De byggde tyska arbetshästen

Med en längd på 28 meter och med ett deplacement på 120 ton är det inte många lotsbåtar som kan matcha tyska Kehdingen storleksmässigt. Det är en lotsbåt som byggts av Dockstavarvet i Kramfors kommun i Västernorrland som det sista fartyget i en serie på tre specialbyggda lotsbåtar i stål med överbyggnad av aluminium. De har beställts av det tyska Sjöfartsverket, Wasserstrassen- und Schifffahrtsverwaltung des Bundes, WSV, för lotsstationen i Brunsbüttel som ligger vid inloppet till Kielkanalen utmed floden Elbe som är en av Europas stora sjöfartspulsådrar.

En sjöfartsnod i Europa

Förutom att lotsa fartygen i Kielkanalen är det i Brunsbüttel som det sker lotsbyte för alla fartyg som ska in och ut till hamnen i Hamburg.

–Brunsbüttel är en plats med mycket tät trafik och speciella väderförhållanden. Elbemynningen kännetecknas av starkt tidvatten, upp till 6 knop, och är utsatt för kulig och storm från väst och nordväst, säger K-A Sundin, senior rådgivare på Dockstavarvet.

Under 2017 och 2018 levererade varvet de första två fartygen i serien, Dithmarschen och Steinburg, fartyg som likt Kehdingen är döpta efter distrikt utmed Elbe. Efter de två första fartygen dröjde det några år innan den tyska sjöfartsmyndigheten upphandlade det tredje fartyget.

–Det har alltid funnits tre lotsbåtar för det här uppdraget, en för fartygen som går i Kielkanalen, en för fartyg på ingående till Hamburg och en tredje för de utgående. Två av dem utrangerades när vi levererade de första två lotsbåtarna, men den tredje har hängt med in i döden kan man säga. Det gick inte att förnya certifikaten längre för den, säger K-A Sundin.

Gör 14 bordningar per dag

Totalt genomför de tre lotsbåtarna runt 30000 bordningar per år, vilket ger närmare 4000 driftstimmar per båt per år. Bemanningen utgörs av kapten och matros samt en landbaserad vaktmaskinist som är gemensam för alla tre båtarna. Totalt är det 42 personer som jobbar i skift om 12 timmar, dygnet runt, året runt för att bemanna de tre fartygen.

–Det betyder att varje båt i snitt kör sex timmar och gör omkring 14 bordningar per tolvtimmarspass. De två första fartygen i serien har redan kört över 20000 timmar och hittills har de haft en mycket hög driftstillgänglighet, säger K-A Sundin.

Totalt finns plats för nio lotsar ombord samtidigt. I regionen arbetar 440 lotsar i ett system som skiljer sig väsentligt från hur det fungerar i Sverige. 

–I Sverige är ju lotsarna statsanställda och har månadslön, men i Tyskland är lotsarna i princip egenföretagare. Varje område har en egen förening som förhandlar med staten om hur mycket avgifter fartygen ska betala för lotsningarna. Drift och underhåll av båtarna bekostas däremot av staten genom ytterligare en avgift.

Resultatet av en exportsatsning

Att ordern på lotsbåtarna hamnade hos Dockstavarvet strax söder om Örnsköldsvik på den svenska Norrlandskusten har en lång historia som sträcker sig tillbaka till 1905 då K-A Sundins farfar, Nils Sundin, grundade varvet tillsammans med sin kusin Carl Sundin. Redan fem år senare levererade varvet den första lotsbåten, då i trä. Att bygga lotsbåtar var en central del av varvets verksamhet fram till 1990 då de började tillverka Stridsbåt 90. År 2017 köptes varvet av Saab Kockums, men även efter det har lotsbåtar fortsatt att vara en viktig verksamhet för varvet.

Att varvet hittade kunder utomlands hänger ihop med en serieproduktion av ett tjugotal lotsbåtar till Sjöfartsverket.

–I slutet av 1970-talet kunde vi se att Sjöfartsverkets anskaffningstakt skulle minska drastiskt. Vi tänkte då att istället för att återgå till enstycksbyggande för inhemska kunder skulle det kanske gå att sälja samma sak på export. Vi satsade på internationell marknadsföring och den första ordern kom från Turkiet redan 1981. Det blev en prototyp som byggdes i Docksta, baserad på Sjöfartsverkets 14,4-metersbåt, säger K-A Sundin.

Det resulterade i fyra licensbyggen på ett varv i Istanbul, vilket sedan följdes av 44 enheter till. Under de senaste decennierna har Dockstavarvet levererat cirka 50 lotsbåtar i aluminium till Storbritannien, Danmark, Norge och Tyskland.

–Vi har ett antal olika plattformar som vi normalt bygger efter, en båt på 17 meter som levererats både till Norge och Tyskland, samt en på 20 meter som uppfyller högre krav på sjövärdighet. Men ingen är lik de här 28-metersbåtarna som verkligen är en specialbeställning, säger han.

Tionde lotsbåten till Tyskland

Kehdingen är den tionde leveransen från Dockstavarvet till det tyska Sjöfartsverket.

