Att slå benen av en myndighet

Reds. anm. Debattören är verksam i sjöfartsbranschen och känd för Sjöfartstidningens redaktion. Åsikterna i inlägget är privata, och för att undvika att innehållet i artikeln sammanblandas med debattörens yrkesverksamhet har denne valt att vara anonym.

Den senaste tidens offentliggörande av Transportstyrelsens märkliga förehavanden väcker onekligen frågor och funderingar. Är detta en enskild händelse eller ett symptom på en dysfunktionell myndighet, skapad enbart av politiska skäl? 

Som sjöfartsverksam med mycket god insyn i såväl den i stillhet insomnade Sjöfartsinspektionen som ersättaren anser jag att det tyvärr finns allt för många tecken på det senare.

Redan då sjöfartstillsynen flyttades till Transportstyrelsen uppstod konsekvenser. På intranätet kunde medarbetarna läsa om nya regler om snöskotrar och vinterdäck, medan det som hände inom till exempel isbrytar- eller sjömätarverksamheten hamnade i det fördolda.

Överinspektörerna åkte ut från ledningen, som därmed fick drastiskt minskad kompetens avseende tillsyn och operativ verksamhet. Så småningom förändrades finansieringsformen, och en omfattande så kallad effektivisering påbörjades (vilket i själva verket inte var något annat än ren besparing). Denna kom att omfatta ökad klassdelegation (som till slut blev i det närmaste total och i strid med myndighetens egna, ursprungliga konsekvensutredningar som varnade för att släppa marknadskrafterna helt fria) och införande av egentillsyn, det vill säga att rederierna själva ska utöva tillsyn över sin verksamhet. En konsekvens blev så småningom att antalet inspektörer minskade radikalt, med medföljande kompetensförlust och kunskapsbrist.

Ytterligare en spik slogs i kistan då sjöfarten slogs ihop med luftfarten. Att samla även så väsensskilda och kulturellt olika transportslag som dessa i en samlad organisation kan i och för sig innebära administrativa fördelar, men man gick mycket längre än så – verksamheten skulle nämligen bedrivas likartat och med gemensam ledning både på sektions-, enhets- och avdelningsnivå.

Detta kom helt logiskt att innebära att omkring hälften av alla beslut inom avdelningen formellt fattas av en chef som inte är sakkunnig inom området, eftersom chefen inte kan vara sakkunnig inom både luftfart och sjöfart. För sjöfartens del kom kvoten dessutom att bli ännu sämre, då flertalet chefer hade luftfartsbakgrund. I vissa fall innebar det att handläggare inte hade en enda chef från sitt eget trafikslag.

Någon organisatorisk kompensation i form av särskilda sakkunniga experter med rätt att fatta beslut, eller varannan chef från respektive trafikslag, kom inte på fråga. Det är bara att konstatera att experimentet inte blev lyckosamt, vilket händelseutvecklingen hos myndigheten inom i vart fall sjöfarten de senaste åren har visat.

Allvarligare är dock den kulturförändring som skett i den nya organisationen. En tysthets- och försiktighetskultur har spritt sig och yttrar sig i att medarbetare, och framför allt chefer, vill vara politiskt korrekta och för säkerhets skull hellre sin chef till lags än ifrågasätta. En anledning till detta kan vara avsaknad av information om varför andra chefer och medarbetare plötsligt får sluta eller får andra arbetsuppgifter, vilket skapar osäkerhet, ibland gränsande till rädsla, i organisationen.

Det kan också vara bristen på sakkunskap hos cheferna, som naturligtvis hämmar deras förmåga att agera och tvingar dem att lita mer på organisatoriska procedurer än erfarenhet och förnuft. En fullständigt okritisk informationsavdelning, med enda uppgift, som det tycks, att sprida positiv propaganda, kompletterar bilden. Den nyligen inträffade IT-skandalen stödjer starkt denna teori, där ambitionen att spara pengar för att vara husse till lags överskuggar både förnuft och att göra det som faktiskt är rätt.

Sjöfartsinspektionen hade som vision att vara världens bästa sjöfartstillsynsmyndighet. Om den var det kanske är tveksamt, men den var i absolut toppklass. Transportstyrelsen kommer aldrig att kunna hävda sig i det segmentet, åtminstone inte med nuvarande organisation. Utvecklingen sedan starten, kryddad med den senaste tidens händelser, har med all tydlighet visat detta.