”Det känns som att komma hem till Åland”

Marcus Risberg tillträdde i början på november 2025 som ny vd för Viking Line Abp i Mariehamn. Han är född i Helsingfors, uppväxt på Åland och har spenderat merparten av sitt yrkesliv utgående från Stockholm. Åland har hela tiden betytt mycket för honom och han känner att det är där som han hör hemma.

–Det känns inte enbart som att komma tillbaka till den typ av kombitrafik som jag i så många år har varit engagerad i utan också som att komma hem till Åland.

Mångårig erfarenhet

Med sig i bagaget har Marcus Risberg en mångårig erfarenhet från färjebranschen.

–Jag är yrkesmässigt uppväxt inom Silja Line och var från 2015 till 2021 vd för Tallink Silja AB i Sverige. Till stor del är ju grundförutsättningarna för Viking Lines verksamhet desamma som för Tallink Silja, säger han.

Därtill kommer hans erfarenheter som vd för Destination Gotland från 2021 till 2025.

 –I den kombitrafik som vi har på norra Östersjön ingår förutom person- och godstransporter också en nöjesdimension som en viktig del. Den saknas i Gotlandstrafiken som är en ren och skär infrastruktur. Men det finns en hel del element som kan ge lite annorlunda infallsvinklar än i den sedvanliga synen på kombitrafiken.

Ikoniskt företag

Marcus Risberg känner stor entusiasm inför sitt nya uppdrag.

–Viking Line är på många sätt ett ikoniskt företag och varumärket är väldigt väl etablerat och välkänt.

Han menar att det fortfarande finns kvar något av det entreprenörskap som historiskt har byggt upp Viking Line.

–Genom åren har man vågat fatta modiga beslut och man har varit föregångare på många sätt. Viking Line ligger också långt fram vad gäller att aktivt arbeta för att minska sitt klimatavtryck. Den här helheten kombineras med en positiv anda i kollegiet. Det råder en bra stämning i bolaget och vi har också mycket nöjda kunder. Det gör att det finns goda förutsättningar att bygga vidare framåt.

Anpassning

Samtidigt ser Marcus Risberg att branschen ingalunda saknar stora utmaningar.  

–Om man tittar på utbud och efterfrågan på hemmamarknaden så är varken Finland, Sverige eller Estland speciellt stora länder i ett internationellt sammanhang. För att behålla stabilitet i verksamheten måste vi attrahera och entusiasmera resenärer att åka om och om igen. Denna trafik har därmed många frekvent återkommande kunder.

Marcus Risberg påpekar att det samtidigt har skett förändringar i färjetrafikens strukturer på Östersjön .

–En annan typ av tonnage har kommit in från vissa aktörer och Viking Line har förnyat tonnage på linjen Åbo–Åland–Stockholm. Det totala utbudet har reducerats eftersom antalet fartyg är färre än före pandemin. Det har därmed skett en viss anpassning till den verklighet vi lever i idag. Men vi ser att den här typen av kombitrafik fortsättningsvis är relevant för att kunna säkerställa en tillräckligt god lönsamhet långsiktigt.

Höga kostnader

Den typ av kombinerad frakt-, passagerar- och kryssningstrafik som Viking Line idkar är enligt Marcus Risberg kapitalintensiv.

–Det är en dyr affär att driva. Fartygen kostar mycket att bygga. Det krävs också mycket personal ombord för att vi på ett bra sätt ska kunna upprätthålla den helhetsupplevelse som återspeglas i de goda vitsord vi får i kundnöjdhet. Men för att säkerställa att vi har en tillräcklig efterfrågan för att bära de här kostnaderna och därtill skapa möjligheter till framtida investeringar så måste vi ha en produkt som är intressant och relevant över tid.

Marcus Risberg ser att prisbilden för de olika produkterna på passagerarmarknaden har förstärkts efter pandemin.

