”Sjöfartsskyddet utomordentligt viktigt”

”Sjöfartsskyddet är en absolut förutsättning för Sveriges välfärd och folkförsörjning” – det skriver sjörättsjuristen Sten Göthberg i nedanstående debattinlägg.

Sjöfartsskydd, dvs förmågan att med militära medel under en längre tid på flera platser samtidigt kunna skydda handelssjöfarten, både nationellt och internationellt, och handelsvägarna i kris och krig har under sekel varit en viktig uppgift för den svenska marinen.

Ända sedan den svenska flottans grundande 1522 har detta varit en prioriterad uppgift. Det ödesdigra försvarsbeslutet 1972 innebar dock uppseendeväckande nog att resurser för att skydda sjöfarten skulle utgå och denna uppgift skulle lösas med andra medel än de militära. Vad som skulle ersätta de militära medlen var dock ytterst oklart för att inte säga obefintligt. Idag har dock den svenska marinen åter fått i uppgift att för Sveriges välfärd och folkförsörjning bedriva sjöfartsskydd. Denna verksamhet bedrivs inte bara i svenska farvatten utan även i samarbete med andra nationer i syfte att bekämpa piratattacker exempelvis i farvattnen kring Afrikas Horn. Operation Atalanta är ett bland flera exempel där den svenska marinen i samverkan med andra nationer varit mycket framgångsrik.

Sverige är i hög grad ett sjöfartsberoende land. Ca 90 % av landets export och import går på fartyg, både svensk- och utlandsflaggade. I dag bygger vår industri, handel och offentliga sektor på ett ständigt och till stor del ostört varuflöde. Logistiksystemen utgår till mycket stor del från principen ”just in time”, där den traditionella lagerhållningen är mycket begränsad. Den här förändringen har varit helt nödvändig för att bevara näringslivets konkurrenskraft eftersom lager binder kapital. Det har samtidigt medfört ett ökat beroende av säkra sjöförbindelser och hamnar. För Sverige som idag inte är självförsörjande avseende bland annat livsmedel, läkemedel och delkomponenter till industrin har sjötransporterna en avgörande betydelse för folk- och industriförsörjningen. För vår tillverkningsindustri är sjötransporterna viktiga för tillförseln av rå- och insatsvaror samt för export av färdiga produkter till våra internationella handelspartner. Sverige importerar årligen merparten av landets totala konsumtion. Sjötransporterna har därmed en mycket stor betydelse för en positiv utveckling av landets ekonomi i fredstid och försörjningen i ett kris- eller krigsläge. Vid en allvarlig kris t.ex. vid ett väpnat angrepp eller terrorangrepp i vårt närområde måste vi räkna med att våra sjöförbindelser kan bli utsatta för allvarliga störningar. Sådana störningar ger redan inom några dagar allvarliga konsekvenser för folkförsörjningen och näringslivet. Säkra sjötransporter till och från vårt land är avgörande för att vårt samhälle skall fungera. Vi måste därför ha resurser som kan skydda vår handel, hamnar och sjötransporter.

Förhandslagring var en strategi under det kalla kriget för ett alliansfritt land att försöka undvika att bli indraget i krig och att överleva som självständig nation. Förhandslagring var en dyrköpt lärdom från de bägge världskrigen. Strategin att lagra är i dag i vissa hänseenden föråldrad och fungerar inte i det moderna samhället då samhällets behov är helt enkelt för stora. Ett undantag kan möjligen vara förhandslagring av olja och drivmedel.

Strategin borde i stället vara för Sverige, som har Europas längsta kust på över 2.500 km, att kunna skydda handelsvägar, handelstonnage och hamnar som är av mycket stor betydelse i syfte att kunna upprätthålla de fria handelsströmmarna. För skyddet av de fria sjövägarna behövs minröjningsresurser, ubåtsjaktresurser såsom fartyg och helikoptrar samt en förståelse för sjöfartens olika villkor.

Om vi inte kan skydda våra sjövägar kan vi bli utsatta för blockad med ödesdigra konsekvenser som följd. Det kan leda till att en motståndare kan betvinga oss utan att ens invadera vårt land med stora påfrestningar för landet.
Sjöfartsskydd, dvs förmågan att med militära medel under en längre tid på flera platser samtidigt kunna skydda handelssjöfarten och handelsvägarna i kris och krig blir utomordentligt viktigt. Till detta kommer att den svenska marinen ges de resurser som krävs för att kunna genomföra ett effektivt sjöfartsskydd på flera ställen samtidigt. Risken är stor att störningar uppstår samtidigt på flera ställen. Dessutom måste förutsättningar fortsättningsvis skapas och vidareutvecklas i syfte att utöka numerären för det svenskflaggade tonnaget som i ett krisläge kan tjäna Sverige och dess invånare i försörjningssyfte. Erfarenheterna från det senaste världskriget och den utomordentligt stora betydelsen som den svenskflaggade handelsflottan hade då talar sitt tydliga språk och är oomtvistat.

Sten Göthberg
Sjörättsjurist
Ledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Fotnot: ovanstående text är en omarbetad version av ett genmäle på ett debattinlägg av journalisten och författaren Johanne Hildebrandt som publicerades i Svenska Dagbladet den 19 december 2016.