IMO lättar på trycket för ballasthantering

Redan 2004 antog IMO konventionen om hantering av ballastvatten. Idag krävs bara underskrifter av flaggstater med totalt sex procent av världshandelsflottan för att konventionen skall träda i kraft tolv månader därefter.

Även om det nu kvarstår en hel del problemställningar, så har nu IMO:s kommitté för marint miljöskydd, MEPC, tagit ett steg mot att åtminstone minska konsekvenserna av en av dem.

Den konvention som antogs för snart tio år sedan innehåller ett antal strikta deadlines, den första så nära som vid årsskiftet 2014/2015, när fartyg skall vara utrustade med anläggning för rening av ballastvatten. Redan den första tidsgränsen omfattar tusentals fartyg vilket allt fler inser skapar ett omöjligt tryck på reparationsvarv, utrustningsleverantörer, klassningssällskap och myndigheter om alla fartyg skall vara klara i tid.

Därför har man nu beslutat att skriva en resolution där man föreslår att IMO:s generalförsamling vid sitt möte i december antar en förändring av infasningen där man skiftar ut strikta deadlines mot att installationen skall införas vid ett fartygs första planerade dockning efter datumet. Det skulle i så fall innebära en spridning av installationerna över tid som blir lättare att hantera för de inblandade.

När konventionen antogs fanns det ingen teknik framtagen för att uppfylla kraven, och fortfarande finns det ingen, i vart fall beprövad, sådan. Ett 30-tal anläggningar har godkänts av IMO, men detta har gjorts baserat på teori och laboratorietester. 

Detta handlar om stora investeringar som skall hålla ett fartygs hela livslängd oavsett eventuella ägarförändringar och osäkerheten är fortfarande stor hos rederierna om vad som gäller. Det finns flera frågor som återstår att få svar på, till exempel vad som händer om en godkänd anläggning visar sig inte fungera vid en hamnstatsinspektion. En annan är att USA flera gånger har signalerat tuffare krav. Vad händer då om USA inte kommer att godkänna en anläggning som är godkänd av IMO?