Förbered dig på – vadå?

Martin Viktorelius, numera biträdande lektor vid Högskolan i Halmstad, deltog i projektet som leddes av Carl Hult från Linnéuniversitetet, Gesa Praetorius från VTI och Charlott -Sellberg från Universitetet i Oslo.

–Det finns ganska lite forskning på hur man utbildar och förbereder studenter för kriser. Vi ville titta på hur man kan utveckla det praktiska kunnandet, säger Martin Viktorelius om projektet som finansierades av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus.

Inom ramen för projektet hölls i november ett seminarium för att få igång en diskussion om säkerhetsträning och om möjligheter att öva på ett meningsfullt sätt.

Skiljer på praktik och teori

Forskarna skiljer mellan praktiskt och teoretiskt kunnande. Det praktiska kunnandet sitter i kroppen. Du ska ha testat att sätta ihop ett strålrör – inte bara ha läst om hur man gör – för under stress är det handgreppen i ryggmärgen som måste fungera. 

Forskarna menar att det idag generellt finns ett reaktivt förhållningssätt till säkerhet, där man fokuserar på felen och att förhindra dem. För att utveckla det professionella omdömet vill forskarna skifta synsätt.

–Om man fokuserar på att bygga bort misstag som hänt, så täcker man in en promille av allt som skulle kunna hända. Professionellt omdöme handlar om att veta hur man ska agera i varje ny situation.

Instruktören har en viktig roll

När projektet ”Säkerhetsträning av fartygsbesättningar för resilience” startade var ursprungstanken att studera övningar ombord, men projektet breddades till att också omfatta övningscenter iland. Där observerade Charlott Sellberg och Martin Viktorelius hur instruktörerna arbetade pedagogiskt när de vägledde deltagare genom Basic Safety-kurser.

–Många tyckte att det var obehagligt att utföra övningarna och det var intressant att se hur instruktörerna coachar för att få dem att våga. Instruktörens roll är jätteviktig; de ska pusha för att utsätta dem för ett visst stresspåslag men utan att traumatisera, säger Martin Viktorelius.

Fokus på regler snarare än behov

Vid övningar ombord saknas enligt forskarna ofta den pedagogiska instruktören.

–Det finns övningsledare med övergripande ansvar, men den coachande pedagogiska rollen kunde vi inte se. I intervjuerna vi gjorde framkom att man ofta är väldigt inriktad på att utföra övningar för att uppfylla regelkrav, men man funderar inte alltid så mycket på syfte och behov.

Slentrian och tidsbrist är ytterligare utmaningar att brottas med ombord.

–När man övar varje vecka kan det vara svårt att förnya övningarna och få dem att kännas viktiga och meningsfulla. De tar ju också tid från annat, säger han.

Efterlyser överraskningsmoment

Martin Viktorelius påpekar det komplexa och svåra, men nyttiga, i att öva inför något ospecifikt. Han berättar om en storövning som forskarteamet deltog i.

–Där fanns inget överraskningsmoment utan deltagarna visste i förväg vad som skulle hända. Det vore nyttigt att öva på ett scenario där man inte vet utan måste agera på information allt eftersom.