”Det är aldrig lätt att avtalsförhandla”

–Gillar man förhandlingar, arbetsrätt och att utveckla företagens möjlighet att bedriva verksamhet så kan man inte få ett bättre jobb än mitt. Världens roligaste jobb!

Det säger Annika Nordin, chef för avdelningen Arbetsgivarservice och juridik på Transportföretagen och förhandlingschef för Sjöfartens Arbetsgivareförbund (Sarf) sedan snart två år.

En reflektion hon gjort i kontakten med medlemsföretag är att sjöfarten inte är så olik andra branscher.

–Det finns vissa särregleringar för sjöfarten, ombordpersonalen har vissa särskilda frågeställningar som dyker upp. Men grundproblemen som det innebär att ha personal skiljer sig inte från andra.

Branschen själv påpekar ju ibland att sjöfarten är unik?

–Det säger alla branscher. Och det får man ha respekt för. Men ser man på de faktiska frågor som företag kontaktar mig om så liknar de vad alla arbetsgivare sitter med. 

Svenska modellen testades

Kollektivavtalsrörelsen i våras var ett test för hela den svenska modellen, menar Annika Nordin. För första gången sedan industriavtalet kom till var inflationen hög. Frågan var om arbetsmarknadens parter skulle kunna hitta en rimlig nivå för löneökningarna. Inom sjöfarten gick det bra.  

–Den här gången var pengar en väldigt viktig fråga för facken. Våra motparter var tydliga med att de inte var beredda att avstå pengar för att få igenom andra krav. 

För arbetsgivarsidan var det heller inte aktuellt att betala mer för att få till stånd regelförändringar – vilket gjorde att resultatet blev vad Annika Nordin kallar för ett ”rent” avtal om bara löneökningstakten.

Var det lätt att komma överens?

–Det är aldrig lätt att avtalsförhandla eftersom själva upplägget är att man vill diametralt olika saker. Men det var städade förhandlingar och inget fulspel. Sjöfarten har bra motparter, säger hon. 

En fråga som inte löstes denna gång är den som facken driver om avtalspensioner. En arbetsgrupp har tillsatts för att ta fram ett förslag till nästa avtalsrörelse. 

Beklagar beslutet från Donsö

I somras valde åtta Donsörederier att lämna Sjöfartens Arbetsgivareförbund. Skälet uppgavs vara att man vill hitta nya sätt att säkra en framtida sjöfartsindustri.

Annika Nordin beklagar beslutet.

–Det är naturligtvis tråkigt för jag tror  att en enad sjöfartsnäring är mycket starkare. Sedan är det i sig inget dramatiskt med att medlemsföretag kommer och går. Från vår sida finns inget agg och Donsö-rederierna är varmt välkomna tillbaka om de vill. Inga dörrar är stängda, säger hon. 

Hon säger sig ha svårt att kommentera rederiernas kritik eftersom hon inte riktigt  fått den specificerad. Men möjligheten att få genomslag för sina frågor ökar betydligt med organisationen i ryggen, påpekar hon. 

–Det krävs stora resurser för att påverka på alla arenor. De resurserna har Transportföretagen och det gagnar sjöfarten.

Avhoppet påverkar inte Sarfs arbete, menar Annika Nordin. Man representerar fortfarande en stor del av näringen. 

–Vi kommer att arbeta på samma sätt och samla in branschens synpunkter utifrån den medlemsbas som vi representerar.

Tillgång till kompetens

Att ingå i en större organisation som Transportföretagen ger medlemsföretagen tillgång till mer kompetens i form av jurister och arbetsmiljöexperter, vilket enligt Annika Nordin särskilt gagnar mindre förbund. 

Finns det inte risk att små förbund drunknar inom Transportföretagen?

–Jag hör ibland i andra hand att det finns en sådan rädsla men ingen har sagt det direkt till mig. Jag undrar om det egentligen är ett uttryck för att sjöfartsnäringen krymper och att rädslan handlar om det? Från att ha varit en stor spelare är man nu en mycket mindre spelare. Den rädslan kan jag lättare förstå. Men där gör vi nu tillsammans med Föreningen Svensk Sjöfart väldigt mycket för att vända trenden.