Nu lämnar trotjänarna Thuns flotta

Det är söndag i slutet av augusti på Falkenbergs varv där en slump gjort att ett speciellt möte inträffat.

Thunbolagens Nossan från 1990 ligger på varvet inför en försäljning, precis akter om systerfartyget Malta Cement, byggd 1991 på Ferus Smit i Nederländerna som Lidan för Thunbolagen. Nu möts de en sista gång. Lite extra speciellt för Nossans sista befälhavare, Bob Kamphuis, född och uppvuxen i Nederländerna men nu boende utanför Karlstad.

–Skepparen på Malta Cement nu är den första sjöbefälseleven jag hade. Han har alltid sagt till mig att vi kommer nog aldrig träffas igen efter alla dessa år, men nu ligger vi här båda två, säger han.

Ett genomtänkt fartyg

Bob visar runt ombord. Han har jobbat på Nossan de sista fyra åren, men har varit på Thuns Vänerfartyg sedan 1984.

–Visst har det varit en utmaning med att jobba på en så pass gammal båt som Nossan, men för sin tid är detta ett väldigt genomtänkt fartyg som är enkelt att köra och med en stor lastkapacitet för Vänern. Och dessutom bränslesnål, säger han.

Nossan har legat i Falkenberg sedan i slutet av juli. Eftersom de nya ägarna kommer ombord dagen efter är det bara Bob och en maskinchef kvar från besättningen. 

–Maskinchefen brukar stå i köket och jag diskar. Det funkar hur bra som helst.

Bygger på framgångssagan Olivier

Nossan är ett speciellt fartyg för Thunbolagen. Hon är det första fartyget som byggdes på Ferus Smit, ett varv som nu byggt 45 fartyg åt rederiet (se reportaget på s. 38). Men det är egentligen förlagan Olivier, byggd år 1986 på Niuwe Noord Nederlandse shipyard i Groningen, som är den stora framgången. Det var en satsning där Anders Källsson, andra generationen i familjerederiet Erik Thun AB och hjärnan bakom många av rederiets designkoncept, ville pressa gränserna för hur mycket last ett Vänerfartyg kunde ta. När Olivier anlände till Skoghall med 3907 ton salt på första resan till Vänern under hösten 1986 slog fartyget det gamla lastrekordet på Trollhätte kanal med över 800 ton.

–Olivier hade en skrovform som tog en större volym. Dessutom hade hon ett väldigt lätt skrov eftersom vi bygger med H2-stål som är lättare. Dessutom vände vi lastluckorna upp och ner för att få ner bruttotonnaget, säger Anders Källsson.

Letade efter nytt varv

Framgången gav Thunbolagen mersmak. Olivier var dock byggd i enlighet med de nederländska flaggreglerna och fick genomgå noggranna inspektioner av svenska myndigheter för att de efterföljande fartygen skulle kunna få svensk flagg.

–Olivier byggdes för malmtransporterna från Otterbäcken ner till kontinenten. Men produktionen i gruvan ökade så vi behövde beställa fler fartyg. Eftersom varvet som byggde Olivier gick i konkurs behövde vi leta efter ett nytt varv och då blev det Ferus Smit för Nossan och Tidan. 

Åren därpå fick dessutom Trollhätte kanal ett ökat djupgående från 5 meter till 5,40 vilket innebar att fartygen kunde bli ytterligare lite större. Nossan och Tidan är därmed på 4250 ton. Lidan, alltså Malta Cement idag och som byggdes som en självlossare, hamnade på 4000 ton.

Ritningarna från Olivier är fortfarande grundkonceptet bakom alla de torrlastfartyg som Thun utvecklat. Under 2008 såldes Olivier till Göteborgsrederiet Pallas shipping och fick namnet Pallas Ocean, men såldes 2014. Fartyget finns fortfarande kvar med chilensk flagg i Sydamerika under namnet Constantino Kochifas Carcamo.

Slutade med salt i lasten

Bob Kamphuis visar runt i Nossans maskinrum som har orginalmaskinen kvar, en Wärtsilä Nohab 8V25. På bryggan är tekniken långt ifrån ny, radarskärmarna påminner om tjockskärmar som finns på museum.

– Det är gammalt, men det funkar ändå, säger han.

Den sista lasten som Nossan tog var salt från danska Mariager till Stenungsund i slutet av juli. Kort efter -Sjöfartstidningens besök döptes Nossan om till Anna, fick St.Kitts and Nevis-flagg och seglar numera på östra Medelhavet. För Bob Kamphuis har vägen fortsatt med en tjänst som skeppare på nybygget Lidan.

Näst på tur att lämna Thunbolagen var Tidan som såldes till samma ägare i december och som senare döptes om till Yam 1, även hon med St.Kitts and Nevis-flagg. En bit in på 2025 kommer Naven att gå samma öde till mötes, ett fartyg som byggdes på samma ritningar som Nossan och Tidan, men på ett annat varv med namnet Anna Bush för ett annat rederi, men som Thun köpte 1998.