Med hjärta för ett fartyg

Det skiner och blänker ombord på Walleniusrederiernas representationsfartyg Soya III där hon ligger i Visby hamn. Det är Almedalsveckan och intensiva dagar med mingel och möten. Flaggspelet sitter uppe, överallt är det putsat och fixat och champagnen ligger på kylning. Fartyget har just varit på varv och fått en rejäl ompyssling.

– Vi har bland annat helmålat henne, det var tio år sedan sist, säger Madelaine Öfverberg, driftansvarig för Wallenius representationsfartyg Soya III.

Rederiets ursprung

Det är inte vilket fartyg som helst som Madelaine Öfverberg vårdar. Soya III byggdes 1936 som Rederi AB Soyas första egna nybygge, en liten motortanker för transport av sojaolja. Efter flera ägare och namnbyten köpte Wallenius tillbaka fartyget på 1990-talet och byggde om henne till konferens- och representationsfartyg. Nu går hon främst i Stockholmsområdet med representations- och mötesgäster, men ibland blir resorna längre, som till Visby.

– Det är underbart att vara ute med henne. Förra året när vi gick över till Visby kom en Gotlandsbåt på varsin sida om oss. Det var en mäktig känsla med lilla Soya III ute på det stora havet mellan de här Gotlandsbåtarna, säger hon.

En promenad väckte en dröm

Att Madelaine Öfverberg skulle få Soya III som sitt ansvarsområde var knappast något hon anade när hon började sin karriär.

– Jag började arbeta i Wallenius under 1980 som motorelev, sedan jobbade jag ombord på fartygen i närmare tio år. Därefter fick jag barn, var föräldraledig och sade upp mig för att vara närmare mina barn.

Madelaine Öfverberg började jobba med andra saker när hon en dag gick på promenad med sin man i Gåshaga på Lidingö där de fick syn på ett fartyg som låg i hamnen – Soya III. 

– Jag hade ingen aning om att hon fanns. Jag tänkte direkt att wow vad fin, den skulle jag vilja jobba med. Jag ville dessutom verkligen jobba för Wallenius.

Vid den här tiden arbetade Madelaine extra på skolfartyget Shamrock från Skeppsholmsgården. En dag skulle några kollegor besöka Soya III för att studera fartygets snålspolande toaletter. Madelaine Öfverberg såg till att kunna följa med.

– Han som då ansvarade för fartyget hade väldigt mycket att göra. Så när vi hade gått runt frågade jag lite snabbt: ”Är det inte så att du behöver lite hjälp?” ”Jooo”, sade han. Och på den vägen är det, säger hon.

Vårdar med kärlek

Madelaine Öfverberg visar runt ombord, bland annat inne i det lilla maskinrummet bakom byssan. Hon ger den lilla Volvo Penta-maskinen en varsam klapp.

– Jag måste göra det, det har jag alltid gjort. Maskiner behöver också kärlek, säger hon.

Att ta hand om ett snart 90 år gammalt fartyg är ett arbete som aldrig riktigt blir färdigt. Det finns planerade åtgärder och egenkontroller, men också sådant som plötsligt går sönder. Inför Visbyresan gick Madelaine exempelvis igenom diskmaskinerna och bytte anslutningsslangar.

– De såg jättenya ut, men när man tar bort dem ser man att de har skavt, för allting står och vibrerar. Det måste dras åt och sättas fast. Det är hela tiden något.

Från fartyget år 1936 är det mer eller mindre bara skrovet som finns kvar. Maskiner, system och inredning har förändrats genom årtiondena. Men att förena gammalt med nytt innebär alltid utmaningar. LED-belysning fungerar exempelvis fint när fartyget ligger på landström, men kan ställa till det när strömmen kommer från generatorn.

”Vuxit ihop med henne”

Möten med människor är det som blivit de starkaste minnena för Madelaine Öfverberg, framförallt från fartygets lite längre resor. Efter att Wallenius och Wilhelmsen gått samman 2017 gick fartyget genom Göta kanal, vidare mot Göteborg och upp till Wilhelmsens huvudkontor i Lysaker utanför Oslo. Längs vägen väckte Soya III stor uppmärksamhet.

– Ordet om vår resa spred sig, alla ville gå ombord och titta. Ofta var det människor som har seglat i Wallenius eller som har haft någon förälder som har jobbat på en liknande båt eller som bara är intresserade. Det är verkligen jättekul.