Orimlig beskattning av svenska sjömän

I denna debattartikel frågar sig en svensk elektriker på ett norskt supplyfartyg varför inte alla svenska elektriker på alla fartyg i Norge beskattas lika av Skatteverket.

Ett oljesällskap hyr in ett antal olika fartyg och borriggar från samma norska arbetsgivare. Riggarna borrar efter olja och båtarna i sin tur hjälper riggarna och oljesällskapet med diverse specialuppdrag i samband med olje- och gasförekomster på norsk sockel.

Skatteverket undantar elektrikern på den flytande riggen, borrfartyget, brunnstimuleringsfartyget, kabelutläggaren, seismiska fartyget och konstruktionsfartyget från tilläggsbeskattning i Sverige, men elektrikern på supplyfartyget anser de ska tilläggsbeskattas i Sverige utöver den norska skatten.

Tidigare lika

Fram till ca 2010-talet beskattades alla svenska sjömän i Norge lika oavsett vilken typ av cruise- eller offshorebåt som de jobbade på. De svenskar som jobbade i Norge beskattades endast i Norge och de norrmän som jobbade i Sverige beskattades endast i Sverige.

Runt 2010-talet började svenska Skatteverket tilläggsbeskatta svenska sjömän på norska supplybåtar i Norge. 

Skatteverket tolkar helt plötsligt om avtalet från 1996. I avtalet finns en artikel 21 som i alla tidigare avtal endast gällt för båtar med verksamhet åt oljeindustrin på annan sockel. Skatteverket hävdar att regeringen ändrat artikel 21 till att även avse norska supplybåtar på norsk sockel genom att ändra i artikel 21.1, från ”i en annan stat” till ”i en stat”.

Så här skriver Sveriges regering om ändringen i 21.1:

”Därutöver har överenskommits om en mindre ändring i art. 21 punkt 1.”

Regeringarna i Sverige och Norge kommenterar även ändringarna i artikel 21 så här: 

”Bestämmelserna överensstämmer i sak med gällande avtal.” och ”Løsningen er for øvrig i tråd med de skatteavtaler Norge har inngått i de senere år”. ”Ändringen i 1996 års nordiska dubbelbeskattningsavtal är av mycket ringa art. Regeringen anser på grund härav att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.”

Upp till 20 procent mer

P.g.a. denna ”mindre ändring” så påstår Skatteverket att regeringen avser att tilläggsbeskatta svenskar anställda på norska supplybåtar i Norge. Detta medan alla övriga svenska sjömän på alla andra typer av båtar undantas från svensk tilläggsskatt. I praktiken så ledde detta till att Skatteverket nu beskattar dessa sjömän på upp till ca 20 procent mer än övriga svenska sjömän på andra båtar i Norge.

Vem som helst som läser ”ändringar av mycket ringa art” och ”överensstämmer i sak med gällande avtal”, borde rimligen misstänka att det knappast betyder att någon blir tilläggsbeskattad med 20 procent mer än tidigare och att en artikel ändras från att gälla verksamhet på annan sockel till att även gälla verksamhet på egen sockel.

Att dessutom inte någon regering med en enda kommentar i förarbetena noterat att syftet varit att ändra artikel 21 till att gälla egen stat och att endast beskatta vissa medborgare, måste anses som högst osannolikt.

Rättslig vägledning

Jag har letat upp Skatteverkets rättsliga vägledning. Den är gjord av Skatteverket själva för att hjälpa skattehandläggarna att kunna tolka avtalet i sitt arbete. Så här står det att artikel 21.1 ska tolkas i det nya avtalet:

”De konkreta beskattningsreglerna finns i punkterna 2–9. För att dessa ska vara tillämpliga måste de förutsättningar beträffande verksamhetens art, lokalisering och varaktighet som anges i respektive punkt vara uppfyllda. Tillämpningsområdet för artikel 21 är därför i praktiken mindre än vad punkt 1 ger intryck av.”

Man måste alltså avgöra vilken plats som avses i respektive punkt 2–6, i punkt 5 står det supplybåtar som skatteverket hänvisar till, i punkt 5 beskriver man lokaliseringen för verksamheten på dessa båtar ”i och till annan stat”. Skatteverket struntar alltså i att det beskrivs i punkt 5 att verksamhet gäller i annan stat.

Bara det att Skatteverket inte tar ut skatt direkt efter ändringen 1996 utan väntar i 14–15 år, borde vara en varningssignal.

