Branschen jobbar stegvis

Att sjöfarten står inför ett stort kompetensbehov är solklart, menar Johan Hartler som ansvarar för rekryterings- och kompetensfrågor på Svensk Sjöfart. Men någon siffra vill han inte ge. Prognoserna som finns är ögonblicksbilder och utesluter hela skärgårdssegmentet. Dessutom är det svårt att veta när behovet uppstår eftersom det hänger på politiska beslut och näringsvillkor som ska – eller inte – falla på plats. 

–Nu gör vi allt grundarbete med att förändra utbildningssystemet och skapa nya utbildningsformer. När behovet väl uppstår ska vi ha allt på plats och bara kunna vrida på kranen, säger Johan Hartler. 

Svensk Sjöfart har efterfrågat modulbaserade utbildningar som ger möjlighet att läsa i skilda steg istället för fyra år i följd. Det är på gång; regeringen beslöt nyligen att en kortare praktik får ersätta 36 månader däckstjänstgöring för behörighet klass VII och i höst startar utbildningar enligt de nya reglerna. 

Sjöfarten nämns också i ett aktuellt betänkande om yrkesskola, vilket enligt Johan Hartler skulle underlätta karriärväxling till manskapsyrken. 

Allt sammantaget, hur ser läget ut?

–Vi står med en bautasten på kanten till nerförsbacken, och ska bara få den att tippa över och börja rulla. Det finns många frågor kvar att lösa. Men nu fixar vi utbildningssystemet och där har vi kommit långt. 

Satsar på tre målgrupper

Svensk Sjöfart har identifierat tre tydliga målgrupper där man anser att det finns potential att attrahera fler till branschen.

–Dels är det glesbygd där knappt någon vet vad sjöfart är idag. En annan målgrupp är tjejer, vi ser inte varför sjöfarten inte skulle kunna attrahera jämnt. En tredje målgrupp är de som har en bakgrund inom Försvarsmakten, säger Johan Hartler.

Han berömmer rederierna för de insatser som görs på området kompetensförsörjning.

–Rederierna gör väldigt mycket bra. Deras representanter är budskapsbärare, de ombordanställda är huvudattraktionen. Vi vet att det personliga och genuina fungerar för att nå ut till nästa generation.

Hur är rederier på att haffa nyexade sjömän?

–Jättebra. Det finns väldigt många exempel på personer som gör sin sista praktikperiod och två veckor senare kommer tillbaka som befäl ombord.

Allt låter så bra. Varför är det då brist?

–För att vi inte har så många som tar sig in i branschen. Vi når inte ut! Folk känner inte till branschen överhuvudtaget om de inte redan har en koppling till den, säger Johan Hartler och tillägger att branschen brottas med rykten som inte längre stämmer.

–Sjöfarten har inte alltid varit i det läge vi är nu. Det kan finnas kvar en bild att man inte får jobb. Och det finns definitivt en bild av en gammal bransch med de negativa aspekter som fanns för 50 år sedan. Det här kämpar vi med, och sakta förändras det.

Bättre erbjudande idag

Ett uppdaterat utbildningssystem tror han kommer att öka intresset för yrken till sjöss. För bara ett år sedan fanns i princip bara sjöfartsgymnasium och långa högskoleutbildningar. Missade du sjöfartsgymnasiet så var det svårt att komma in i ett manskapsyrke, och ville du bli befäl var det fyra år som gällde. 

–Nu är erbjudandet så mycket bättre. Och det kommer att bli ännu bättre om vi får på plats yrkesskola och övergångar från yrkesskola till befälsutbildningar. Sedan ska vi få till övergången från Försvarsmakten till den civila handelsflottan också på ett smart sätt, säger Johan Hartler.

Han är väl medveten om att utbildningarna och vägen fram till dag ett på dem bara är en del i pusslet kring kompetensförsörjning. När en person väl har utbildat sig och fått jobb finns det mycket som påverkar om hen vill stanna kvar i yrket eller inte. 

Kombinera jobb och familjeliv

En sådan sak är möjligheten att kombinera arbete ombord med familjeliv. Kanske få möjlighet att jobba närmare hemmet under en period när barnen är små, eller att inte förlora sin behörighet om man vill arbeta iland ett tag. Svensk sjöfart har uppmanat Transportstyrelsen att se över regelverket och möjligheten att växla mellan tjänstgöring ombord och iland, så kallad alternativ sjötid. 

–Det finns fler frågor som vi kommer att behöva ta tag i längre fram. Ett annat exempel är att vissa kommuner har en väldigt konstig tolkning av vad det innebär att vara hemma på vederlag och ha barn på förskola. Men en sak i taget, vi har begränsade resurser och nu har vi valt att först koncentrera oss på utbildningssystemet, säger Johan Hartler.