Nato: ”Ni behöver vara anpassningsbara”

Det var stort intresse när Stockholms Hamnar arrangerade en sjöfartsträff på Kulturhuset i Stockholm under fredagen den 28 november. Träffen hade temat ”När Nato möter Norden – Hamnarnas och sjöfartens strategiska betydelse” med dussintalet talare från myndigheter, hamnar och rederier. Magdalena Bosson, vd för Stockholms Hamnar, agerade värd och moderator.

Nato prisar flexibilitet

En av talarna var Aleksandrs Bucens från Natos internationella stab och avdelning för försvarsstöd och logistik. Han är expert på militär rörlighet, logistik och resiliens inom alliansen och gav sina perspektiv på hamnarna som han menar spelar en avgörande roll för alliansens rörlighet. Han menar att hamnarna behöver kunna skala verksamheten beroende på beredskapsläge.

 –Vi kan förlita oss på nyckelhamnar, men man måste också kunna skala upp och ner för att klara att ta volymerna, alternativt flytta över till andra hamnar. Man måste kunna vara flexibel, sa han.

Han menar att det utmanar ett utbrett perspektiv som finns i många hamnar idag.

–Vi får ofta frågor om vilka krav Nato har och vad som behöver göras. Och visst finns det generella saker, men det absolut viktigaste är att vara lyhörd och anpassningsbar till en förändrad situation.

Dubbla roller för hamnar 

Han upprepade vikten av att hamnar ska hålla igång sin verksamhet och att en militär storskalig förflyttning behöver hanteras ovanpå den ordinarie verksamheten.

–Ingen vill att militär utrustning fastnar i en hamn för länge, sa han.

Eftersom militären är så beroende av civila resurser är en av nycklarna samverkan mellan stat, militär och privata aktörer, men också att det finns redundans.

–Transportresurser är starkt efterfrågade redan i grunden. Frågan är hur vi säkerställer att det finns tillräcklig redundans i systemet och att det finns utrymme när det verkligen behövs, sa han.

Hanteringen av farligt gods, särskilt ammunition, är en annan utmaning som Aleksandrs Bucens pekade på.

–Olika länder har olika regelverk och olika sätt att se på dokumentationen. Vi måste säkerställa att hamnar inom ett och samma land hanterar detta förutsägbart.

Dock märker han att Sverige är vana vid att samverka och har goda förutsättningar att bidra till alliansens motståndskraft.

–Sverige har mycket att erbjuda. Ni har en stark tradition av civilt-militärt samarbete som sträcker sig långt tillbaka och där kan vi lära av er, sa han.

Många frågor på EU-nivå

En annan an talarna var Claes Isoz, brigadgeneral och chef över Försvarsmaktens logistikverksamhet. Även han betonade att militären vill utnyttja de befintliga flöden som redan existerar på Östersjön.

–Där flödena går fram civilt vill vi helst att de går fram militärt också. Hamnarna ska vara öppna, fungera i fred, kris och krig.

Isabelle Ryckbost, generalsekreterare för den europeiska hamnorganisationen ESPO, lyfte Europaperspektivet och ett flertal av de frågor som just nu bearbetas på EU-nivå, bland annat förslag om regleringar av utländska investeringar i känslig infrastruktur så som hamnar, om arbetet med att ta fram en gemensam hamnstrategi i EU och hur pappersarbete behöver kunna bli digitalt i större utsträckning.

Hamnarna synliggörs mer

Monika Przedpelska Öström, branschchef på Sveriges Hamnar och Anders Hermansson, vd för Svensk Sjöfart, delade scenen och lyfte sina perspektiv.

–Jag tycker att hamnarna hade en lite undanskymd roll tidigare, men tack vare Försvarsmakten synliggörs de väldigt mycket just nu. Dock är jag inte helt säker på att alla beslutsfattare förstått hur viktiga hamnarna är, tittar man på hur nationell plan ser ut ser man att sjöfart finns med, men hamnarna lyser med sin frånvaro, sa hon.

Anders Hermansson lyfte vikten av fler svenskflaggade fartyg. 

–Det är de svenskflaggade fartyg vi har som Sverige kan vara helt säkra på att kunna använda i händelse av kris eller krig. Vi har ett hundratal svenskflaggade fartyg idag, svenska rederier kontrollerar ungefär 400 fartyg. Det är alltså bara en fjärdedel och det beror på för dåliga näringsvillkor, sa han.

När det gäller samverkan lyfte Monika Przedpelska Öström att hon velat se att hamnarna kommit lika långt som man gjort inom sjöfarten när det gäller att teckna avtal mellan aktörerna och Försvarsmakten.

– Sjöfarten har kommit lite längre fram än vad Sveriges hamnar har. Vi ser fram emot att kunna forma avtal på samma sätt även för hamnarna, säger hon och fortsätter:

– Vissa hamnar vet att de är utvalda, andra känner att de är utvalda men där har den kommunikationen inte nått riktigt nått fram. Sedan finns det även de som inte är utvalda men som tror att de är utvalda. Så vi behöver tydliggöra hur man ser på hamnar ute i landet och vi har påbörjat den dialogen med Försvarsmakten, sa hon.

Sveriges största på plats

Rederisidan representerades av Sveriges två största familjeägda rederier, Walleniusrederierna och Stenakoncernen. Niclas Mårtensson, vd för Stena Line, deltog tillsammans med Michael Kellermann, koncernsäkerhetschef i Soya Group AB. Kellermann lyfte vikten av att Försvarsmakten kan få tillgång till tonnage för att kunna flytta trupper över Östersjön.

–En annan fråga handlar om de nya hot som kommer med den här uppgiften. Utländska statsaktörer kommer att visa intresse för oss, om vilka fartyg som är uttagna, vilka nyckelbefattningar som finns och hur vi skyddar vi våra system ombord.

För Stena Line är frågan om vilken roll rederiets fartyg spelar i ett försvarsperspektiv högst upp på agendan just nu.

–Under covid transporterade vi 90 procent av all syrgas till Irland och Nordirland på våra linjer till Belfast och då inser man vilket ansvar vi har i leveranskedjan. Det tror jag är väldigt viktigt att ta på mer allvar än någonsin just nu. Oaktat vad som händer i omvärlden måste vi fortsätta segla, det är på vilka premisser som blir nästa diskussion, sa Niclas Mårtensson.