Om man läser artikel 21 i avtalet och följer vägledningen, så inser man snabbt att regeringarnas kommentarer – ”är i tråd” och ”överensstämmer i sak med gällande avtal” – stämmer med att artikel 21 inte är ändrad i sak. Artikel 21 gäller alltså fortsatt för verksamhet på annan sockel som i tidigare avtal.

Vi sjömän vet att regeringens syfte alltid varit att behandla alla medborgare och sjömän lika inför lagen. Många har därmed också överklagat Skatteverkens beslut att tilläggsbeskatta deras inkomst till domstol. Att lägga ner massor av tid på olaglig skatteindrivning via domstolar som kunnat jobba med bättre mål, är inte bara resursslöseri, utan kostar också skattebetalarna i Sverige en massa pengar. Skatteverket borde jaga dem som verkligen fuskar för att komma undan skatt, i stället för att jaga oss sjömän som redan betalar full skatt enligt gällande regler.

Allmänna ombudet

Att Allmänna ombudet förordar Skatteverkets tolkning till HFD stärker min mening om myndighetsmissbruk.

På Skatteverket finns det en tjänst som heter Allmänna ombudet. I detta fall så har allmänna ombudet tagit upp detta fall till Skatterättsnämnden. Där förordade han att Skatteverket har rätt om att artikel 21.5 även gäller båtar på egen sockel, Skatterättsnämnden dömde också till Skatteverkets fördel. Ärendet överklagades till HFD, där Allmänna ombudet fortsatt hävdar att de nordiska regeringarna har ändrat artikel 21 med avsikt att möjliggöra tilläggsbeskattning på anställda på norska supplybåtar i Norge. 

Allmänna ombudet hävdar dessutom i sin framställan till HFD, att det inte finns någonting i regeringarnas förarbeten, varken före eller ändringen som tyder på något annat än det han redovisat i sin ansökan till HFD. Jag anser att jag kan bevisa att han och Skatteverket har fel och att motsatsen av deras tolkning visas i förarbetena. 

Tolkningsföreträde för Skatteverket?

Även om lagen säger att Skatteverket har tolkningsföreträde vid tolkning av ett avtal så är det ändå alltid avtalsparternas avsikt med avtalet som slutligen gäller vid en rättstvist. Detta har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast i dom (HFD 2016 Ref.57-Tolkning av skatteavtal). Det är avtalsparternas avsikt med avtalet som gäller i första hand, alltså regeringarnas avsikt med avtalets artikel 21.

Utan något stöd av kommentarer från propositionerna så erkänner jag att det inte är lätt att tolka avtalet rakt upp och ner som det är skrivet i nuvarande form. Men som myndighet så ska inte detta innebära att man utnyttjar detta till att göra olagliga skatteindrivningar. Som elektriker utan juridik kunskap har jag varit tvungen att lägga ner 100-tals timmar bara för att lära mig tolka och förstå syftet med avtalet. Jag var tvungen att gå tillbaka till tidigare avtal för att finna regeringarnas förklaringar till respektive artikel för att förstå helheten.

Artikel 21 inte ändrad i sak

För att ytterligare styrka och visa avsikten med artikel 21 så har jag sammanställt regeringarnas kommentarer från 1980-talet och fram till nuvarande avtal. Kommentarerna och tidigare avtal visar att regeringarnas syfte är att båtar och dess besättningar endast beskattas i landet där båten är flaggad/ägaren har sin hemvist, i enlighet med OECD:s regler. Kommentarerna visar också att artikel 21 avser att reglera och fördela beskattning mellan de nordiska länderna då verksamhet i samband med olja pågår på annan sockel.

Tyvärr är det lite för mycket info att framföra i ett debattinlägg. Jag ska dock ta upp två kommentarer från Norges regering som styrker vår sak. I alla tidigare avtal så finns det en hänvisning i 21.7c till artikel 15.3 gällande beskattning av sjömännens inkomster. I gällande avtal så ändrades 15.3 till att endast avse båtar i internationell trafik och därmed togs hänvisningen i 21.7c bort.

Så här står det i Norges proposition: ”Inntekt av lønnsarbeid om bord på skip eller båt som omhandlet i artikkelens punkt 5 skattlegges i den kontraherende stat hvis nasjonalitet fartøyet har. Dette fremgår nå direkte av ordlyden i punkt 7 c), og henvisningen til artikkel 15 punkt 3 i gjeldende avtale er derfor strøket.”

