Lidan – först ut i Thuns nya torrlastgeneration

Läs mer: Reportage – rederi och ett varv i symbios

Det är en okristligt tidig morgon i Ströms sluss i Lilla Edet när Thunbolagens nybygge Lidan sakta stävar in i slussen. Det är fartygets första resa till Vänern och slussen i Lilla Edet är den första som Lidan måste passera av de sex slussarna som finns utmed Trollhätte kanal, den infrastruktur som fartyget är specialanpassat för.

Med varsam hand styr lotsen Jonas Konradsson in fartyget med bara några centimeters marginal på sidorna. Han klev på i Göteborg, men ska snart kliva av i Lilla Edet där hans avlösare Rickard Johansson väntar på att kunna klättra ombord. Han ska ta fartyget till Vänersborg där en Vänerlots ska ta över den sista biten.

När Lidan börjar komma på plats i slussen sticker Jonas Konradsson ut huvudet genom det öppningsbara fönstret på bryggvingen och frågar hur det ser ut.

–Det är minst två meter kvar, svarar Rickard Johansson.

Eftersom Lidan inte varit i kanalen tidigare finns inga markeringar på fartyget ännu som lotsarna kan använda för att veta när fartyget är på rätt position i slussen. Väl på plats stängs de gigantiska portarna och vattennivån höjs så att lotsarna kan byta plats med varandra.

–Det gick bra, men det blev en liten duns när jag skulle in i slussen. Premiärrepan, säger Jonas Konradsson när han lämnar över till Rickard Johansson.

–Ta det försiktigt i början, det känns som att hon suger mycket, säger han vidare.

Nu är det upp till Rickard Johansson att köra ut från slussen och sedan ta fartyget genom ytterligare fem slussar.

–Det svåraste momentet är den första slussen i Trollhättan. Där ska man svänga in i slussen samtidigt som man har strömmen rakt in i sidan, särskilt nu när de har full vattentappning från Vänern. Då behöver man ha lite fart för annars stoppar det upp, säger han.

Fyra blev sex

Lidan är det första fartyget av Thunbolagets storsatsning på nya torrlastfartyg som är anpassade för Trollhätte kanal, kallade Vänermax och ibland även Trollmax. I januari 2023 beställde rederiet fyra nya fartyg i kombination med en order på fyra tankfartyg i R-klassen från Ferus Smit. Ett år senare utökade de beställningen med ytterligare fyra fartyg, två tankfartyg och två torrlastare vilket betyder hela sex nya fartyg i Vänermax-serien. Två levererades under 2024 genom Lidan och Spiken, tre kommer att levereras under 2025 och en under 2026.

–Vi fick en möjlighet att beställa två fartyg till i serien eftersom det uppstod en lucka på varvet, säger Jens Bäckström, Senior Charterer på Thunbolagen.

Valet stod mellan att bygga fartyg i samma storlek som nybyggena Nordic Crystal och Baltic Crystal, vilka har en längd på 99,9 meter, eller fler Vänermax-fartyg. Valet föll på det senare.

–Vi kom fram till att Vänermaxarna kan användas på ett mycket bredare fält. Crystal-serien kan inte komma in i Vänern, men Vänermaxarna kan både göra det och även köra på Norrlandskusten, även om de inte har rätt isklass för att köra där vintertid, säger Jens Bäckström.

Bakgrunden till hela Thuns omfattande nybyggnadsprogram är ett behov av att föryngra och modernisera flottan på både tank- och torrlastsidan. Bland annat ska nybyggena ersätta de 35 år gamla fartygen Tidan, Naven och Nossan.

–Det är en nödvändig förnyelse. Yttermåtten på den nya fartygen är samma, men lastförmågan är lite större, framför allt utanför Vänern eftersom de får ett större djupgående än vad som är tillåtet på Vänern, säger Anders Källsson, andra generationens redare i det familjeägda Lidköpingsrederiet och som arbetat med nybyggen sedan 1960-talet.

Deras första torrlastare med batterier

De nya torrlastarna är en vidareutveckling av fartygen Alice och Helge från 2013 som är rederiets senaste Trollmax-nybyggen. Men rederiet har också vägt in erfarenheter från Crystal-serien.

–Vi är väldigt nöjda med egenskaperna hos Nordic Crystal, framför allt när det gäller förbrukningen. Vi har alltid jobbat väldigt mycket med att ha så låg förbrukning som möjligt och med Nordic Crystal tog vi ytterligare steg, säger Jens Bäckström.

Den nya generationen Vänermaxare är rederiets första torrlastare som utrustats med en batteriinstallation.

–Det går inte att ersätta huvudmaskinen helt med batteridrift, snarare handlar det om att minska gångtimmarna för hjälpmotorerna och även ge en extra input till huvudmaskinen. Dessutom blir det en backup om något skulle slå ut maskinen, då kan batterierna träda in. Dessutom underlättar det när fartygen ligger med landström, vi kan ha en mindre kabelanslutning eftersom batterierna kan stötta upp, säger Anders Källsson.

