Delade meningar efter jätteprojektet: 117 fartyg testade lotsning från land

Med en budget på 39 miljoner kronor under åren 2022–2026 har forskningssamverkansprojektet Navigationsstöd från land fas 2 arbetat med teori, simuleringar och skarpa live-tester av fartyg till och från Göteborgs hamn. En av slutsatserna är att tekniken och arbetssättet kan fungera, men också att vägen till ett införande är kantad av både praktiska, mänskliga och juridiska frågor.

– Det här projektet har gett oss en bredare förståelse för både möjligheter och utmaningar med navigationsstöd från land, säger Maria Gripenblad, projektledare från Sjöfartsverket.

Många medverkande aktörer

Projektet har finansierats av Trafikverkets Sjöfartsportfölj med 30 miljoner kronor och av Sjöfartsverket med 9 miljoner. Förutom Sjöfartsverket har Rise, VTI, Luftfartsverket, Linköpings universitet, Chalmers och Transportstyrelsen deltagit, liksom ett flertal rederier, bland annat Tärntank Rederi, Thunbolagen och Tarbit Shipping.

Utgångspunkten i projektet har varit att tillsammans med de andra aktörerna titta närmare på om en lots kan sitta kvar iland och lotsa därifrån för att bland annat kunna uppnå en högre tillgänglighet och lägre kostnade.

Anders Johannesson, senior rådgivare inom forskning och innovation på Sjöfartsverket, har varit engagerad i arbetet med projektet sedan 2019. Han menar att en nyckel som genomsyrat projektet varit att ha en bibehållen eller ökad sjösäkerhet och ha ett försiktigt och selektivt synsätt.

– Det här är inte en tjänst för alla, utan det är något som man på något sätt måste kvalificera sig för. Det är inte meningen att första bästa fartyg som kommer ska kunna få navigationsstöd från land istället för en vanlig lots, säger han.

Genomförde 117 tester

Kärnan i projektet var att prova hur en tjänst utförd i land kan fungera på riktigt.

Totalt genomfördes 117 tester på totalt 66 olika fartyg. Upplägget var att en ordinarie lots ansvarade ombord enligt vanliga rutiner, men med en extra lots som deltog inom ramen för projektet. Från land satt samtidigt en lots vid en operatörsplats i trafikcentralen i Göteborg. En kommunikationslänk öppnades mellan fartyget och centralen med både video och ljud. Tanken var att göra försöken med så lite teknik ombord på fartygen som möjligt.

Stora skillnader mot vanlig lotsning

Frågan om den mänskliga faktorns påverkan och betydelse har varit central i projektet. Gesa Praetorius, seniorforskare vid VTI, menar att det är missvisande att se navigationsstöd från land som samma sak som traditionell lotsning, fast från en stol i land.

– Det korta svaret är att nej det är det inte. Den som lotsar från land måste bygga sin förståelse av situationen via skärmar, kommunikation och tekniska hjälpmedel. Det ställer höga krav på erfarenhet och omdöme, säger hon.

Forskarna på VTI har gjort intervjuer med både lotsar och befälhavare om hur de upplevt lotsningarna. Samspelet har varit en av de mest utmanande punkterna.

– Det är svårare att skapa ett team. Man kan inte snabbt avläsa reaktionen i bryggteamet, säger Gesa Praetorius.

Delade meningar bland lotsarna

Bland lotsarna är det delade meningar om navigationsstöd från land. Dan Krabbe, en av lotsarna som deltagit i testerna, beskriver projektet som både lärorikt och roligt, men också som något som tydligt visar vad som går förlorat när lotsen inte befinner sig på bryggan.

– När du är ombord traditionellt så kör vi väldigt mycket på synintryck. Man läser av tendenser, man ser vad som händer runt omkring. Här har vi inte den medveten. Det som kan kännas säkert i land framför skärmen kan uppfattas helt annorlunda ombord, säger han.

Dan Krabbe menar att girar, möten, omkörningar och manövrering nära kaj är situationer som är extra utmanande. Och när det gäller själva kajmanövreringen är han tveksam till om dagens informationsunderlag räcker till fullt ut.

– Vid manövrering till kaj tittar vi väldigt mycket på roder, hur bogen används och tendenser på fartyget. Man skulle behöva mer information om man ska kunna styra befälhavaren att lägga till kaj på distans, säger han.

Tappar kroppsspråket

Även från befälhavarsidan fanns flera perspektiv. Joakim Svedung från Tarbit Shipping beskriver det som intressant och spännande att delta, men också att det skapade en ny arbetssituation.

– Man fick vara mer på tårna och mer alert när det inte fanns en fysisk lots som stod bredvid. Det är ju en trygghet, säger han.

Han pekar också på förlusten av kroppsspråk och den tysta kommunikation som annars finns mellan lots och befälhavare.

– Man kan se på kroppsspråket på lotsen hur det går. Om lotsen börjar skruva på sig i stolen inser man fort att man nog ligger lite fel, men det går ju inte att känna av på samma sätt här, säger han.

Under flera av intervjuerna framkom att flera befälhavare upplevde det som jobbigt när kommunikationen på den öppna linjen var tyst.

– Ibland när det blir långa perioder av tystnad undrar man om kommunikationen fortfarande fungerar? Då vill man gärna småprata lite för att hålla den igång, säger Joakim Svedung.

Lång väg kvar att vandra

Hur framtiden blir och vad som blir nästa steg för satsningen på navigationsstöd från land återstår att se. Flera avgörande hinder återstår innan tjänsten kan införas. Anna Norinder, affärsdirektör på Sjöfartsverket, menar dock att utmaningarna blivit mer konkreta. Det handlar inte längre bara om forskning, utan om att få flera delar att fungera samtidigt i verkligheten.

– Det börjar bli väldigt konkret vilka pusselbitar som måste funka samtidigt, säger hon.

Hon pekar särskilt på behovet av landradar, robust teknik och lösningar som fungerar även i ett osäkert säkerhetsläge.

– Vi har inte landbaserad radar i alla hamnar idag. Jag tror att det är någonstans mellan säkerhetsfrågorna och tekniken som det är klurigast, säger hon.

Anders Alestam, lotschef på Sjöfartsverket, säger att det ännu inte finns något enkelt eller färdigt svar om framtiden. Han räknar upp teknik, kommunikation, lägesbild, radar, ekonomi, ansvar, regelverk, kompetens ombord och själva kajmanövreringen som frågor som måste lösas. Men en princip är överordnad alla andra.

– Vi kan inte implementera det om vi inte säkerställer att vi kan behålla sjösäkerheten, säger han.