"Det bästa jobbet man kan ha"

Fure Vasa ligger i Uddevalla för ett annorlunda anlöp. Fartyget ska döpas och i samband med det har 300 inbjudna gäster fått gå ombord och titta. Dagen därpå är det Hamnens dag och öppet skepp för allmänheten under några timmar. 

Sedan blir det vardag igen för befälhavare Ingemar Nilsson och hans besättning. De ska lasta i Brofjorden och sedan troligen till Amsterdam. 

Fure Vasa levererades tidigare i år som nummer 18 i Furetanks Vingaserie. Ingemar Nilsson var med och tog hem fartyget från Kina. Innan dess gjorde han två törnar på systern Fure Victoria. 

– Vingafartygen är helt otroliga. Väldigt fina båtar. De håller hög standard, är lättmanövrerade, teknologin är otrolig och allt är fräscht ombord. Det miljövänliga konceptet är ju också en fjäder i hatten för rederiet, säger Ingemar Nilsson.

Började som jungman

Han är född och uppvuxen på Donsö. Har släktingar i både Furetank och Älvtank och har seglat för båda rederierna. Hans allra första fartyg var gamla Furevik.

– Där var jag med som jungman sommaren 1995 när jag gick i gymnasiet. Det var mycket målning och vaskning, vi kallade ju den båten för Skurevik, men det var roligt och jag trivdes ombord. 

Har du alltid velat gå till sjöss?

– När jag gick i småskolan ville jag bli snickare. Det sa jag en gång till min morfar, Hans Höglund, och han svarade ”nä, du ska till sjöss”. Det var liksom inget val (skratt). Jag har växt upp med sjöfarten.

Efter gymnasiet jobbade Ingemar Nilsson ett par år som matros innan han läste till sjökapten.

– Jag var 29 år när jag blev skeppare första gången. Det var på Fure Star den 1 april 2009. Jag minns datumet eftersom jag tänkte att det var ett skämt.

Hur ser en vanlig dag som befälhavare ut? 

– Det är mycket administration. Man sitter till 80 procent på kontoret därinne med inspektioner och mejl fram och tillbaka. Alla agenter, deklarationer för att komma in och ut ur hamnar. Kontoret ska ha sitt, och de som äger lasten ska ha sin rapportering. Det är väldigt mycket administrativt.

Det bästa med jobbet är de övriga 20 procenten, tycker han.

– Jag gillar att man fortfarande får köra in och ut ur hamnarna, att det inte kommer ombord någon annan och ska göra det. In- och utkörare och att gå till och från kaj är ju den roliga biten. 

En annan bra grej med att vara befälhavare är att inte ha någon chef över sig ombord.

– Det är jag som bestämmer, säger Ingemar Nilsson med ett skratt. 

Av de 16 personerna ombord är just nu bara två svenskar. Snart tre, när chiefen blir avlöst.

– Vi var fler svenskar när vi gick från varvet, men de har gått hem och blivit avlösta av filippinare. Det funkar bra. Man är här och gör sitt jobb, säger Ingemar Nilsson. 

Han jobbar fem veckor och är ledig lika länge. Det passar honom bra. 

Skulle du rekommendera andra att jobba till sjöss? 

– Det gör jag. Det är ett väldigt fint jobb. Baksidan är att du är borta mycket, men samtidigt är du mycket hemma. När du är borta är du borta, och när du väl är hemma är du hemma. Det finns inga mellanting. Fixar man det, så är det bästa jobbet man kan ha.