”Be er fröken visa på kartan”

”Ashdod, Israel den 10 maj 1975. Nu ligger vi här och lastar apelsiner och grapefrukt. Imorgon skall vi fara igen. Först blir det Bordeaux och sedan en hamn i England. Hälsningar från kapten Jack.”

Vykortet är skrivet av befälhavaren på Salénrederiernas kylfartyg M/S Arawak, som mellan 1974 och 1976 brevväxlade med en mellanstadieklass i Trollhättan. 

”Davao den 9 december 1974. Nu har vi kommit till Davao och skall lasta bananer till Japan. God jul på er. Jack.”

”Osaka den 17 juli 1975.  Skriver ett kort från Osaka där vi lossar en del av den fisk vi lastade i Saint Pierre. Resten skall vi lossa i Tokyo. Hälsningar chiefen på Arawak.”

Fem månader ombord

I oktober 1974 får klass 5B i Trollhättan ett brev från Sveriges Flottas Ungdomsförbund.

”Äntligen har vi fått tag i en båt till er, M/S Arawak från Saléns” står det.

Några veckor senare kommer ett första maskinskrivet brev till klassen från Arawaks befälhavare Jack. På brevpapper med rederiets logotyp berättar kaptenen om sitt fartyg och om livet ombord för de 32 besättningsmedlemmarna.

”Nu för tiden byter vi folk väldigt ofta”, skriver han. ”Efter 4-5 månader far alla hem på semester och det är mer sällan de kommer tillbaka till samma båt”. 

Arawak är byggd för att lasta livsmedel och frukt, berättar kaptenen vidare, och de går över hela världen. Bananer från Centralamerika. Äpplen från Australien och Sydafrika till Europa. I Kanada lastar de ofta frusen fisk från japanska trålare som sedan lossas i Japan. 

Risgryn från Australien

Ibland får de laster som inte behöver kylas. Vid ett tillfälle har Arawak lastat bilar i Japan och lossat dem i Australien.

”Från Adelaide gick vi sedan till Geelong där vi nu ligger och lastar risgryn i säckar. Dem ska vi sedan köra till Indonesien, antingen till Djakarta på Java eller Nya Guinea. Fröken kan säkert hjälpa er att hitta de här underliga platserna på kartan”.

Flera i besättningen skickar vykort och berättar om utflykter de gör iland. I Australien åker de på busstur med svenska sjömanskyrkan och ser koalabjörnar och kängurur. Från Genoa kommer ett vykort där telegrafisten Eva berättar att de åkt och besökt det lutande tornet i Pisa. 

När Arawak kommer till en hamn vet de ofta inte vart de ska härnäst. ”När vi kommit till kaj tar det väl tio dagar innan vi blir av med köttet och vart vi sedan ska gå vet jag inte än”, skriver befälhavaren i ett brev från Odessa i november 1975.

Eleverna hemma i Trollhättan skickar brev och teckningar till Arawak. Vid högtider skickar de jul- och påskpynt.

Eva Ohlsson gick i klass 5B i Trollhättan. När klassen splittrades fick hon ta hand om pärmen med brev och vykort. Då visste varken hon eller hennes lärare att Eva skulle ägna nästan 30 år av sitt yrkesliv åt just sjöfartsbranschen. 

Bortglömda på vinden

I juni gick Eva Ohlsson i pension från Transportföretagen där hon senast arbetat med kompetensförsörjningsfrågor. Innan dess var hon assistent på Sjöfartens Arbetsgivareförbund och dåvarande Redareföreningen. Breven har legat bortglömda på en vind och hittades när föräldrarna sålde sitt hus.

–De är en skatt! Jag har ju varit med om en del förändringar under mina 30 år, men breven visar hur det var ännu längre tillbaka. De visar en tid som inte längre finns.

Hon syftar på stora besättningar, lång tid i hamn, långa törnar och korrespondens med omvärlden enbart via post. 

–Det märks att de blev väldigt glada över våra brev, säger Eva och fortsätter:

–Svensk Sjöfart startade i våras ett projekt, Adopt-a-ship, där en skolklass har kontakt med ett fartyg. Kommunikationen sker förstås på ett helt annat sätt och eleverna kommer möta en annan sjöfart än vår klass gjorde för 50 år sedan.

Till Ryssland via Suezkanalen

”Suez den 19 november 1975. Tack för brevet vi fick i Djibouti. Idag har vi kommit till Kreta och imorgon skall vi gå igenom kanalen. Sedan skall vi till Kreta och bunkra olja och sedan fortsätter vi till Ryssland via Bosporen. Må så gott. Kapten Jack”.

Maskinchefen berättar om sin avdelning och kylmaskinisten, kallad ”Frysarn”, förklarar med en detaljerad ritning för elvaåringarna i Trollhättan hur kylsystemet fungerar ombord. Hans brev är skrivet i östra Medelhavet i januari 1976, på väg till Israel för att lasta apelsiner, och Arawak tycks ha råkat ut för dåligt väder.

”I min hytt finns ett akvarium med en massa fiskar. I natt rullade det så tre fiskar skvalpade ur och hamnade på durken men jag lyckades rädda dem innan de torkade upp alldeles”, skriver Frysarn.