–Det har blivit en stamkund för oss som vi fått en väldigt fin respons och ett stort förtroende ifrån. Det är också anledningen till att vi ville vara med och lämna anbud på de här 28-metersbåtarna när de gick ut med den upphandlingen under 2016, säger K-A Sundin.

Fartygen är de största som Dockstavarvet byggt. De förprojekterades av beställaren i samarbete med det tyska skeppsprovningsanstalten i Potsdam.

–De här tre båtarna är så väldigt speciella så det fanns inget på marknaden att utgå från. Den tyska sjöfartsmyndigheten gjorde en förprojektering där en skrovdesign och layout på fartygen togs fram, samt en väldigt detaljerad specifikation som låg till grund i upphandlingen, säger K-A Sundin.

Stålskroven har byggts vid Riga Shipyard och har därefter bogserats till Docksta där all konstruktion utförts, bland annat med FKAB i Uddevalla som underleverantör för klassritningar.

Propeller från Öckerö

Precis som systerfartygen har Kehdingen utrustats med en Caterpillar C32 huvudmotor på 895 kW, kopplad till en Reintjes växel och en ställbar propeller från Öckeröbaserade Berg Propulsion. Fartyget har även två Caterpillar C2.2 dieselgeneratorer. Alla motorer är utrustade med kölkylning.

Skrovet är byggt i stål med knäckspant, bulb, bred akterspegel och en skeg som sträcker sig över hela köllängden. Kehdingen är utrustad med ett sort spadroder och en hydraulisk bogpropeller.

Eftersom det skiljer ett par år mellan de första två fartygen och Kehdingen har vissa saker behövt förändras på grund av nya regler och utsläppskrav. Bland annat har det installerats en SCR-anläggning, med system för Urea, katalysatorrening och ett partikelfilter.

–Det är stora saker som tar mycket plats i ett maskinrum, men det gick att få in det med, säger K-A Sundin.

Kontrollerad kollision dagligen 

Fendersystemet runt lotsbåten är centralt för att fartyget ska kunna ligga nära andra fartyg i så stor omfattning som behövs enligt driftprofilen.

–Man brukar säga att när en lotsbåt går in mot sidan av ett annat fartyg sker en kontrollerad kollision varje gång. I synnerhet i dåligt väder är det ganska ordentliga påfrestningar.  

Fendrarna består av ett flertal 400 och 500 millimeter stora cylindrar på däcksnivå, samt 200 x 250 millimeter D-fendrar på fartygssidan. En plattform för att lotsarna ska kunna borda fartygen finns installerad precis för om styrhytten, 1,4 meter över däcksnivå. Plattformen är försedd med en hydraulisk drivning och kan skjutas ut i linje med fendersystemet till båda sidorna.

För att en lots ska kunna borda fartyg med låga fribord finns även en sidonisch på styrbords sida där däcksnivån är 0,5 meter över vattenlinjen. Vid nischen finns dessutom en räddningsdavit med arrangemang för att besättningen snabbt ska kunna rädda en person som hamnat i havet.

Teknikspäckat i styrhytten

Boendedelen på fartygen ligger akter om midskepps. Under däck finns en besättningsmäss med pentry och toalett. I däckshuset finns en lotssalong med nio sittplatser, samt styrhytten. Navigationssystemet består huvudsakligen av utrustning från JRC och har levererats av Alphatron i Hamburg. Fartyget är utrustat med två radar-, plotter- och flodpilotsystem av typen JMA-610, samt Radapilot IN 720, Alphapilot MF med tillhörande girhastighets- och roderindikatorer samt en GPS-kompass JRL-31, en DGPS JRL-790 och en AIS SAAB R 5 Solid. Dessutom finns det ett ekolod av typen JFE-320, en väderstation från Firma Thies, ett intercomsystem typ Zentinel CTB-20, ett Plettac kamerasystem och tre Sailor VHF-stationer. 

Körde själv ner till Tyskland

En speciell konsekvens av att Dockstavarvet bygger så mycket lotsbåtar är att varvet själva gör leveransresorna.

–Standard inom skeppsbyggeri brukar vara att när ett fartyg är färdigt mönstras en besättning på från rederiet och så tas fartyget i drift. Men när det gäller lotsbåtar har det varit så att vi kört båtarna till kunderna. Det har blivit ganska många resor genom åren, även om jag inte vart med på alla själv. Längst är nog till Honningsvåg i Norge, alldeles innanför Nordkap. Det är en riktigt lång resa från Docksta, säger K–A Sundin. 

Han var själv med ombord och levererade Kehdingen till lotsstationen i Brunsbüttel, en resa som gick via Karlskrona för ett stopp hos Saab för att visa upp fartyget för moderbolaget.

–Det blev en fin resa. Den första kulingen passerade vi i Stockholms skärgård och den andra under stoppet i Karlskrona. Därefter låg södra Östersjön spegelblank. Under utrustning vid varvet just nu finns ytterligare tre lotsbåtar till Tyskland så det kan bli några resor till under 2025, säger K–A Sundin.