Lyssnar alltid efter larm

Den röda lampan visar att samtal pågår. Lina Buurstra och Tobias Nicander lyssnar när en kollega tar emot larmet. Något vitt har synts i vattnet och inringaren befarar att det är en kantrad kajak. 

Allt tyder på att det bara är drivande skräp. Sjöräddningsledare Tobias Nicander beslutar att inte inleda en sökinsats. Alla på skiftet är överens.

–Räddningsledaren ansvarar men alla deltar i besluten som tas, förklarar han. 

Sjö- och flygräddningscentralen JRCC i Göteborg tar emot larm från hela landet. Här hamnar nödanrop som görs på VHF kanal 16, larm från olika nödsändare och 112-samtal om sjöräddning. JRCC hanterar insatser på statligt vatten (längs hela kusten samt Vänern, Vättern och Mälaren).

Sjösidan bemannas av tre personer. Alla är behöriga räddningsledare men har olika roller beroende på vilket skift de jobbar. I samma lokal sitter flygräddningen. Arbetet är integrerat och alla hjälps åt.

Lina Buurstra är biträdande sjöräddningsledare idag. Framför sig har hon en skärm som visar varifrån larmen kommer. På en karta intill syns var olika sjöräddningsresurser befinner sig. 

Bedömer information

När allt fler bär smarta telefoner och klockor som kan larma automatiskt ökar antalet fellarm.

–Finns det minsta osäkerhet drar vi igång en insats. Hellre en gång för mycket än för lite, säger Lina Buurstra och berättar om ett larm där en person ringt upp 112 via klockan men inte förstått att samtalet kopplades upp.

–Vi hörde inga röster men det plaskade i bakgrunden. Magkänslan sa att detta var något. Vi fick en ungefärlig position från en mobilmast, skickade ut enheter och hittade till slut en person som hamnat i vattnet efter en kapsejsning, säger hon.

Högsäsong på sommaren

Den här dagen är lugn på sjö- och flygräddningscentralen. Januari är lågsäsong. Det är få fritidsbåtar ute och skridskoåkarna har inte kommit igång än. Även olyckor på fruset vatten klassas som sjöräddning.

Igår hade de en medicinsk evakuering från en färja. På listan över pågående ärenden finns också ett Telemedical-ärende om en skärskada.

Annat är det under högsäsong, som till exempel en julidag för några år sedan när tävlingen Gotland runt gick i dåligt väder. Lina Buurstra jobbade då.

–Det larmade i ett. 06.49 kom ett misstänkt mastbrott, fyra minuter senare larmade en båt om ett brutet ben på en besättningsmedlem. Sedan kom en båt som skörat alla segel och ett mastbrott till. 

När flera larm kräver resurser samtidigt behöver räddningsledaren prioritera. Lina Buurstra berättar om när helikoptern lånats ut för en akut kuvöstransport och de plötsligt fick larm om hjärtstopp på ett lastfartyg. Snabb omprioritering, helikoptern fick vända. 

–Det är svåra beslut att ta. Men när man efteråt får veta att vi räddade någons liv så känns det fantastiskt.

Hellre en gång för mycket

Det svåraste beslutet att fatta som räddningsledare är att sitta inne på sjöräddningscentralen och säga till en person som larmat från en båt att ”det är ingen fara för er”.

– Det beslutet måste vara väldigt väl underbyggt. Felaktiga beslut kan få enorma konsekvenser, och vi skickar hellre ut räddningsenheter en gång för mycket, säger Tobias Nicander.

Samtidigt behövs inte alltid en insats. En båt som får motorhaveri i fint väder nära hamn, där det inte råder fara för liv, är inget fall för den statliga sjöräddningen.

Hur larmen värderas beror också på hur personen som ringer in låter. Fast det där kan man inte alltid lita på. Tobias Nicander berättar om när han hade en norrman på tråden som helt lugnt berättade att han höll på att sjunka. Mitt under samtalet sa personen, fortfarande helt lugn, ”nu sjunker jag”. Eftersom det här var före de smarta telefonernas tid fick sjöräddningscentralen försöka krysspejla den nödställde genom att fråga honom vad han såg där han låg i vattnet. 

I andra änden av skalan finns personer som skriker hysteriskt men, när larmoperatören frågar närmare om läget, visar sig ligga ankrade i en lugn vik.

– Den personen borde ju inte ha belastat nödnumret alls utan ringt direkt till Sjöräddningssällskapet om han eller hon är medlem där eller kontaktat sin assistansförsäkring. 

Minns Marco Polo

Lina Buurstra minns söndagsmorgonen när Marco Polo gick på grund. En kollega tog emot första samtalet och vinkade till sig Lina som precis gick på sitt skift.

–Vi såg deras målspår och förstod direkt att fartyget stod på grund. Men vi förstod också att befälhavaren som ringde inte hade förstått det, säger hon.

Den morgonen blev ett exempel på att gå från noll till hundra direkt. Hela skiftet ringdes ner, Kustbevakningen kopplades in, Försvarsmakten tog över passningen på kanal 16 och JRCC fokuserade på att larma ut resurser. Ingen hann äta frukost.

Vill ha larm tidigt

Räddningsledarna har stor nytta av tidigare erfarenhet (hon från tankfartyg och rederikontor, han från segelfartyg, bogserbåtar och kustbevakning). 

–Att i en skarp insats få använda sin ryggsäck av erfarenhet och sin kreativitet och ha möjlighet att rädda liv är obetalbart, säger Tobias Nicander och fortsätter:

– Min erfarenhet är att har du förmåga att larma så är sannolikheten för överlevnad oerhört stor. När det inte går bra så är det oftast personer som av olika skäl inte kunnat larma. I Sverige har vi ett oerhört bra system för att rädda personer till sjöss.

Hans uppfattning är att många sjömän har dålig koll på hur JRCC fungerar. 

–Många larmar väldigt sent. Det sitter långt inne för sjömän att be om hjälp. Man vet inte vem som sitter på andra sidan när man ropar på Sweden Rescue. Men det är vi som sitter här – och vi hjälper gärna till. För att göra det på ett bra sätt är det bra med så tidig information som möjligt, säger Tobias Nicander.

Hanterar sjukvårdsärenden

JRCC hanterar också kontakten med läkartjänsten Telemedical. Fartyg som vill använda tjänsten kontaktar JRCC. Samtalet kan ske över VHF eller via telefon.

– Vi ställer ett antal inledande frågor bland annat om fartygets ETA till närmaste hamn och om det gäller en passagerare eller besättningsmedlem. Sedan kopplar vi in en läkare och stannar kvar och lyssnar på samtalet, förklarar Lina Buurstra. Vid behov av evakuering sköter vi transporten till sjukvård om fartyget befinner sig i svensk räddningsregion. Annars förmedlar vi kontakt vid behov med ansvarig räddningscentral.

Fem saker som behövs för arbetet på JRCC

1. Lugn och stresstålighet. ”Under högsäsong har vi ofta flera olika insatser som pågår parallellt.”

2. Flexibilitet. ”Vi behöver kunna gå från noll till hundra väldigt snabbt och måste ofta göra omplaneringar”.

3. Gilla människor. ”Medmänsklighet är viktigt. Vi har mycket kontakt med både haverister och samverkansparter.”

4. Nyfikenhet. ”Vi löser mysterier, försöker förstå vad som hänt utifrån knapphändig information i ett larm.”

5. Sjökaptensexamen. Krävs för att bli sjöräddningsledare i Sjöfartsverket. Kompletteras av intern utbildning.