Hans bilder har format Stena

Med en rejäl trave broschyrer, foton och annonser slår sig fotograf Conny Wickberg ner i en soffa i sitt arbetsrum hemma i huset i Landvetter. Han är pensionär nu, men har kvar sina Hasselbladskameror och mer eller mindre allt material som han gjort under sin långa karriär.

Rederierna inom Stenakoncernen har varit några av hans största kunder. Han har tagit bilder på fartyg, miljöer ombord, besättningar, på resmålen och de olika bolagens personal. Det har gjort att han besökt fartyg och hamnar över hela koncernens verksamhetsområde i närmare 50 år.

–Jag har jobbat för Stena i stort sett sedan starten. Jag har fått höra otroligt mycket, som fotograf har jag kunnat röra mig i företaget enklare än far och son Olsson. Jag har rört mig på bryggan, i köket och i restaurangerna ombord, men också i ledningsgruppen vilket underlättat för mig att lösa mina uppgifter, säger han.

Började som elev på reklambyrå

Conny Wickberg bläddrar i högen med broschyrer och bilder och hittar en svartvit kopia på en tidningsannons med reklam för Stenalinjen från 1960-talet där en pojke står vid en modell av en Stenabåt.

–Det är den första reklambilden som jag tog för Stena, eller Skagenlinjen som det hette då. Det var 1964 och då var jag bara 18 år och hade fått chans att börja som ateljéelev på Gothus Annonsbyrå, säger han.

På den tiden var det dyrt att gå till en reklamfotograf för att ta bilder, så byrån hade en idé om att lära upp en egen fotograf. Conny Wickberg hade ett stort fotointresse sedan han var barn.

–Det var en otrolig utbildning för mig och mycket bättre än att gå en fotoskola. Jag sög åt mig allt som en svamp och började tänka på vad jag ville säga med bilderna, vem jag ville säga det till och hur den personen skulle uppfatta dem. Helt enkelt hur man förmedlar ett budskap. Allt handlar om att ha en idé som förhoppningsvis andra tycker om, säger han. 

Stena var en ny kund för byrån och inte sällan var det Conny Wickberg som fick uppdraget att cykla med annonsskisser till Stenakontoret på Kaserntorget. 

–Jag cyklade dit med annonserna i ett kuvert som jag lämnade till Sten A. Olsson som tittade på dem, la i kuvertet och skrev någonting på. Sedan cyklade jag tillbaka. 

Conny Wickberg bläddrar vidare i högen. Där finns bilder på den första Stena Danica från 1965, ombordmiljöer på fartygen och klassiska resebroschyrer med bilder på resmål i Danmark och Tyskland. Och på lyckliga människor ombord.

–De flesta brukade använda fotomodeller vid reklamfotograferingar eftersom de var så lätta att regissera, men vi ville inte det eftersom det känns som modereklam. Vi ville ha vanliga människor, så jag frågade kompisar och kompisars kompisar. Min bilskollärare finns med liksom min tandläkare. Vi var ute efter att hitta människor med utstrålning, säger han.

Han planerade varje bild minutiöst och gjorde noggranna skisser och anteckningar inför fotograferingarna. Det lagades mat och öppnades vinflaskor för att göra miljöerna levande.

–Vi köpte kläder till alla för att undvika att alla hade för lika kläder, då skulle det se ut som ett fotbollslag på resa. Det har hela tiden handlat om att återskapa en atmosfär som passagerarna sedan kan känna att de upplever när de är ombord.

Tidigt insåg Conny Wickberg vikten av att ha bra bilder på fartygen för marknadsföringen. Han började intressera sig för flygfotografering, vilket gjort att han blivit känd för sina många fartygsbilder. 

–I början användes bilder som varven tog på fartygen, men de var ofta så otroligt tråkiga. Vi ville ha ett annat uttryck med bilder från låg höjd, säger han.

Började från sportplan

Det första fartyget han fotograferade från luften var Stena Danica från 1969, rederiets andra fartyg med det namnet.

–Då flög jag med ett sportplan, det var enda möjligheten. Jag minns hur planet fick glidflyga in för att komma nära och ligga i höjd med däcket. Det krävdes en hel del inflygningar så vi kom nästan hela vägen till Danmark innan vi var klara. 

Snart byttes flygplan mot helikopter, vilket gav bättre möjligheter att få exakt den vinkel som han eftersökte.

–Ibland har man velat komma nära fartyget för att få den vinkeln. Jag har fotat mycket åt Stena Bulk och ibland har man velat ta bilder med långt tele för att packa ihop fartygen och visa upp styrka och kraft. Andra gånger har jag velat komma nära med vidvinkel för att illustrera att fartyget är snabbt som en pil, säger han.

