”Det är nyp-mig-vackert hela tiden”

– Det är svårt att förstå hur otroligt fin miljö det är däruppe. Det är liksom nyp-mig-vackert hela tiden. Och så är vi ett väldigt gott gäng som jobbar ombord. Det är lätt att trivas. 

Jesper Eriksson började som styrman på expeditionsfartyget Kinfish för fem år sedan. Halvvägs in i andra törnen mönstrade han upp till befälhavare och nu är han fast anställd. 

Kinfish gör expeditioner kring Svalbard och valsafaris som utgår från Tromsö. I sommar står även Grönland på programmet.

Efter examen från sjökaptensprogrammet arbetade Jesper Eriksson som styrman och befälhavare på segelfartyg. Sedan ringde en av Kinfishs ägare och erbjöd honom jobb.

Första året ombord hade han svårt att riktigt ta in de vackra omgivningarna.

– Det kändes som om jag körde i en grym simulator. Jag var tvungen att ha fönstret öppet på bryggan för att höra vågorna och förstå att det var på riktigt. Numera kan jag stänga fönstret. Men det är fortfarande svårt att ta in hur himla fint det är. 

Isbjörnar är målet

Höjdpunkten för många gäster är att få se isbjörn. Enligt Jesper Eriksson är det närmast ett måste att bocka av på kryssningarna, och det brukar gå bra. Han berättar om björnmammor med ungar, isbjörnar som kalasar på valrossar och nyfikna björnar som försökt klättra ombord.

– Ibland ser vi björn bara på avstånd och ibland betydligt närmare. När vi är på Svalbards vatten får vi med de nya reglerna inte vara närmare björnen än 500 meter på våren, och 300 meter senare på säsongen. Men om vi går upp till packisen är det internationellt vatten och då gäller andra regler, säger han.

Efter fem år har hans egen isbjörns-extas lagt sig något. Istället har han blivit mer och mer intresserad av fåglar. Ljuset och det ständigt skiftande vädret fascinerar honom också. 

– Det bästa är när det inte är sol varje dag, utan även dimma och kanske lite mulet, för då blir glaciärerna vackrare. Men oavsett väder så är det ju otroligt jävla vackert hela tiden. 

Har dansk behörighet

I det svenska behörighetssystemet har Jesper Eriksson en klass V-behörighet. Eftersom han har jobbat på fartyg under 500 bruttoton kan han inte tillgodoräkna sig sjötid för en högre behörighet i Sverige. För att kunna föra befäl på Kinfish läste han en Sætteskipper (Restricted Master) i Danmark och fick ut en dansk motsvarighet till klass III.

– De har andra regler i Danmark så där räckte plötsligt min sjötid. Utbildningen är på ett och ett halvt år men eftersom jag kunde tillgodoräkna mig det svenska sjökaptensprogrammet så var det typ en veckas jobb. Då fick jag ut en behörighet för att kunna köra fartyg upp till 3.000 bruttoton i oceanfart, förklarar han. 

Tränar utomhus i minusgrader

Jesper Eriksson har vakten ombord mellan åtta och två. Ofta kör de på natten och kommer fram till sin tänkta destination under morgonen eller förmiddagen. 

– Antingen åker gästerna ut på en zodiak-tur och går iland tillsammans med guiderna, eller så kör vi längs en glaciär eller något. När gästerna är iväg ankrar vi eller ligger och driver, och då brukar jag beta av några mejl och lite administration. Klockan två går jag av min vakt, checkar läget med folk och tar kanske en kopp te med någon i besättningen.

På eftermiddagen sover han en stund och kör sedan ett träningspass innan han går på vakten igen. Han tränar utomhus i allt från -20 till +10.

– Jag hoppar väldigt mycket rep. Vi har en träningscykel ombord men jag gillar att vara ute så jag har lite TRX-band och pilatesboll och hopprep.

Innan han går på kvällsvakten kikar han in hos guiderna för att stämma av planeringen inför nästa dag. Expeditionerna anpassas efter väder och vind och gästernas önskemål.

Vad gillar du med jobbet ombord?

– Vi är ett gott gäng som jobbar väldigt tajt. Man blir som en familj. Vi jobbar många timmar om dagen men det är också väldigt rewarding. Jag gillar dessutom att man får göra olika saker, inte bara sitta still och köra båt. Om det strular i maskin är jag där och grejar. Man hjälper till i disken eller var det nu behövs. Jag gillar inte att sitta still så det passar mig väldigt bra. 

Flera av de svenskägda fartygen kring Svalbard har kontakt med varandra, umgås och hjälps åt vid behov.

– Om något skiter sig kan man ropa över radion och fråga om de har en reservdel, till exempel. Det finns ju ingen stor skeppshandel och man är ganska utsatt däruppe.

Gäster välkomna på bryggan

Kinfishs gäster kommer från hela världen. Många kryssningar på Svalbard säljs av ett brittiskt företag med kunder från Storbritannien och USA, men även Asien och Australien.

– När vi kör valsafari i Norge har vi oftare européer ombord. Men även där kan det komma folk från hela världen. Vi har haft turer med bara kineser och en tolk. 

Den familjära stämning som Jesper Eriksson pratar om gäller inte bara besättningen; den är också ett försäljningsargument gentemot passagerarna.

– Vi jobbar väldigt nära gästerna. De får vara på bryggan när de vill och vi välkomnar dem till vår familj när de är ombord. 

Att åka på expeditionskryssning kostar en slant och många gäster är vana resenärer.

– Man kan ha en miljardär som är fruktansvärd och man kan ha en miljardär som vill hjälpa till med allt. Vi får alla sorter. Sedan har vi gäster som sparat pengar hela livet för att kunna göra den här resan och som är överlyckliga för allt de ser, säger han.