”Man lär sig läsa isen, men ibland får man säga förlåt”

Äventyrslust är drivkraft som lockat människor till sjöfarten i alla tider. En som verkligen upplever äventyr i ordets rätta bemärkelse i sitt jobb är Evita Wall som är befälhavare det svenskflaggade expeditionskryssningsfartyget Stockholm. Det är ett fartyg som bara tar tolv passagerare och som under sommarhalvåret gör expeditionskryssningar runt Svalbard och i Nordnorge. Förutom de vackra miljöerna har lockas många av chansen att få se isbjörnar, valrossar, blåval och knölval.

Hur är det att jobba på ett mindre expeditionsfartyg?
– Det är väldigt roligt. Vi har en öppen brygga så gästerna kommer ofta upp och pratar med oss. Efter några dagar kan man namnet på de flesta. Det blir en väldigt personlig stämning här.

Vad är det bästa med jobbet?
– Att få köra båt och träffa människor. Och isen. Den är jätterolig att jobba med. Man lär sig läsa den, se när den är hård och när den går att köra in i och oftast har man rätt. Men ibland smäller det till och då får man säga förlåt till gästerna och besättningen, säger hon.

Varit till sjöss sedan 2014

När Evita Wall pluggade till sjökapten på Linneuniversitetet i Kalmar hade hon knappt någon aning om vad Svalbard var. Under 2022 började hon arbeta som överstyrman på Stockholm för att under 2024 bli befälhavare.

– Jag gick ut skolan 2014 och började jobba som matros och sedan andre styrman, bland annat en hel del inom torrlast. Jag har varit på många olika typer av fartyg, mitt mål under utbildningen var att testa så många farttygstyper som möjligt.

Hur började din resa till att bli befälhavare?
– Först var jag styrman på Stockholm i ett år, sedan fick jag frågan om att bli befälhavare. Men det var inget jag kastade mig in i direkt, utan jag ville vänta ett år så att jag kände mig helt redo, man vill ju inte riskera att göra några misstag på en så här fin båt. Men nu är jag inne på min tredje säsong som befälhavare.

Hur ser törnarna ut för dig?
– Vi planerar säsongen tillsammans i januari. Eftersom vi är ett litet team kan vi till stor del ta hänsyn till varandras önskemål. Vanligtvis jobbar vi runt sex veckor åt gången, men det kan variera mellan fyra och åtta. Själv har jag varit ombord i upp till tio veckor, men sex veckor är ganska lagom. Det flexibla schemat är en av de stora fördelarna, både för arbetslivet och privatlivet.

Under vinterhalvåret ligger fartyget i Göteborg för underhåll och planering.

– Hon byggdes 1953, så det krävs lite omsorg. Men hon tas väl om hand och har varit i trafik länge, särskilt på Svalbard där hon gått sedan slutet av 90-talet.

Hur ser besättningen ut ombord?
– Vi är en grundbesättning på sju personer: två på bryggan, två på däck och en i maskin, en kock och en mässman. Sen har vi guider som tar hand om gästerna, och ibland elever. Då blir vi några fler, men det är fortfarande en liten grupp.

Hur trivs du med livet till sjöss?
– Jag skulle säga 9 av 10. Det bästa är att man är helt på jobbet när man är där och helt ledig när man är hemma. Det finns inget ”jag ska bara fixa det här i helgen”. Det är tydliga gränser, och det är väldigt skönt.