Magnus Lennested är maskinschef på Lidan och har tidigare varit på fartygen i Crystal-serien.

–Jag tycker att det är bra utrustning som installerats, ganska basic grejer. Vi har en axelgenerator som matar en frekvensomvandlare, vilket gör att det inte gör så mycket om det blir fluktuationer i maskin, vi får en bra frekvens på nätet ändå. Dessutom gillar jag att nödgeneratorn är förhållandevis stor så att den går att använda i hamn, säger han.

Körde upp för djupgåendet

Bob Kamphuis är befälhavare på Lidan under fartygets historiska premiär på Trollhätte kanal. Destinationen är Gruvön med över 2300 ton virke från Norge.

–Det är väldigt lätt virke som tur är eftersom vi har ett maxdjupgående på 5,10 under den här första resan. Nu ligger vi på 5,05, säger han.

Den första resan kallas provresa, vilket innebär att Sjöfartsverkets lotsar kommer att utvärdera fartygets manöveregenskaper för att godkänna det för det aktuella djupgåendet.

–Utan en provresa får man max gå med 4,70 i kanalen, allt över det måste man ha tillstånd för. Sedan kan man begära en ny provresa för att gå med 5,40, säger lotsen Rickard Johansson.

Normalt brukar befälhavaren passa på att sova när lotsen är ombord, speciellt Bob Kamphuis eftersom han har tagit lotsdispens för Vänern. Men just den här första resan kommer de att ta lots även där.

Innan Bob Kamphuis kom till Lidan jobbade han på Nossan som nu blivit såld. Det gör att han kan uppleva kontrasten mellan gammalt och nytt.

–Det har varit några dagar med utbildning för att lära sig fartyget och det är mer att lära. Men det känns väldigt bra, säger han.

En av de nya systemen som han uppskattar som inte fanns på Nossan är möjligheten att mäta bränsleförbrukningen på ett nytt sätt genom svenska Berg Propulsions system kallat Dynamic Drive. 

–Vi kan sätta en viss bränsleförbrukning som ska hållas, precis som en cruise på bilen. Om vi ställer in åtta knop så håller den åtta knop, säger han.

Långsiktig syn på Vänersjöfarten

Thunbolagen ser ljust på framtiden för trafiken på Vänern. Det trots att Trafikverket just nu är inne i en omfattande process med att planera för nya slussar i Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg. De -befintliga har en teknisk livslängd till 2030, men enligt Trafikverkets tidtabell kan nya slussar vara på plats tidigast 2032. Osäkerheten har dock inte stoppat Thunbolagens planer.

–Vi kunde inte vänta med den här investeringen tills att slussarna är klara. Vi har sett att det finns ett behov på Vänern utifrån industriernas efterfrågan. Under de senaste åren har godsvolymerna ökat på Vänern, vi har både pappersbruk och gruvindustri med transportbehov där de här fartygen kan göra nytta, säger Jens Bäckström.

De menar att det samtidigt skickar en signal till både kunder, politiker och myndigheter att Vänersjöfarten är en transportväg att räkna med i framtiden.

–Vi har valt att visa framfötterna och säger att vi tänker vara långsiktiga i det här. Sedan finns det ett antal utmaningar på vägen, så som farleds- och lotsavgifter, säger Johan Källsson, vd på Thunbolagen.

Enkelt att förlänga fartygen

De nya slussarna kommer att möjliggöra trafik med större fartyg med en längd på upp till 110 meter mot dagens 89 meter, en aspekt Thunbolagen också vägt in i den nya generationens Vänermaxare.

–De här fartygen är byggda på så sätt att vi ska kunna förlänga dem med en sektion. Allt är förberett för att det ska bli en förhållandevis enkel operation, säger Jens Bäckström.

”Aldrig mer ett nybygge”

Sakta sakta glider Lidan in i den första av de fyra slussarna i Trollhättan. Med huvudet utanför bryggfönstret och små handrörelser styr lotsen Rickard Johansson in Lidan i bassängen. Framme på backen står matrosen Jonas Högström, redo att skicka iland ett spring. På durken ligger en rulle med silvertejp som han använt för att sätta ut markeringar på relingen för att det ska bil lättare att se när fartyget är i position.

–Sedan när det blir bättre väder ska jag måla märkena med färg istället, säger han.

Innan Jonas Högström kom till Lidan var han på Tidan i sju år.

–Jag tycker Lidan är trevlig. Hytterna är kanske lite mindre, men ändå bättre. På Tidan var duschen och toaletten tillsammans, här är de separata och det gillar jag.

Han var med och tog ut fartyget från varvet i Nederländerna. 

–Det var stressigt och hur mycket grejer som helst, man arbetade hela tiden. Innan tänkte jag att vad härligt det ska bli med ett nybygge, nu vill jag aldrig mer komma till ett, säger han.