–Tittar man på helheten så kan man säga att vi står på en bättre platå nu, men man måste också komma ihåg att det innebär förhållandevis höga driftskostnader för att leverera den produkt som våra gäster och resenärer uppskattar. Trots att vi nu ligger på en bättre nivå totalt sett än före pandemin, så borde vi egentligen kunna ta ännu lite mera betalt med beaktande av de produktionskostnader vi har för att upprätthålla produkten.

Han tror att rådande prisnivå på i synnerhet kryssningar kan vara en konsekvens av ett långvarigt överutbud på marknaden.

–När man har ett överutbud kan det leda till att någon aktör vidtar åtgärder som kanske inte är sunda i det långa perspektivet. Naturligtvis lär sig konsumenten detta över tid och att jobba sig upp från en alltför låg nivå tar tid.

Förändrat avtryck

Viking Lines utbud har förändrats sedan tiden före pandemin. Efter försäljningen av Rosella lades trafiken på linjen Mariehamn–Kapellskär ned i början av 2023. När Mariella såldes 2021 opererades trafiken på linjen Helsingfors–Mariehamn–Stockholm med bara ett fartyg tills Viking Cinderella sattes in som ersättande fartyg 2024. Detta innebar emellertid att kortkryssningstrafiken mellan Stockholm och Mariehamn upphörde under Viking Lines egen varumärke. Den övertogs av Gotland Alandia Cruises, som är ett joint venture mellan Viking Line och Gotlandsbolaget, och drivs med kryssningsfartyget Birka Gotland.

På Linjen Åbo–Åland–Stockholm ersattes Amorella 2022 av nybygget Viking Glory, varefter Amorella såldes.

–Åbo–Åland–Stockholm är en stabil trafik för oss med modernt och väl anpassat tonnage som kunderna uppskattar stort, säger Marcus Risberg.

Trafiken på Helsingfors

För närvarande pågår utveckling av ett batteridrivet fartyg för linjen Helsingfors–Tallinn inom projektet Helios.

–Vi fick förvisso avslag om stöd från EU:s innovationsfond. Det innebär ingalunda att projektet som sådant har förändrats i prioritet eller relevans. Vi har precis samma fart framåt men anpassar oss förstås till de förutsättningar som nu råder.

Den linje där en framtida tonnageförnyelse innebär de största utmaningarna är Helsingfors–Mariehamn–Stockholm.

–Även om de internationella resandesegmenten fortfarande inte är på samma nivåer som före pandemin så tror vi att de kommer tillbaka. Vi kommer att se en god återgång, men det tar tid innan vi ser effekterna av den.

Inte heller på lokalmarknaden har det totala resandet på linjen uppnått samma nivåer som före pandemin. Förutom Viking Line trafikerar även Tallink Silja samma rutt.

–Som trafiken ser ut idag med totalt fyra fartyg sysselsatta på linjen så råder det onekligen överkapacitet vissa delar av året, säger Marcus Risberg.

Han drar ändå paralleller till den internationella kryssningsindustrin som går bra och har stor efterfrågan.

–Människor vill resa, uppleva och roa sig. Det tror jag att vi ser fortsättningsvis även på våra hemmamarknader. Med två huvudstäder som noder är det en attraktiv rutt. Men med ett begränsat underliggande transportbehov så är det inte lätt att få kalkylen att gå ihop.

Fungerande kombinationskoncept

Marcus Risberg anser ändå att kombinationskonceptet också framgent kommer att gälla på linjen Helsingfors–Mariehamn–Stockholm. Han ser inte heller att fraktkapaciteten på linjen behöver utökas eftersom den redan är tillräcklig inte minst på transportkorridoren mellan sydvästra Finland och Stockholmsregionen. Där är också efterfrågan på bildäckskapacitet störst.

