Så ser framtiden ut för Lady Ellen

David Vrieling är ombord på Lady Ellen när vi rings. Hon ligger i nederländska Harlingen med masterna nedplockade, och renoveringen pågår för fullt ombord. 

– Just nu är hon verkligen inte vacker. Hon hade varit försummad under lång tid när vi tog över och det är ett enormt jobb att få henne i fint skick igen, säger David Vrieling.

Bramsegelskonaren Lady Ellen byggdes i början av 1980-talet på Kockums varv för Skärhamnsredaren Lars Johansson. Han sägs ha klivit in på varvet med ritningarna till gamla Ellen, en tremastad skuta byggd 1908 i Svendborg i Danmark som hade hört hemma i Skärhamn fram till 1964. Lady Ellen är byggd av överblivet ubåtsstål och sjösattes 1982.

I början av 1990-talet såldes Lady Ellen till Bertil Karlsson och hans familj och fick Slussen på Orust som sin hemmahamn. År 2010 såldes hon igen och återvände då till Skärhamn. Genom åren har fartyget använts i chartertrafik främst i Sverige och närliggande vatten.

Förälskad i åratal

2022 såldes Lady Ellen till Irland och en ideell organisation som ville använda henne för att segla med ungdomar. Men det dröjde inte länge innan hon åter var till salu. 

– Min far Markus Vrieling har varit förälskad i Lady Ellen i åratal. Han hade ögonen på henne redan när hon var till salu för 16-17 år sedan. Nästa gång hon blev till salu var han heller inte i läget att kunna köpa henne, berättar David Vrieling.

Men några år senare dök alltså chansen upp på nytt.

– Min far hade kontakt med den ursprungliga ägarens son Lars-Erik, som berättade att irländarna inte var nöjda med fartyget. Det behövdes mer förändringar ombord än de trodde. De gjorde en del akuta reparationer men sedan låg hon mer eller mindre övergiven vid kaj, säger David Vrieling.

Vill få fartyget i toppskick

Hösten 2023 seglades Lady Ellen över till Nederländerna för att säljas. Förhandlingen om pris tog tid men i september 2024 kom man överens, och fartyget såldes till far och son, Markus och David Vrieling, som ska driva fartyget genom bolaget Rederij Vrieling Waterman.

De nya ägarna vill få Lady Ellen i toppskick igen. Hon har legat på varv i Den Helder och ska snart upp på varv igen, denna gång på Damen Shipyard i Harlingen. 

– Vi ska riva ut byssan och sätta in en ny. Vi ska också sätta tillbaka ett vattentätt skott som fanns förr men togs bort av en tidigare ägare. Vi måste inte, men vi gör det ändå, säger David Vrieling. 

Lista ut hur allt funkar

Under vintern har de främst gjort interiöra jobb ombord. Innertaket är nere och elen dras om. 

– Elsystemet var ett lapptäcke och det mesta behövde rivas ut och bytas. Vi har också bytt ut pumparna i maskinrummet som var något av en katastrof, säger han.

Han säger med ett skratt att det har tagit sin tid att lista ut hur allt funkar.

– Det mesta ombord var inte uppmärkt, och på det som var uppmärkt stod förkortningar på nautisk svenska. Jag vet inte om du har försökt använda google translate för att översätta förkortningar på nautisk svenska, men det fungerar inte alls. Vi fick helt enkelt trycka på knappar och se vad som hände, och det ledde till en del kortslutningar, säger han.

Master i stål

Under våren väntar utomhusarbeten. Skrovet ska målas. Master och rigg har tillfälligt plockats ner och detsamma gäller all träpanel på däcksbyggnaderna. Lady Ellen ska få nya master i stål istället för trä. Bommar, gafflar, rår och segel blir också nya.

– Lady Ellen har haft sina master trimmade lite förut, vilket är tradition bland svenska skonare. I Nederländerna är man inte van vid det. Men vi har lyckats övertyga de holländska riggarna att det är såhär det ska vara. Vi vill behålla Lady Ellen så nära originalet som möjligt och hålla hennes svenska arv levande, säger David Vrieling. 

Rederiet investerar omkring en och en halv miljon euro i renoveringen. Många lokala företag och underleverantörer är involverade i projektet. Rent ekonomiskt är Nederländerna inte bästa valet för fartygsrenovering, påpekar David Vrieling, men eftersom landet har en stor och aktiv flotta av traditionella segelfartyg så finns här mycket värdefull kunskap.

