De räddade den sista bilfärjan

Det flyttas bord och stolar, fixas och grejas i övre salongen ombord på Kalmarsund VIII i Färjestaden på Öland.

–Vi har precis haft en 40-årsfest här och i övermorgon blir det en begravningsceremoni, säger Hanna Paradis.

Hon är dotter till Eva och Olof Paradis som driver konstföretaget Paradisverkstaden och som är ägare till Kalmarsund VIII, den sista av färjorna som trafikerade innan Ölandsbron invigdes 1972. Nu har fartyget blivit ett landmärke, en festlokal och plats för nostalgiträffar.

Gick från idé till verklighet

Det har nu gått över 20 år sedan Kalmarsund VIII återvände till Färjestaden efter att 30 år tidigare ha sålts till Kroatien med de övriga fem färjorna som körde till Kalmar innan bron kom. Olof Paradis fick en idé om att rädda en av de gamla färjorna och ha som eventlokal och diskuterade frågan med sin vän Urban Wennberg.

–Vi började diskutera det här i mars 1999. Ett halvår senare åkte vi ner till Kroatien, jag hade kontakt med en del människor där och fick reda på att fyra av färjorna fanns kvar. Åttan hade legat upplagd i ett par år när vi kom, säger han.

Två år tidigare sålde det kroatiska, statliga rederiet Jadrolinija fartyget till ett skrotningsvarv i Pula, men skrotningen blev aldrig av. Istället köptes hon av Olof och Eva Paradis. 

–Hon var i miserabelt skick. Vi tog henne till ett varv i Zadar där vi jobbade i nära två år med att återställa henne till originalskick, säger Urban Wennberg.

Det var lättare sagt än gjort. De fick riva hela salongen ovanför bildäcket, byta 20 ton stål, samt bygga upp inredningen igen.

–Vi åkte runt, bland annat till Slovenien för att köpa skivmaterial och Bosnien för att köpa teakbrädor som vi sedan sågade till olika inredningsdetaljer, säger han.

Fick hjälp från Nohab

Dessutom genomgick maskineriet en totalrenovering. Fartyget är utrustat med en sjucylindrig dieselmaskin från Nohab i Trollhättan, vilka blev uppköpta av Wärtsilä under 1980-talet. För att klara renoveringen fick de jaga sponsorer och tog kontakt med Nohab och Wärtsilä.

–Vi behövde sju nya cylinderfoder, de var helt utslitna. Efter ett tag ringde en kille från Nohab i Trollhättan och sa att de hade sju foder liggande, fyra nya och tre renoverade. Det var verkligen högsta vinsten, de kostade då 78.000 kronor styck. Sedan tillkom cylinderlock och kolvar för runt 40.000 kronor styck.

Överallt mötte de positiva reaktioner för deras planer att renovera fartyget.

–Det var ett stort intresse hemifrån, men också nere i Kroatien. Både tidningar och radio berättade om att en tokig konstnär från Sverige satsade pengar för att renovera ett vrak, säger Urban Wennberg.

Renoveringen gick vägen och i oktober 2021 påbörjade de resan hem till Sverige.

–Det är ingen högsjöbåt direkt så det hade sina utmaningar. Vi var sju personer ombord och på vägen gick vi söder om Sicilien. Då hamnade vi i en orkan utanför Algeriet och blev inblåsta i två veckor så det var lite tufft, säger han.

Efter att ha legat stilla i spanska Ceuta på den nordafrikanska Medelhavskusten under vintern satte de kurs mot Färjestaden under sommaren dit de kom fram den 3 augusti 2002.

–Vi fick ett jättefint mottagande, hela planen var full med människor, orkestrar spelade och kommunledningen från Kalmar och Mörbylånga fanns på plats, säger Urban Wennberg. 

Drömmer om att segla igen 

Efter den resan har det bara blivit några få turer för fartyget till Oskarshamn och Borgholm. Nu var det många år sedan och hamnbassängen håller på att slamma igen. 

–Vi har tänkt på att köra många gånger, men det krävs både pengar och personal. Om det bara finns underlag kan vi absolut tänka oss det, säger Hanna Paradis.

För att nå dit behövs ett varvsbesök.

–Vi har inget giltigt passagerarcertifikat och för att göra de nödvändiga inspektionerna behöver vi ta upp henne i docka i Oskarshamn. Bara att gå dit, upp i dockan och ligga där i en vecka kostar 100.000 kronor utan arbeten inräknade, säger Urban Wennberg.

Ett första steg är att få fart på volontärerna i Museiföreningen Kalmarsund VIII.

–Vi ska blåsa liv i den nu och förhoppningsvis kan vi få hit människor som vill putsa, måla och dona, säger Eva Paradis.