”Artikkel 15 punkt 3 inneholder særregler om beskatningen av sjømenn, og fastsetter at inntekt av lønnsarbeid utført om bord på nordiske skip i internasjonal fart kan skattlegges i den stat hvis nasjonalitet skipet har (flaggstaten).” ”Lønnsinntekt utført ombord på skip i nasjonal fart i en stat, reguleres således av de vanlige reglene for beskatning av lønnsinntekter i punktene 1 og 2”.

HFD

Skatteverket har drivit tvisten hela vägen till HFD genom att föra fram en egen ny teori om hur avtalet ska tolkas utan att hitta några kommentarer i propositionerna som stödjer detta. Allmänna ombudet skriver till HFD i sin inskickade aktbilaga 5 (utveckling av talan i mål 6608-16):

”Experter vid Skatteverkets rättsavdelning har för min räkning gått igenom samtliga ändringar avseende de aktuella artiklarna i avtalet. Den sammanställning som är gjord bifogas. Enligt min mening ger varken dessa ändringar eller förarbeten i respektive avtalsslutande stat någon säker förklaring till varför avtalet utformats som det gjort och ger heller inget stöd för någon annan uppfattning än den jag redovisat i ansökan.”

Visselblåsaren Mikael Vokander som jobbat 37 år på Skatteverket, gav 2004 ut boken ”Skattmasens manifest”, där avslöjar han bl.a. att Skatteverket t.o.m. ljuger i domstol för att få rätt.

 Jag hittar tvärtemot Allmänna ombudets uppgifter till HFD, massor av förklaringar som ger stöd för en annan uppfattning än den han har anfört i mål 6608-16 till HFD.

Skatteverkets handläggare har fått dessa uppgifter redan 2014 med information att de ska skicka uppgifterna vidare till deras högsta chefer. Även Allmänna ombudet fick dessa uppgifter innan Skatterättsnämnden tog upp fallet till beslut.

Myndighetsmissbruk alternativt tjänstefel?

Jag har även ringt och pratat med Allmänna ombudet och Skatteverket, att då inte ta med och presentera dessa fakta inför domstol och skatterättsnämnd anser jag vara tjänstefel, alternativt myndighetsmissbruk av dem som ska representera en svensk myndighet.

Jag skulle vilja kalla detta myndighetsmissbruk om det är planerat att förvilla HFD med felaktiga påståenden.

Alternativt tjänstefel när ansvarig(a) chef(er) eller jurister på skattemyndigheten ignorerar Skatteverkets egen vägledning (Skatteverkets rättsliga vägledning) om hur artikel 21 ska tolkas, bara för att få rätt i HFD. Dessutom finner jag det otroligt märkligt att Skatteverkets jurister och chefer inte finner några av alla dessa regeringskommentarer som finns till propositionerna och som motsäger Skatteverkets tolkning av artikel 21, de finner tydligen inte ens sin egen rättsliga vägledning, det borde vara det första man tittar i vid en tolkningstvist.

Om inte regeringarnas alla kommentarer som styrker vår sak är bevis nog och leder till att HFD tar upp fallet igen, så ser jag bara att vi sjömän får vända oss till EU-domstolen. Då menar jag inte endast de kommentarer som jag nämnt ovan, det finns mycket mer som jag kan delge till dem som vill sätta sig in i hur illa detta är skött.

Delar Skatteverkets vision

Jag delar Skatteverkets vision om ett samhälle där alla vill göra rätt för sig. Men kravet på att göra rätt för sig kan inte vara enkelriktat utan ställer även krav på Skatteverket. Självklart ska alla betala rätt skatt. Rätt skatt är den skatt som följer av de lagar som riksdagen beslutat om. Endast då har vi ett system som är demokratiskt förankrat och som är överblickbart, förutsägbart och rättvist.

En fråga till finansminister Magdalena Andersson: tycker hon att Skatteverket ska tolka om avtal på det sättet som det är gjort utan att kunna styrka det på något vis mer än deras egen nya tolkning?

Jag skulle även önska att jag fick möjlighet att möta Skatteverkets GD och visa på och förklara hur verksamheten och avtalet alltid tidigare varit. Eftersom en av GD:s uppgifter var att återupprätta förtroendet för Skatteverket efter diverse tidigare skandaler, så kanske hon även vill få rättvisa i detta ärende. Jag är öppen för en inbjudan av berörda parter.

Bo Sedvall

Elektriker på norsk supplybåt i Norge