad som i en ny familj.

För SUI:s enkäter ligger svarsfrekvensen nu på 58 procent vilket anses bra. SUI har jobbat aktivt för att få fler att svara, och lyfter fram betydelsen av att svara för att kunna förbättra saker. I examensarbetet från Chalmers framkommer att en del studenter upplever att det är otydligt vad som förväntas under praktiken till sjöss. Det här är en fråga som SUI också har lyft upp på handledarforum och rundabordssamtal.

– En del studenter är helt nya i branschen, och har man ingen erfarenhet är det såklart en helt ny upplevelse att komma ombord på ett fartyg och allt som händer där. Skolorna har en stor uppgift att förbereda de studerande så att de kan känna sig trygga ombord, säger Anna Pettersson.

Hur hanterar ni om det i era enkäter kommer fram missnöje eller negativa upplevelser från praktiken?

– För oss är det viktigt att enkäterna är anonyma, så det måste finnas ett visst antal svar för att vi ska skicka ut rederispecifika resultat till rederierna, säger Anna Pettersson.

Större rederier med många praktikanter kan också få enkätresultaten uppdelade per fartyg för att kunna följa och jämföra utvecklingen.

– Om man då har höga värden på kränkande kommentarer eller liknande vet man ju att det kan behöva göras en insats. Många rederier har varit med i det här redo-projektet och jobbat kontinuerligt med de här frågorna. En bättre arbetsmiljö för studenterna innebär ju en bättre arbetsmiljö för samtliga.

Text: Albin Dahlin och Lars Soold