Vad hände med medmänskligheten?

Den fruktansvärda tragedin utanför Tjörn i slutet av juli 2026 skakade om hela Sommarsverige i grundvalarna. Olyckor, särskilt där barn och familjer drabbas, brukar väcka många reaktioner hos människor men detta är något exceptionellt. 

Det är en ovanlig olycka med en form av dramaturgi där pusslet kunnat läggas bit för bit, vilket gjort att medierna fyllts med artiklar mer eller mindre dagligen för att på ett eller annat sätt bringa klarhet i vad som hände och hur det kunnat ske. I ett land där sjöfarten blivit en allt mer blind fläck är det dessutom många faktorer som behövt en förklaring, så som vad skillnaden är mellan en lots och en befälhavare. 

Medmänskligheten på vänt

Det som skrämt mig mest under de här två veckorna sedan olyckan är människors outtröttliga behov av att spekulera, kommentera och ha åsikter om skeendet. I sociala medier vet många med säkerhet vems fel det är, vad som skedde på bryggan och hur alla inblandade borde ha agerat. Kanske är spekulerandet en mänsklig reaktion, vi behöver prata av oss. Men med alla kommentarsfält har spekulationerna kunnat skrivas ner för en bredare allmänhet istället för att bara stanna runt fikaborden. Dessvärre är det medmänskligheten som blir lidande, att inte bara se en olycka utan också till alla de parter som blir drabbade av denna tragedi. 

Det finns en hjälte i sociala medier som gör allt hon kan för att stoppa spekulationer och få människor att börja reflektera på ett annat sätt. Det är räddningsledaren Lina Buurstra på Sjöfartsverkets Sjö- och flygräddningscentral som driver kontot Räddningslinan. I ett inlägg nyligen uppmanade hon just till att sluta spekulera och istället börja sprida säkerhetstänk. Huvudpoängen var att försöka få fler fritidsskeppare att bli mer riskmedvetna och i större utsträckning ha med sig grundläggande kunskaper när man ska ge sig ut på sjön. 

En olycka som länge varit mångas skräck

Oavsett orsak är det många som inte blir speciellt överraskade att en allvarlig olycka mellan en fritidsbåt och ett handelsfartyg nu inträffat. De flesta som arbetar till sjöss har någon eller några gånger varit med om en närsituation med fritidsbåtar. Jag har aldrig jobbat till sjöss, men som flitig passagerare på färjor och kryssningsfartyg har även jag sett konfliktytan. Minns för ett par år sedan när en segelbåt i godan ro stävade in precis framför bogen på en av kryssningsfärjorna som trafikerar på Stockholm och hur man kunde se befälet på bryggan springa från sida till sida för att se hur det gick. Den gången gick det väl, men det var inte med många sekunders marginal. 

I Europa finns krav på någon form av båtkörkort i en stor del länder, bland annat i Norge och Danmark men inte i Sverige så länge båten är kortare än tolv meter och smalare än fyra meter. Förutom vattenskoter vill säga. Debatten om ett obligatoriskt förarbevis har dock pågått i över hundra år.  I Transportstyrelsens Båtlivsundersökning från förra året framkommer att 84 procent av de svarande är positivt inställda till en åldersgräns för snabb båt och 60 procent till obligatoriskt förarintyg för fritidsbåt. Och 72 procent tycker att det borde vara lag på att ha flytväst.

Trots att frågan diskuteras i riksdagen med jämna mellanrum har inget hänt. Kanske dags att ta en ordentlig funderare här politiker för att spara många människor onödigt lidande i framtiden.