Fyr-hundraåringen firades med skumpa och salut

Efter en halvtimmes skumpig färd från Gottskär på Onsalahalvön når ribbåten fram till Nidingen, en otillgänglig plats som blivit något av ett landmärke för Kungsbacka i Norra Halland.

Hit kommer inga stora mängder turister, utan oftast fågelskådare som vill besöka fågelstationen. Kanske för att spana efter den lunnefågel som setts på ön varje säsong de senaste åren. Kanske för att titta på Sveriges enda häckade koloni med tretåig mås. Andra kommer ut för att besöka själva fyrplatsen Nidingen.

Firade med bubbel, tal och salut

Lördagen den 15 juni samlades ett 60-tal personer på ön för att fira att det i år gått 400 år sedan ön blev en fyrplats. Dagen till ära bjöd på friska till hårda vindbyar med regn under eftermiddagen.

– Idag får vi känna på varför det heter Nidingen och varför ön är berömd för alla fartyg som ligger här utanför, säger Elisabeth Adman Hedestad, ordförande i Föreningen Nidingens Vänner som håller i firandet. 

Nidingens historia är spännande och långt ifrån idyllisk. Namnet Nidingen lär ön fått av sitt dåliga rykte; den har tagit många sjöfarares liv. Ordet niding betyder just illgärning.

Blev Sveriges första fyrplats

Året var 1624 när världens första dubbelfyr anlades på den då danska ön för att få bukt med de många skeppsbrotten som skett i området. Fyren bestod av två vedeldade vippfyrar. Att det blev två berodde på att Nidingen skulle kunna urskiljas från de andra fyrarna i området.

Enligt Nidingens Vänner lär omkring 700 skeppsbrott ha ägt rum utanför ön och dess undervattensrev. Efter freden vid Brömsebro år 1645 kom Nidingen under svensk administration och blev därmed Sveriges första fyrplats.

Ön består av en cirka en kilometer lång grusås, en rest från den senaste istiden. Grusåsen fortsätter ut i havet både öster och väster om Nidingen med rev som Klockfotsrevet, Holländarrevet, Havrarevet och Lillelandsrevet, vilket är det mest förrädiska av reven eftersom det flyttar sig med strömmar och vågor. 

År 1834 byggdes två fyrtorn i sten på ön, vilka år 1846 byggdes om så de blev högre eftersom fyrarna inte syntes tillräckligt från långt håll. År 1875 ställdes tre kanoner upp på ön för att kunna skjuta varningsskott om fartyg kom för nära reven. Och år 1946 byggdes den nya, svartvita betongfyren på ön som lyser än idag.

Tal av Joel Smith från Sjöfartsverket

En av talarna under 400-årsfirandet var Joel Smith, infrastrukturdirektör på Sjöfartsverket och hemmahörande i Åsa i Kungsbacka med utsikt mot Nidingen.

– Jag ser Nidingen varje dag, förutom när det är riktigt dåligt väder. Det är en fascinerande plats med en otrolig historia, sa han under sitt tal.

Sjöfartsverket förvaltar inte längre dubbelfyrarna, det gör Statens Fastighetsverk. De förvaltar däremot fyren på ute på revet Lilleland vilken renoverades under 2017 samt den svartvita fyren på själva ön. En annan av gästerna under högtidsdagen var 82-årige Björn Sjöstedt, son till fyrplatsens näst senaste fyrmästare Vincent Sjöstedt och som berättade om livet på Nidingen där han spenderat många somrar både som barn och som fyrvaktare själv.

– När jag fyllde 18 år 1960 började jag jobba som fyrvaktare en sommar. Om man inte vill gå på bio eller gå ut och dansa så var det jättekul att vara här. Det var ett drömsommarjobb, säger han.

Förutom att tända fyren på kvällen och släcka den på morgonen var hans arbetsdagar fulla med sysslor. 

– Man jobbade med att underhålla och måla. Vi målade exempelvis trapporna upp i fyren och golvet i maskinrummet. När lotsdirektören skulle komma ut på inspektion gällde det att fyren var i fint skick, säger han.

Han gjorde sin sista sommar som fyrvaktare 1970.

– Jag hade utbildat mig till lärare och fick helt enkelt jobb, säger han.

Tre år senare, 1973, automatiserades fyren. Den sista fyrvaktaren flyttade från ön 1979.