Letade skräddare i Singapore

Arbetet för att få till den perfekta bilden har förutom mycket förberedelser och planering inneburit en hel del udda arbetsuppgifter. Exempelvis har han letat efter skräddare i Singapore för att sy upp uniformer till besättningen på ett av Stena Bulks fartyg i den så kallade Ludwig-serien vilka levererades från Japan på 1970-talet. Stena Bulk marknadsför sig som ett rederi där olja reser i första klass, vilket blev något för Conny Wickberg att anamma i sina bilder.

–Jag presenterade mina tankar för ledningen om att de utbildar besättningarna för att nå en högre kvalitet och ger mer betalt för att få ska behålla dem. Då måste det synas också, de kan inte gå runt i avrivna jeans, utan behöver ha uniformer. 

När ett av fartygen gjort ett varvsbesök i Singapore åkte han dit, träffade befälhavarna och letade rätt på ett skrädderi där han lät befälen prova ut uniformer och overaller. Efter det blev han en mellanhand mellan skrädderiet och Stena och levererade uniformer under tolv års tid.

–Jag intervjuade besättningarna och hörde precis hur de ville ha overallerna. Det ville exempelvis ha knappar istället för dragkedjor, för om en knapp går sönder kan de byta den själva, det går inte med en dragkedja, säger han.

Fick båsen att klättra på skorstenen

En annan klassisk bild är från 1983 då den nuvarande Stena Danica skulle sättas i trafik mellan Göteborg och Fredrikshamn. Stena Line ville ha en broschyr som skulle gå ut med tidningarna en vecka före lanseringen av den nya jumbofärjan. Det blev en smått klassisk bild där man ser en matros som putsar på skorstenen hängande i en båtmansstol.

–Min idé var att någon skulle göra en sista puts före premiärturen. Vi pratade med båsen ombord som hette Nille och som gick med på att hänga där i skorstenen. Det ser ju ut att vara en bild som tagits av rent tillfälle, men den är otroligt välplanerad.

Höll på att krossas av isen

Hans arbete har långt ifrån varit riskfritt. Inför att isbulkern Stena Arctica skulle delta i en svensk expedition till Sydpolen under 1988 fick Conny Wickberg i uppdrag att ta bilder på fartyget i isförhållanden när det befann sig utanför Luleå för att rederiet skulle ha bra pressbilder före expeditionen. 

–Där gjorde jag nog den största dumheten någonsin. Jag blev avsatt från en helikopter ute på isen tillsammans med fartygets maskinchef Kjell Augustin på ett ställe där fartyget skulle passera.

När han var ombord på bryggan innan fotograferingen såg han hur det uppstod råkar i isen som öppnades och stängdes. Väl på isen ställe han upp sin kamera och placerade Kjell Augustin på rätt ställe.

–Jag tog bilderna som planerat, vi var färdiga när fartyget kom nära. Och när det var i jämnhöjd kom råkarna, säger han.

De öppnade sig på båda sidor om dem. När fartyget passerat drog de ihop sig igen.

–Jag insåg att där i hade vi kunnat hamna, det var bara några meter bort. De öppnade sig jättefort och var jättestora. Jag hade räknat med att om de kommer nära var det bara att hoppa över, men de var flera meter breda. Jag kan inte begripa hur jag kunde bedöma så galet, säger han.

Flög helikopter framför katamaran

En annan spektakulär fotografering gjorde han 1996 för Stena Line på Stena Explorer, det första av de tre HSS 1500-fartygen som byggdes för UK-marknaden. Det handlade om att illustrera fart och hastighet för det nya konceptet, samt visa fartygens storlek. Conny Wickberg planerade noga genom att bygga upp en egen modell i sin ateljé.

–Jag tränade på den och letade efter de vinklar som jag ville ha och testade både med vidvinkel och tele, säger han.

Han kom fram till att den bästa bilden behövde tas från låg höjd med vidvinkel på nära håll. Det innebar en mycket avancerad flygning för piloten framför ett fartyg som susade fram i 30 knop mellan Holyhead och Dun Laoghaire.

–Det var en mycket erfaren pilot som jag flugit mycket med i England och som verkligen är superduktig.

Precis som alltid hade han kontakt med befälhavaren, både långt före och under fotograferingen. Men varken han, piloten eller Conny Wickberg hade tänkt på att vid en viss vinkel försvann helikoptern nedanför befälhavarens synfält.

–Vi låg kanske där i 15 minuter, givetvis med radiokontakt. Jag minns att befälhavaren tyckte det var otroligt otäckt, att veta om att han hade en helikopter framför fartyget utan att kunna se den och samtidigt köra i nästan 30 knop.

Men bilderna blev han nöjd med. De är några av de som blivit mest spridda av alla hans Stenabilder.