MYNDIGHETER
Sjöfartsverket säger upp båtmansavtalen
Nu vill Sjöfartsverket säga upp samtliga lokalavtal för båtmännen på Sveriges lotsstationer. Beslutet berör omkring 180 medarbetare på 22 stationer och möter stark kritik från facket.
Det är inte bara inom lotsverksamheten och på isbrytarna som det just nu pågår avtalstvister mellan facket och Sjöfartsverket. Nu är även båtmännen på landets lotstationer föremål för Sjöfartsverkets planer på förändringar.
Den 19 januari skickade Sjöfartsverket ut en avsiktsförklaring om uppsägning av de gällande lokala avtalen för båtmännen, vilket förväntas träda ikraft nu i början av februari.
Bakgrunden är att Sjöfartsverket vill ha ett nytt nationellt avtal för att skapa en ökad flexibilitet gällande bemanning och schemaläggning samt ett likvärdigt nationellt avtal som gäller för alla. Enligt Anna Norinder, affärsdirektör på Sjöfartsverket, är åtgärden ett resultat av långdragna och resultatlösa förhandlingar som avslutades för att man stod för långt från varandra.
– Vi har i flera omgångar försökt hitta ett gemensamt båtmansavtal. I dag har vi över 20 olika, nästan ett per station. Under förra året hade vi förhandlingar mellan april till december för att uppnå gemensam tydlighet av tolkningar och rättvisa villkor, men vi kom inte överens, säger hon.
Överens om att inte vara överens
Enligt Anna Norinder är Sjöfartsverkets mål att bättre kunna anpassa verksamheten efter trafiktopparna.
– För oss är det viktigt att kunna få ökad flexibilitet, helt enkelt att kunna gå upp eller gå ner i bemanning och få ett ökat utbyte av personal mellan stationerna för att kunna anpassa oss efter trafiken. Men vi kommer inte längre än att vi är överens om att vi inte är överens, säger hon.
När parterna inte lyckades nå en överenskommelse valde Sjöfartsverket att gå vidare med uppsägning av avtalen.
– Vi kan inte ligga kvar i den här låsningen som vi har med alla de här avtalen. Vi behöver kunna anpassa verksamheten utefter behov, men dagens avtal och hur vi är organiserade omöjliggör detta, säger Anna Norinder och fortsätter:
– Nu behöver vi förhandla varje gång vi ska bemanna upp eller ner samt ha energikrävande diskussioner om avtalstolkningar och orättvisor mellan stationer. Därför avser vi nu att säga upp de här avtalen och istället falla tillbaka på våra grundavtal Ava /Ava Sjö.
”Det finns en risk att det upplevs som personligt utmanande.”
Har uppsägningstid
Uppsägningen följs av en uppsägningstid på tre eller sex månader beroende på station.
– Under uppsägningstiden rullar vi på som i dag, sedan går man över till Ava /Ava Sjö. För personalen innebär det i praktiken att man får ett annat schema. Det blir påtagliga förändringar, säger Anna Norinder.
Hon medger att förändringarna kan komma att upplevas som svåra för en del medarbetare.
– Det kommer bli fler men kortare pass än vad vi har i dag. Har man planerat sin tillvaro efter längre sammanhängande ledigheter så behöver man ställa om. Det finns en risk att det upplevs som personligt utmanande, säger Anna Norinder.
Facket: ”Vi förhandlar inte under hot”
Båtmännen företräds främst av Saco och Seko. Ib Bergström är ordförande i Seko och menar att facket är kritiska till både processen och innehållet i arbetsgivarens föreslagna avtal och beskriver situationen som pressad.
– Det här är tredje försöket att förhandla om ett nytt nationellt båtmansavtal och precis som de tidigare försöken har detta strandat för att vi stått för långt ifrån varandra. Även tidigare har det saknats ett givande och tagande utan har mer handlat om hot och konsekvenser om vi inte går med på föreslagna avtal, säger han.
Ib Bergström menar att en uppsägning av de befintliga avtalen legat som ett hot under hela tiden som Sjöfartsverket velat förhandla om nytt avtal.
– Vi hart suttit lugnt i båten. Vi tycker att man ska ge och ta i en förhandling, men de har inga mer pengar eller något extra som de kan erbjuda, utan vill ha mer tid och större flexibilitet och det kan inte vi ge bort utan att få ersättning för det, säger han.
Enligt Ib Bergström har de lokala avtalen vuxit fram efter att centrala avtal tidigare bedömts som för dyra.
– För 20 år sedan jobbade vi på de centrala avtalen, affärsverksavtalet. Men det tyckte arbetsgivaren var för dyrt så man kom överens om lokala avtal som har slimmats vartefter. Man har gått ner ungefär 30 procent i bemanning under den här tiden, säger han.
Oro för kompetensförsörjningen
Ib Bergström menar att en återgång till centrala avtal skulle innebära svårigheter för arbetsgivaren att få till ett schema som är lika bra och effektivt som idag. Han ser också risker för verksamheten på längre sikt.
– Sjöfartsverket har ett uppdrag att långsiktigt kompetensförsörja sin verksamhet. Våra verksamheter är avgörande för svensk import och export. Vi ser risk för att tredje man drabbas i längden, säger Bergström.
Han varnar för att sämre scheman kan göra yrket mindre attraktivt.
– Det finns gott om jobb i branschen och bättre betalda jobb. Även om man har Sveriges vackraste arbetsplats så vill man ändå ha tid och pengar.
Trots kritiken hoppas facket att beslutet kan omprövas.
– Antingen inser arbetsgivaren att det här blir för dyrt och krångligt och kommer tillbaka till förhandlingsbordet, eller så riskerar man att skapa scheman som är så oattraktiva att folk söker sig bort. Det är en risk vi ser, säger Ib Bergström.