”Alla jag pratade med sa att det är omöjligt”

–Jag upplevde att det fanns en förutbestämd historia. Oavsett vem jag frågade så fick jag höra ”det verkar enkelt i teorin men är omöjligt i verkligheten”.

Det säger Hanna Varvne, forskare på Rise och tidigare på Göteborgs universitet. 

Just in time (JIT) handlar om att anpassa farten och komma till hamn när kajen är ledig. Bland fördelarna nämns ett -effektivare transportsystem, lägre bränsleförbrukning och minskade utsläpp när fartyg slipper vänta på redden med hjälpmaskiner igång. En lösning kopplad till JIT kan vara virtuella kölappar för anlöp.

I en nyligen publicerad studie har Hanna Varvne intervjuat och gjort observationer hos fyra svenska tankrederier, två hamnar och tre bränslebolag. En utbredd bild är att JIT inte fungerar för tanksjöfart. Argumenten är att ”det blåser åt fel håll”, ”det funkar bara när man äger terminalen” och att ”folk fuskar med ankomsttider”.

–Till och med de som använder just in time sa att ”det funkar absolut inte” och förklarade sig som ett undantag. De hade alltså tagit samma historia som alla andra.

Bryta ner argumenten

Hanna Varvne blev nyfiken. Varför säger alla att det inte går när exemplen visar tvärtom? Visserligen med ganska små dokumenterade tidsvinster men ändå. 

–Jag ville bryta ner sakargumenten ur ett annat perspektiv för att se nya mönster.

Med sin bakgrund inom organisationsforskning valde hon att analysera argumenten utifrån institutionell retorik. Förenklat sorteras argumenten in i ”för” eller ”emot”. Sedan analyseras vilken underliggande förståelse, världsbild, som ligger till grund för argumenten. Två tydliga mönster visade sig när argumenten bröts ner: brist på kontroll och brist på tilltro. 

Börja förändra lokalt

Flera anser att JIT kan fungera om du har kontroll över båt, last och terminal.

–Finns det något sätt att påverka och få kontroll över fler delar? Jag tror på att börja med lokala förändringar snarare än att tänka storskaligt och försöka implementera just in time över hela världen samtidigt. 

Ett argument som togs upp är att standardformulerade kontrakt ofta anger att fartyg ska hålla viss fart. Lösningen kan vara att lägga till en klausul om just in time.

Misstänker att andra ljuger

Risken för fusk ses som ett hinder.

–Vi människor är tävlingsinriktade av naturen. Det skapar en misstanke om att andra ljuger om sin ankomsttid för att få en otillåten fördel, säger Hanna Varvne.

Här visar studien ett glapp mellan historia och verklighet.

–Narrativet om tävling är starkt och står till och med inskrivet i vissa hamnregler: fartyg ”tävlar om en kajplats”. Men när jag observerade hur hamnen arbetar så såg jag något helt annat. Jag upplevde att de verkligen försöker samarbeta mellan terminaler och fartyg för att göra det så bra som möjligt för alla inblandade.

Sättet vi beter oss på, styrt av sociala normer, benämns i detta forskningsfält för en institution. Institutioner kan vara mer eller mindre stabila (svåra att förändra).

–En institution kan vara att vi tar i hand när vi hälsar. Ett tankfartyg som anlöper en hamn är också en institution. Vill man åstadkomma förändring behöver institutionen förändras. I det här fallet är det förmodligen lättare att angripa problematiken kring kontroll än bristande tilltro.

Det krävs också flera aktörer.

–Du kan inte ensam ändra en social norm – det går inte att en person väljer att börja ta i vänster hand istället för höger.

Hur vi pratar spelar roll

Hanna Varvnes studie visar att det har stor betydelse hur vi pratar om saker. 

–För att kunna realisera idéer behöver de omvandlas till något vi kan förmedla mellan människor. För JIT är en del i detta historien som omger konceptet, och hur vi formulerar dess historia påverkar hur vi tar till oss idén, förklarar hon. 

Sedan studien genomfördes har det hunnit hända en del. Kontrollproblematik som tas upp börjar nu lösas i verkligheten. 

–Jag hoppas att min forskning ska stärka aktörer som börjat göra förändringar.