Debatt: ”Politikerna måste styra upp myndigheterna”

Politikerna pratar sig varma för sjöfarten men svenska myndigheter och tjänstemän gör allt för att hindra en positiv utveckling för svensk sjöfart, skriver konsulterna Göran Värmby och Bertil Arvidsson.

Efter många år av oförstående har ledande politiker i Sverige nu insett att sjöfarten är ett viktigt och klimatsmart transportmedel – med undantag av politikerna i Göteborg, vi återkommer till det. Infrastrukturminister Anna Johansson har till exempel insett sjöfartens möjligheter och dess betydelse för svensk industri och vill nu göra en omstart när det gäller inlands- och kustsjöfart. Hon har i februari i år givit Sjöfartsverket direktiv att komma med förslag på konkreta åtgärder för att främja gods- och persontransporter längs våra kuster och på Göta Älv och liknande farleder.

Nya avgiftsmodellen ett dråpslag

Samtidigt händer följande: Sjöfartsverket kommer med ett förslag nu i mars om nya farledsavgifter som, om de genomförs, kommer att totalt sänka all Vänersjöfart. De pratas visserligen om 90 procents reduktion av avgifterna om man uppfyller högsta miljökrav enligt Clean Shipping Index (CSI). Visst, men de talar inte om att det är 90 procent av en mindre del av hela avgiften. Ett exempel med ett Vänerbaserat rederi: kostnad idag för resa tur och retur en Vänerhamn cirka 60.000 kronor. Med Sjöfartsverkets förslag blir det cirka 170.000 kronor, det vill säga mer än en dubblering. Rederiet skaffar sig världens renaste fartyg som uppfyller alla av de tuffaste miljökraven enligt CSI, vad innebär då reduktionen på 90 procent? Jo, en kostnadsminskning med cirka 8.000 kronor, det vill säga försumbart.

Vänersjöfarten får med största sannolikhet läggas ner helt om Sjöfartsverkets förslag om nya farledsavgifter går igenom. Remisstiden går ut 1 juni, det brinner alltså i knutarna.

Lågbro på tvärs med regeringen

Mark- och Miljööverdomstolen ger efter överklagningar tillstånd till Göteborg Stad att bygga en lågbro trots att sjöfarten till och från Vänern är klassad som ett riksintresse. Vilket alltså skapar en jättekonflikt mellan kollektivtrafiken och sjöfarten från dag 1 när bron är klar. Helt i onödan, det finns andra mycket bättre och till och med billigare lösningar. Statens intresse att uppgradera slussarna i Trollhättan minskar förstås när trafiken redan är strypt med en lågbro. Ytterligare gods kommer att föras över från sjöfart till lastbil med slitage, olycksrisker och trafikstockning på vägarna som resultat. För att inte tala om ökad klimatpåverkan och bränsleförbrukning för varje ton gods som ska fraktas till och från Göta Älv- och Vänerområdet.  Denna utveckling är helt enkelt på tvärs med regeringens målsättning.

Egotrippade Göteborg

Göteborg är ett kapitel för sig. Genom sin envishet med lågbro visar politikerna och tjänstemännen/-kvinnorna att de inte har någon förståelse för sjöfart och industriell utveckling utan istället tänker egoistiskt och inskränkt på ”sina cyklister” och några extra byggtomter. Det man inte pratar högt om är att lågbron dessutom innebär att man måste sänka Oscars-leden/E6:an med 7 meter vilket orsakar extra kostnader på 1 till 2 miljarder kronor och dessutom ytterligare trafikkaos under byggtiden. Det ”lustiga” är att staden däremot är mycket intresserad av så kallad stadssjöfart, det vill säga mindre fartyg och färjor som kan frakta gods och folk kors och tvärs över älven. Vilket i och för sig är positivt men av föga betydelse jämfört med den sjöfartsutveckling man sätter stopp för. Återigen illavarslande tecken på hur ”Göteborgs-egotrippade” stadens politiker och tjänstemän/-kvinnor är.

Tillkrånglat så ingen är intresserad

Införandet av EU-regler för Inlandssjöfart har gjorts enligt numera vanligt typiskt svenskt manér när det gäller att implementera nya regler. Transportstyrelsen har genom sin iver att vara ”bäst i klassen” krånglat till det så till den milda grad att inget rederi, varken svenskt eller ett enda av de många EU-rederierna som opererar EU:s 20.000 inlandsfartyg, har visat något intresse av att bedriva inlandssjöfart i Sverige.

Myndigheterna skapar mängder med hinder

Regering och riksdag ser sjöfarten som en viktig del i ett hållbart transportsystem – men i verkligheten försämras förutsättningarna för sjöfarten. Mer gods på köl innebär odiskutabelt färre lastbilar, bättre fungerande järnväg och mindre kostnader för staten. Det är politiken och de folkvalda som skall styra utvecklingen i Sverige, inte tjänstemän och myndigheter.

Myndigheterna skapar idag mängder av hinder när det gäller inlands- och kustsjöfart. Slutsatsen är att politiken måste styra upp myndigheterna och se till att de istället undanröjer hinder och skapar förutsättningar för en positiv utveckling av sjöfarten.

Bertil Arvidsson, Miljö- och Trafikkonsult, tidigare Teknisk Direktör på Sjöfartsverket och Senior Advisor på Sveriges Redareförening.

Göran Värmby, Miljö- och Affärskonsult, tidigare Miljöchef Göteborg Stad och Huvudsekreterare i Miljöprojekt Göteborg