50 år sedan branden på Palma

Det var stekande tropisk hetta den där söndagen den 13 oktober 1974 i vattnen runt Sumatra i Indonesien. Åtta sjömil utanför hamnstaden Pangkalan Susu låg tankfartyget Palma och lastade olja vid en boj. Det är ett fartyg som byggdes 1964 på Götaverken i Göteborg för Kungsbackarederiet Rederi Ab Kungsoil, ett av bolagen i Onstadrederierna. Palma var ett av de sista tankfartygen som hade både en överbyggnad akterut och en midskeppsöverbyggnad.

Fartyget var tidsbefraktat av det statliga indonesiska oljebolaget Pertamina och hade lastat 40.000 ton som skulle till Singapore. Erland Kullberg arbetade som telegrafist ombord och just den här söndagskvällen satt han i pumpmans hytt i akterbygget.

– Jag tror klockan var halv sju på kvällen när jag satt där och såg att det skimrade vid ventil. Jag tänkte först att vem är det som springer runt med en ficklampa på däck, men så insåg pumpman att det brinner, säger han.

Brann rakt uppåt

Branden startade vid styrbords vingtank nummer sex. Tanken hade toppats upp med olja. I samband med det strömmade gas upp från tanken, ut över däck och ner mot en bogserbåt som låg förtöjd vid styrbordssidan. En gnista uppstod och på bråkdelar av en sekund blev gasen antänd.

– Det blev som en blåslampa som stod rakt upp. Det var tur att det var såpass mycket olja i tanken för det kunde inte gå ner direkt i den, utan det var gasen som strömmade upp som brann, säger han.

Branden drog sig upp runt akterbygget och in i inredningen hela vägen ner till maskinavdelningen. Det brann även på vattnet vid sidan av fartyget. De i besättningen som hann, tog sig ut på däck för att bli evakuerade med livbåt efter order från befälhavare Bengt Sandberg. Men sjösättningen drog ut på tiden och istället blev befallningen att hoppa i vattnet.

– Det fanns vissa som inte vågade hoppa eftersom de inte kunde simma. Jag hoppade i med ett par andra personer och började simma. Jag såg ett annat fartyg som låg någon kilometer bort, men de blev rädda för branden, lättade ankar och gav sig iväg, säger han.

En livbåt kom

Efter en stund kom dock en av livbåtarna från midskeppsbygget till undsättning. Tillsammans med besättningen i livbåten hjälpte Erland Kullberg sedan till med att rädda flera personer ur vattnet.

– Jag minns inte hur många vi lyckades plocka upp, men bland annat maskinchefen (Sture Karlberg), förste maskinisten (Jan Holm) och förste kocken. Vi körde fram och tillbaka så länge det gick samtidigt som det var ett himla oljud från branden. Det lät som ett reaplan, säger han.

Hela akterskeppet blev totalt utbränt hela vägen ner till toppen av maskinrummet. Av de 41 personerna som befann sig ombord omkom 13, varav åtta var från fartygets besättning. Tre av dem var svenskar, befälhavare Bengt Sandberg, andre maskinisten Sören Albinsson och förrådsmannen Jack Hägg.

– Branden gick aldrig längre än fram till manifoldern, så hade bara alla tagit sig midskepps hade de klarat sig. Men vem farao hade vågat stanna där, säger Erland Kullberg.

Orsaken aldrig klarlagd

Det blev aldrig helt klarlagt i haveriutredningen vad det var som orsakade den våldsamma branden på Palma. Det fastslogs dock att den förtöjda bogserbåten var en del av orsaken eftersom gasen från oljan flödade ner mot den. Teorierna bakom katastrofen är dels att en besättningsman på bogserbåtens akterdäck tänt en cigarett, alternativt att en gnista kommit från avgasröret till hjälpmotorn som löpte ut från bogserbåtens sida istället för via skorstenen. En tredje teori är att branden startade från byssan på bogserbåten genom en öppen ventil eftersom kocken höll på med matlagning på en gasspis.

Kom ombord igen

Efter katastrofen bogserades Palma till ett varv i Sasebo i Japan för reparation dit hon anlände i december 1974. Reparationen blev klar i mars 1975. Erland Kullberg fortsatte arbeta till sjöss och blev inte kvitt Palma bara för att han varit med om branden. När fartyget var färdigrenoverat flögs han till varvet i Japan och klev ombord igen.

– Det kändes inget speciellt då, allt det svarta och det som hänt var borta. Båten var som ny igen. Däremot hade jag nog inte velat följa med till hamnen i Pangkalan Susu igen. Det gick en resa dit lite senare men då hade jag redan lämnat och det hade nog känts lite annorlunda, säger han.

Mer om branden på Palma och om själva fartyget kommer i en längre artikel av Lennart Rydberg och Lennart Bornmalm som kommer att publiceras i tidningen Länspumpens nummer 1/2025 med utgivning den 18 mars 2025.