Detta händer steg för steg vid en sjöräddningsinsats

Ropaxfärjan Stena Jutlandica är på väg in till Göteborg med 150 passagerare ombord. Vid Måvskärsgrund låser sig fartygets roder med tio grader styrbordsroder. Full back ges i maskin och ankarna fälls, men fartyget grundstöter ändå.

Scenariot målas upp vid ett seminarium om sjösäkerhet arrangerat av Lighthouse. Representanter från rederi, sjöräddning, försäkringsbolag, bärgare och myndigheter sitter redo att rycka in som om händelsen vore på riktigt.

Jörgen Lorén, säkerhetschef på Stena Line, agerar befälhavare under övningen. Efter att ha gått ut med general alarm ombord kontaktar han rederiets säkerhetsorganisation iland. En first point of contact utses, nödteamet rings in och ett nödrum sätts upp. Ombord börjar besättningen förbereda för eventuell evakuering och rundpejlar för att få koll på skadeläget.

Plan för räddningsinsatsen

På sjö- och flygräddningscentralen JRCC tar räddningsledare Daniel Ståleby emot larmet via VHF och påbörjar en intervju. 

– Jag vill veta hur många de är ombord och antal skadade. För att planera räddningsinsatsen vill jag också veta om de står stabilt på grundet, säger han.

Sjöräddningssällskapet larmas ut digitalt. Räddningstjänst och Kustbevakning involveras liksom Göteborgs hamn, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, kommun och kanske polis. En räddningsinsats är en stor samverkansoperation.

Hamnen och Sjöfartsverket tittar på hur övrig trafik och anlöp ska dirigeras. Räddningsledare på JRCC har befogenhet att stoppa andra fartyg från att passera området där räddningsinsatsen pågår.

Rederiet ger en första lägesrapport till försäkringsbolaget. En uppsamlingsplats för evakuerade passagerare utes. Sjukvården behöver involveras; kanske ska det stå ambulanser och vänta på kajen.

Befälhavaren har tung roll

Beslut om evakuering tas av befälhavaren i samråd med JRCC och med rederiet. 

– När passagerare och eventuell besättning har kommit säkert iland avslutas vårt ansvar, säger Daniel Ståleby. 

I det här skedet har Transportstyrelsen förmodligen kommit ombord på haveristen eller till annan lämplig plats. Kustbevakningen kan också vara ombord.

Haverikommissionen vill också involveras tidigt för att kunna intervjua de inblandade och förstå vad som hänt. 

– Befälhavaren har en tung roll och kommer att hamna under väldigt hård press. Därför är det viktigt att ha stöttande funktioner i rederiet, säger Jörgen Lorén.

Nästa steg är att göra en bärgningsplan. Försäkringsbolaget hjälper rederiet att förhandla fram ett bärgningskontrakt.

– Vi vill ha öron och ögon på plats och kan skicka ut en salvage master som vi anlitar för uppdraget, förklarar Johan Kahlmeter, skadechef på Swedish Club.

Salvage master på plats

Carl-Johan Frankman på Blue Tack Salvage arbetar som just salvage master.

– Vi brukar initialt skicka ett team med salvage master, dykare och skeppsbyggare för att göra en inspektion av fartyget tillsammans med besättningen, säger han.

Utifrån teamets bedömning tar rederi och försäkringsbolag beslut om nästa steg.

Bogserare gör sig redo. Men innan en bärgning kan påbörjas ska Transportstyrelsen medge att så får ske. Det görs utifrån stabilitetsberäkningar och i samråd med befälhavare och lots. Det tas också beslut om eventuel läktring.

Med hamnen förs en dialog om lämplig kajplats för haveristen. Lasten ombord behöver lossas. Rederiet är troligen nedringda av oroliga lastägare vid det här laget.

– Kan man gå tillbaka till egen kaj så är det att föredra. Annars vore kryssningskajen i Arendal ett alternativ i det här fallet, säger hamnkapten Pontus Bengtsson.

När den akuta krisen är över återstår mycket arbete. En skadebesiktning och reparationsplan ska tas fram och godkännas av klassningssällskapet. Nu börjar också det stora arbetet för rederiets försäkringsavdelning, där Ellinor Landberg är Insurance Director.

– Vi samlar in information och bevis för att ha som underlag i rederiets kommande krav till försäkringsbolaget. Det kommer att ta tid, säger hon.

Många involverade

Vem bestämmer i räddningsinsatsens olika skeden? Moderator Åsa Burman ställer frågan flera gånger och får inte alltid tydliga svar. Saker sker i samråd mellan olika aktörer och informationsutbytet är viktigt.  

Någon säger att det känns rörigt. Fredrik Thorén, Sjöfartsverket, håller med. Han var själv ansvarig för samverkan när Almirante Storni skulle tas in i hamn.

– Det är den modellen vi valt i Sverige. Det är många kockar involverade, många myndigheter med eget ansvar och varsin tårtbit att besluta om. Utmaningen är att inte fastna i att ingen tar beslut. När det blir svårt och läskigt är det lätt att ta ett kliv tillbaka och då händer inte mycket. Vi måste hitta sätt att hjälpas åt och göra detta så smart och säkert vi kan, säger Fredrik Thorén.