–Att på Helsingforslinjen utöka fokus på det infrastrukturella är inte rätt väg att gå, men att helt lämna bort det är inte heller ett alternativ för oss. Dagens grundkoncept i trafikupplägget är det som vi ser är gångbart även i framtiden. Vi vet också att alla fyra fartyg som trafikerar linjen fungerar väl fortfarande och kommer att fungera väl i ett antal år framöver. Men om trafik fortsättningsvis ska upprätthållas i framtiden så måste man vid någon tidpunkt börja överväga en tonnageförnyelse.

Gärna större andel transporter

Redan när det etablerades bilfärjetrafik mellan Finland, Åland och Sverige i slutet på 1950-talet och början på 1960-talet baserade sig konceptet på fraktintäkter, biljettförsäljning till passagerare med eller utan bil samt ombordförsäljning. Samma intäktsbas gäller i princip fortfarande.

–Ombordförsäljningen är naturligtvis väldigt viktig. Hur gärna vi än skulle se att en godsenhet konsumerar ombord så kan den inte göra det. Alla inkomstkällor är viktiga, men fördelningen ser lite olika ut på olika rutter och fartyg. Ur ett Viking Line-perspektiv ser jag att kryssningsprodukten och upplevelsedimensionen fortfarande är central och viktig. Men jag ser gärna att vi också stärker vår omsättning och resultatbildning från de renodlade transporterna, både på passagerar- och fraktsidan, så att det underliggande och grundläggande infrastrukturella utgör en lite mer cementerad bottenplatta i verksamheten. Därmed är det inte frågan om att vi på något sätt skulle skifta vårt fokus bort från nöjesresande och kryssningar.

Vad gäller frakten på bildäcken konstaterar Marcus Risberg att trafiksystemet kostar ganska mycket att producera och att det finns ett antal aktörer som är verksamma inom det här trafikområdet.

–Det är marknaden som sätter fraktnivån totalt sett. För vår del så vore det bra att få en större helhet av transporterna på bildäck, som förutom fraktenheter även omfattar bilburna passagerare.

Omställning

Framtiden för hela sjöfarten präglas mer och mer av frågor kring omställningen till fossilfria bränslen.

–Hela branschen har att hantera denna omställning. Nya miljöregler kan medföra en börda men också en möjlighet, men det är många komponenter i det hela som gör att det är en utmaning att hantera. Det gäller också att få en tillräcklig tillgång på gröna molekyler eller på biodrivmedel.Det mest konkreta som vi jobbar med just nu är Heliosprojektet, men vi jobbar också kontinuerligt med att utreda andra alternativ för den befintliga flottan. Batterier är något vi tittar på och vi har gjort beräkningar för olika fartyg, uppger Marcus Risberg. 

Som ett exempel nämner han installation av batterier för att användas som stöd vid ankomst eller avgång i hamnar. Ett fartyg för vilket Viking Line överväger hybriddrift är Viking Glory.

–För att kunna göra sådana investeringar måste det också finnas en laddningsinfrastruktur på plats i hamnarna. Att ladda batterier under hamnuppehållen är något helt annat än att ansluta fartyget till landström för hotellasten. 

Behövs även i framtiden

Marcus Risberg är övertygad om att det även långt in i framtiden kommer att finnas behov av en sjöburen, kombinerad kryssnings- och transporttrafik på Finland.

–Jag skulle drista mig till att säga att det är alldeles klart att Viking Lines fartyg i framtiden kommer att vara i trafik i samma område som idag. Man kan också fråga sig hur utbytet av svensk-finska och finsk-estniska relationer skulle se ut om man inte hade färjetrafiken.

Han säger att det skulle bli mycket svårare att upprätthålla mänskliga relationer och förbindelser samtidigt som förutsättningarna för en enkel spontan turism mellan länderna skulle förändras radikalt. 

–Utgående från framför allt de stora säsongsvariationerna i beläggningen måste vi förstås hela tiden jobba effektivt med att utveckla vår egen verksamhet för att uppnå en god lönsamhet och samtidigt säkerställa att vår produkt och våra koncept kan attrahera kunder att komma ombord inte bara en gång utan flera gånger.