Isbrytare på agendan

Vi kan bygga nästa generations isbrytare i Sverige om vi bara vill, enligt Hans Wicklander, strategichef på Saab Kockums.

Relaterade artiklar

Kungl. Örlogsmannasällskapet KÖMS arrangerade i anknytning till sitt ordinarie sammanträde i Göteborg den 17 oktober ett seminarium om nyanskaffning av isbrytare med Sten Göthberg som moderator. Projektledare Dan Broström på Sjöfartsverket inledde seminariet med en genomgång av Isbrytare 2020, Sjöfartsverkets förstudie om nästa generations isbrytare. Han berättar att SSPA gjort en analys hur länge de nuvarande isbrytarna kan hållas igång.

– Skrovet klarar sig fram till 2030–2035 men inte innehållet. Ska man livstidsförlänga så får man blåsa ut allting, men skrovet skulle man kunna bibehålla.

Det övergripande syftet med nya isbrytare handlar om ekonomi, minskad miljö- och klimatpåverkan samt att säkerställa att Sverige har den samhällsviktiga resursen i sina händer.

60 år

– Behövs det några nya isbrytare, frågade Dan Broström och besvarade själv sin fråga:

– Vi har frågat SMHI och den finska motsvarigheten FMI. Bägge två säger att minst under de kommande 60 åren kommer det att behövas isbrytare norr om Åland för att kunna säkerställa sjöfarten på vintern.

Vad Sverige behöver är en optimal assistansisbrytare med en livslängd på 50 år. Det innebär bland annat en isbrytningsförmåga med olika rännbredder upp till 32 meter.

– Atle-klassen är optimal, det bästa vi har i dag. Pratar man med befälhavare i dag säger de ”bygg en ny Atle”, för de vill bryta is i Östersjön. Oden är däremot föredömlig att ta sig fram till Nordpolen, det är inte Atle. Det är två helt olika koncept.

Sambruk av resurser

Till de statliga kraven hör möjligheten att sambruka statens resurser. Dit hör Försvarsmakten om militär förmåga, Kustbevakningen om miljöräddning samt Polarforskningssekretariatet om polarforskning.

– Vi ska också kunna leva upp till ingångna avtal. Vi har ett avtal med Finland som säger att vi ska ha sex stycken A-isbrytare. Det löser vi genom de fyra vi har och att vi hyr in tonnage.

Exkluderade

Dan Broström berättar att Kustbevakningen under förstudien meddelade att de inte vill delta i utvecklingen av en ny isbrytare. 

– Polarforskningssekretariatet levererade en rapport som visar hur de ser på behovet av isbrytare. För att kunna hantera den dimensionen så ställde vi frågan till Näringsdepartementet hur vi ska förhålla oss till rapporten men har inte fått något politiskt svar och därför var vi tvingade exkludera polarforskningen i vår slutrapport efter förstudien.

– Det vi väntar på nu är ett politiskt inriktningsbeslut som egentligen är startskottet för att påbörja designen, säger Dan Broström.

Han säger att det inte finns så många som kan designa en isbrytare, men ganska många varv som kan bygga isbrytare.

– Om man säger att vi ska sambruka isbrytarna mellan Försvarsmakten och Sjöfartsverket, eller sett i ett ännu större totalförsvarsperspektiv, så måste man fundera på vad det innebär.

Tror inte på LNG

Alternativet att köpa en isbrytare av existerande design togs också upp av Dan Broström. Finland har nyligen byggt isbrytaren Polaris på det ryskägda varvet Arctech i Helsingfors. 

– Polaris möter inte de svenska behoven. Man får inte glömma att Finland har många isbrytare. De behöver inte allokera bara en utan de kan allokera många till de stora fartygen. Polaris drivs dessutom med dual fuel, LNG och diesel. Vi tror inte på LNG. Vi tror däremot att metanol är något för framtiden. I det korta perspektivet säger vi att det är diesel och i det långa perspektivet metanol.

Designstudien ger svar

Vidare säger Dan Broström bland annat att Polaris saknar krängningssystem och att det finns frågetecken kring propulsionsval med tre poddar samt livscykelkostnaderna LCC.

– Det kanske blir något som liknar Polaris, men som måste designas på ett helt annat sätt. Det vet vi inte, det är det som designstudien ska svara på. Den ska tala om hur fartyget ska se ut, hur propulsionen ska se ut, vilket drivmedel vi ska ha och hur vi ska klara miljökraven. Om Försvarsmakten är med så ska även den dimensionen byggas in i fartyget i designstudien, inte senare.

Ledningsfartyg och hjälpminfartyg

Följande talare var kommendör Kenth Gutensparr, chef för marina och strategiska projekt i Ledningsstaben, som tog upp hur Försvarsmakten skulle kunna använda de nya isbrytarna.

– När vi har tittat på de militära applikationerna har grunden varit ledningsfartyg och hjälpminfartyg. Vi har också tittat på att använda dem som stödfartyg till marinens sjöstridsflottiljer och även andra uppgifter.

Kan byggas i Sverige

Hans Wicklander, strategichef på Saab Kockums, talade om möjligheten att bygga isbrytarna i Sverige.

– Vi tror att det skulle gå att få det här att bli ett nationellt projekt och dra nytta av den marintekniska kompetens som finns. Trots att de stora varven inte finns kvar så finns det faktisk en maritim industri med tiotusentals anställda i landet. Det här kan vi om vi vill, det finns den tekniska och operativa kompetensen i landet om vi samarbetar.

Åretruntforskning

Ulf Hedman, chef för Enheten för marin forskning och innovationer på Polarforskningssekretariatet, informerade om behovet att även kunna forska i Arktis på vintern. Hittills har Oden använts för expeditioner under sommaren, men fartyget är inte tillgängligt under vintern.

– Om vi får Oden och Sjöfartsverket får en ny isbrytare som är anpassad för Östersjön så har vi tio år av Odens livslängd för att bygga upp den här verksamheten och faktiskt lära oss mera och studera hur en ny båt ska se ut. Kan vi inte lösa det så är det nybyggnation för det finns ingenting att hyra. Vi har fått hjälp av Stena på den tekniska sidan.

Han berättar att det som Polarforskningssekretariatet skissat på är ett multipurposefartyg med en isbrytare som bas.

Avgörande för infrastrukturen

Carl Carlsson på Svensk Sjöfart underströk isbrytarnas avgörande roll för infrastrukturen till och från svensk basindustri.

– Import och export måste givetvis också fungera vintertid, därför är isbrytarna en helt fundamental del i infrastrukturen. Vi tycker att staten ska betala för den och inte, som i dag, industrin. Det här gäller både driften av isbrytarverksamheten och nyinvesteringar.