Förhoppningen är att kunna registrera Lady Ellen under nederländsk flagg. Just nu saknar hon flagg eftersom hon avregistrerades från Sverige i tron att det skulle gå lätt att flagga in henne i Nederländerna – vilket visade sig vara fel. David Vrieling är optimistisk om nederländsk flagg, men säger att det finns ”några issues” som behöver lösas först. Plan B är maltesisk flagg. 

En bidragande orsak till att lämna svensk flagg har med bemanning att göra. Med nederländsk flagg hoppas man på en minimibesättning om endast befälhavare och styrman för att flytta fartyget kortare sträckor, vilket är det vanliga för fartyg i inland waterways. För längre sträckor siktar man på minsta möjliga besättning.

"Det finns en nisch för Lady Ellen"

De nya ägarna vill använda fartyget för lyxkryssningar. Enligt David Vrieling finns det en nisch för fartyg som Lady Ellen. 

– Många segelfartyg som gör lyxkryssningar har modern utrustning där du bara trycker på en knapp. Då tar man bort allt det roliga med segling! Alternativet är att följa med på ett traditionellt skolfartyg, men där kanske du får skita i en hink och sova i en bunk bed i lastrummet.

Han fortsätter: 

– Min far siktar på gäster i hans egen ålder – sextioåringar som har tjänat pengar och drömmer om att segla världen runt på ett traditionellt segelfartyg. Våra gäster får hjälpa till att sätta segel och ta nattvakter om de vill, men de måste inte. Alla har egen hytt med badrum. Du får lyxen med en modern segelyacht fast på ett traditionellt segelfartyg.

Plats åt elever och nya befäl

Förutom betalande gäster i lyxiga hytter planerar man att erbjuda de tio enklare kojerna i Lady Ellens skans och mäss åt ungdomar och nyutexaminerade befäl. Detta genom en fond och ett samarbete med den lokala sjöfartsutbildningen Enkhuizer Zeevaartschool.

– Idén är att kombinera lyxcharter med ett sail training program där ungdomar får lära sig hur man hanterar fartyget, och inte minst gästerna, för att kunna jobba inom charterindustrin, säger han.

De vill också erbjuda plats åt nyexaminerade befäl som ännu inte fått ut sina papper. Idag kan det i Nederländerna vara svårt att få ihop de sjödagar som behövs för att få ut behörigheten.

– De flesta fartyg tar inte emot dig om du inte betalar. Och alla har inte råd att betala. Vår idé är att ta ombord dem utan kostnad för att hjälpa dem få ut sina papper. Det är stor brist på befäl i Nederländerna och vi ser det här som en investering i framtiden, förklarar David Vrieling.

Jungfruresa till Portugal

Nu i sommar kommer tävlingen Tall Ship’s Races att göra ett stopp i Harlingen, och då hoppas Vrielings få tillfälle att visa upp Lady Ellen.

– Allt kommer inte att vara färdigt, masterna kommer fortfarande att vara nedplockade, men vi kommer att ligga i hamnen tillsammans med alla de andra segelfartygen. 

I slutet av sommaren eller början av hösten är sedan tanken att fartyget ska vara redo för segling. 

Jungfruresan ska gå till Portugal och därefter Kap Verde och vidare till Karibien.

– Jag vill inte låta henne ligga ytterligare en vinter i ett kallt och regnigt Nederländerna. Målet är att korsa Atlanten när orkansäsongen är över i mitten av november. Sedan ska vi segla henne till Fort Lauderdale och visa charterföretagen där vilket fantastiskt vackert fartyg hon är. Vi har en bit kvar, det är mycket att göra, men vi kommer långsamt framåt, säger David Vrieling.

Han återkommer till Lady Ellens svenska arv och samarbetet med Lars-Erik Johansson, den ursprungliga ägarens son. David Vrieling har något som han gärna vill ska stå med i reportaget.

– När Lady Ellen byggdes var det ett far-och-son-jobb. Lars-Erik och hans far hade ändlösa diskussioner längs vägen. När han nu kom ombord och såg mig och min far arbeta ihop, fick han en tår i ögat över att en far och son ännu en gång har ändlösa diskussioner om samma fartyg.