”En tillåtande bild av vem som får vara sjöfarare”

För Magnus Boström, lektor i sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet, går det inte att prata om sjöfartens framtid utan att samtidigt prata arbetsmiljö, jämställdhet och inkludering. De senaste åren har han forskat om organisatorisk och social arbetsmiljö ombord på fartygen med fokus på hur en god arbetsmiljö skapas.

–Det handlar om sjöfararen i centrum. Hur hen mår och vad vi kan göra för att hen ska må ännu bättre, trivas, söka sig till sjöfarten och vilja stanna kvar, säger Magnus Boström.

Ombord går det inte att lämna jobbet bakom sig. Besättningen lever tätt inpå varandra under lång tid, vilket gör den sociala arbetsmiljön avgörande.

–Man är bortkopplad från resten av samhället och då blir det ännu viktigare hur vi beter oss mot varandra, säger han.

Många olika bilder av sjöfararen

En del av hans forskning handlar om att ta reda på varför unga söker sig till sjöfarten. Svaren har varit allt från en självklar koppling via uppväxt eller familj till ett intresse för praktiskt arbete, men också att många halkar in utan en tydlig bild av yrket. För alla är bilden av sjöfararen central, vilket Magnus Boström också har studerat i ett projekt genom att analysera branschtidningar.

–Det var inte bara grova karlar som rymdes inom mallen. Och det var inte heller bara en viss typ av kvinnor. Jag såg en ganska tillåtande bild av vem som får vara sjöfarare, säger Magnus Boström.

Utifrån texter i tidningarna har han identifierat sex typer av sjöfarare som speglar olika sätt att förhålla sig till yrket, där en och samma person kan röra sig mellan flera. Enligt hans forskning visar kontrasten mellan den klassiska äventyraren och dagens yrkesutövare med familjeansvar hur äldre ideal krockar med nya värderingar, samtidigt som sjöfarare idag i hög grad formar sin egen yrkesidentitet.

Samtidigt når inte alltid den mer mångfacetterade bilden av sjöfararen till människor utanför branschen.

–Stoppar du människor på gatan och frågar vad deras bild av en sjöfarare är, då tror jag att svaren skiljer sig rätt mycket från det jag såg i forskningen, säger han.

Manligt kodade ord påverkar

Trots en positiv utveckling menar han att manligt kodat språk fortfarande präglar sjöfarten, vilket påverkar vilka som kan identifiera sig med yrket.

–Det finns mycket forskning som visar att yrkestitlar spelar roll. Om ett yrke är manligt kodat ser unga flickor i mindre utsträckning sig själva i det, säger han.

Att använda ordet sjöfarare istället för sjöman menar han är en enkel men viktig signal. Detsamma gäller vilka som syns i branschens bilder.

–Är det bara vita medelålders män som framställs som sjöfarare, då får det konsekvenser för vem som känner att det här är ett yrke för mig, säger Magnus Boström.

Han ser samtidigt en rörelse i rätt riktning och ett ökat medvetande om behovet av bredare rekrytering.

–Sjöfarten har inte råd att bara vända sig till halva befolkningen, säger Magnus Boström.

Grunden är en trygg arbetsmiljö

Men för att fler ska stanna krävs mer än marknadsföring. Arbetsmiljön ombord måste vara trygg och inkluderande, och det behövs större flexibilitet i arbetslivet.

–Det passar inte alla att jobba ombord hela livet. Då behöver det finnas möjligheter att växla, till exempel mellan sjötjänst och arbete iland, säger Magnus Boström.

I vardagen ombord blir kulturen avgörande. När jargongen börjar skava krävs det han kallar båtkurage, att man vågar agera.

–Det är viktigt att öva på att säga ifrån. Börjar vi med små saker blir det lättare i svårare situationer, säger han.

Det kan handla om enkla markeringar, men också om att stötta efteråt.

–Att säga ”jag såg vad som hände, och det där var inte okej” kan betyda mycket. Och att fråga hur man kan hjälpa, säger Magnus Boström.