Prenumerera
Logga in

KULTUR

Sjöhistoriska museet fördelar 1,5 miljoner kronor i fartygsstöd för renoveringar av 18 kulturhistoriskt värdefulla fartyg runt om i landet. Det största enskilda stödet går till ångfartyget Östersund i Storsjön för att tillverka en ny ångpanna (svartvita bilden).

De får Sjöhistoriska museets fartygsstöd

Nu har Sjöhistoriska museet beslutat vilka kulturhistoriskt värdefulla fartyg som får stöd 2025. 18 fartyg får dela på 1,5 miljoner kronor. Mest pengar går till ett fartyg som behöver ny ångpanna.

Klara Johansson
Klara Johansson
Publicerad Senast uppdaterad

Varje år fördelar Sjöhistoriska museet ett ekonomiskt bidrag till kulturhistoriskt värdefulla fartyg för att stimulera till insatser som gör att fartygen bevaras med en kulturhistorisk inriktning.

Stöden som delas ut är mellan 10.000 kronor och 250.000 kronor. Ångfartyget Polstjärnan från Karlstad får 90.000 kronor för att byta stagbultar i ångpannan. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983 och sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan.

Varje år fördelar Sjöhistoriska museet ett ekonomiskt bidrag till kulturhistoriskt värdefulla fartyg för att stimulera till insatser som gör att fartygen bevaras med en kulturhistorisk inriktning.

Stöden som delas ut är mellan 10.000 kronor och 250.000 kronor. Ångfartyget Polstjärnan från Karlstad får 90.000 kronor för att byta stagbultar i ångpannan. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983 och sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan.

Ny ångpanna för 250.000

– Behovet av fartygsstöd är stort och många fartyg som sökt stödet har stora och omfattande renoveringar framför sig. I år har fartygsstödet fördelats till fler fartyg än vanligt. Ibland kan även en mindre summa vara helt avgörande för att kunna bevara ett fartyg, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet i ett pressmeddelande.

I år går det största enskilda stödet, 250.000 kronor, till ångfartyget Östersund i Storsjön, där en ny ångpanna måste tillverkas. Den gamla ångpannan från 1903 går inte längre att laga.

Ideellt arbete och eldsjälar

För att de här fartygen ska kunna brukas och bevaras för framtiden krävs engagerade människor, praktiskt arbete och inte minst en del ekonomiska resurser. Bakom varje kulturhistoriskt fartyg finns oftast privatpersoner eller ideella föreningar som med stort kunnande och hängivenhet ser till att fartygen fortfarande kan trafikera våra vatten.

Bland årets mest omfattande projekt finns renoveringen av träskrovet på det 120-åriga segelfartyget Sarpen i Simrishamn. I två år har föreningen arbetat med renoveringsprojektet och sommar räknar de med att kunna vara ute och segla igen, enligt pressmeddelandet från Sjöhistoriska.

Samtliga fartyg som får stöd 2025:

Fiskebåten Asta av Smögen, Sotenäs, Västra Götalands län Fartyget får 50 000 kronor för byte av bordläggning på babords bog. Fiskebåten Asta byggdes 1916 i Marstrand för snurrefiske, snörpvad och så småningom räktrålning. Fartyget var ursprungligen riggat – men sedan 1940-talet är det motoriserat. Fartyget var i aktivt fiske fram till 1981 men ägs sedan dess av föreningen Tôllar ô Seiel som visar upp fartyget vid kaj och kommer återuppta viss trafik efter renoveringen. Asta av Smögen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Fiskebåten Edit, Karlshamn, Blekinge Fartyget får 100 000 kronor för fortsatta arbeten med bordläggning och spant. Fiskebåten Edit byggdes 1932 och var en av de första fiskebåtarna i Blekinge som var avsedd för trålfiske och var verksam i fisket farm till 1975. Edit ägs nu av en förening som visar och berättar om båten samt ordnar dagsturer med passagerare. Edit är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Sandkilen Helmi, Blidö, Norrtälje, Stockholms län Fartyget får 100 000 kronor för att lägga om däck, dreva, ny kajuta, byta delar av brädgång och eventuellt dåliga bord. Sandkilen Helmi byggdes på Svartlöga i Roslagen på 1880-talet. Här gick hon i traditionell fraktfart fram till 1946. År 1988 påbörjades en omfattande renovering av fartyget. Föreningen Helmis vänner äger och driver idag seglingsverksamhet med fartyget i sina gamla hemmavatten. Helmi är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Minsveparen M 22, Gålö, Haninge kommun, Stockholms län M22 får 100 000 kronor för att byta översta bordgången och skarndäck. M 22 byggdes på Karlskrona örlogsvarv 1941 som ett fartyg i en serie av 12 likadana minsvepare. De gråmålade skroven är byggdes i mahogny. Fartyget tjänstgjorde under krigsåren som bevakningsfartyg och minsvepare. Som flera av systerfartygen fick M 22 andra uppgifter i marinen under senare tid. Hon utrangerades först 2007 och ägs idag av en privatperson. M 22 är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Ångfartyget Polstjärnan, Karlstad, Värmland Fartyget får 90 000 kronor för att byta stagbultar i ångpannan. Fartyget byggdes på Lindholmens varv i Göteborg 1929 åt Vänerns Seglationsstyrelse som skötte fyr- och lotsverksamheten i Vänern. Fartyget var i drift som tjänstefartyg fram till 1983. Sedan 1984 ägs hon av Ångbåtssällskapet Polstjärnan som bland annat återställt fartyget till sin ursprungliga koleldning. Fartyget är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Segelfartyget Sarpen, Simrishamn, Skåne Fartyget får 100 000 kronor för fortsatta arbeten med att uppbyggnaden efter renovering, bland annat ny maskinkapp, uppbyggnad av maskinrum och skepparhytt. Sarpen är en galeas, byggd 1892 i Nyköping-Falster i Danmark och brukades som seglande lastfartyg bland annat med kalk och cement från Öland. År 1963 köptes fartyget av Simrishamns scoutkår och har fungerat som scoutfartyg med lägerseglingar sedan dess. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Ångaren Östersund, Östersund, Jämtland Fartyget får 250 000 kronor för att tillverka och montera en ny ångpanna Östersunds Ångbåtsbolag beställde år 1874 en ångare för gods- och passagerartrafik i Storsjön. Båten byggdes vid Oskarshamns Mekaniska Verkstad, delarna fraktades sedan till Sundsvall sjövägen. Sedan vidtog hästtransport till Östersund, där fartyget monterades ihop. Sommaren 1875 sattes S/S Östersund i trafik. Nuvarande ångmaskin och ångpanna är från 1903 men nu är ångpannan i dåligt skick i behöver ersättas med en ny. Ångaren Östersund är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Bogserbåten Herkules i Göteborg, Västra Götalands län Fartyget får 40 000 kronor för att byta en oljepump Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel och var utrustad med en av de första KaMeWa (Karlstad Mekaniska Werkstad) propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. Idag ligger Herkules som museifartyg vid Maritiman och används för charterturer. Bogserbåten Herkules är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Motortorpedbåtarna T 26 och T 56, Gålöbasen, Stockholms län Fartygen får 30 000 kronor vardera. T26 får 30 000 kronor för att byta bränsletankar och T56 30 000 kronor för elarbeten i maskinrummet. Motortorpedbåtarna T 26 och T 56 med hemmahamn på Gålö ägs av varsin stiftelse som har som målsättning att bevara, använda och visa fartygen. T 26 levererades 1942 från Kockums i Malmö och var då den första svenska motortorpedbåten med radar. T26 får 30 000 kronor för att byta bränsletankar. T56 får 30 000 kronor för elarbeten i maskinrummet. levererades 1957 från Stockholms örlogsvarv och drivs av tre Isotta-Fraschinimotorer. Båda fartygen är k-märkta av Sjöhistoriska museet.
Segelfartyget Westkust, Orust, Västra Götalands län Fartyget får 200 000 kronor för att renovera babord bog och förstäv: byte av balkvägare, garnering, spant, räckstöttor, skarndäck och vaterbord. Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar.
Segelfartyget Sunbeam, Uppsala stad och län och Stockholms län Fartyget får 100 000 kronor för byte av akterstäv. Kuttern Sunbeam är byggd 1905 på John Chambers varv i Lowestoft på Englands östkust. Fartyget användes för seglande trålfiske på Nordsjön fram till 1937. Hon såldes därefter till Sverige och gick omväxlande i fiske och fraktfart under åren 1937–1961. Sedan dess har Sunbeam varit registreras som forskningsfartyg sysselsatt med marinbotanisk forskning mestadels i Östersjön. Sunbeam är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Bogserbåten Harry, Lysekil, Västra Götalands län Fartyget får 30 000 kronor för att renovera eller byta relingsjärn och bogserbåge. Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet AB Atlas i Gävle år 1887 som ”Korsnäs 1”. Fartyget användes för bogsering av fartyg, pråmar och timmer. Efter en större ombyggnad och maskinbyte till en Skandiamotor var fartyget verksamt i Mälaren. För cirka 50 år sedan hamnade dåvarande Arne på Västkusten och bytte namn till Harry. Sedan 1993 ägs Harry av Föreningen Laurin i Lysekil, vars syfte bland annat är att bevara och bruka fartyget. Föreningen Laurin driver också ett museum med Skandiamotorer. Harry är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Ångbogseraren Strand, Motala, Östergötland Fartyget får 50 000 kronor för att montera nya stagbultar samt renovera ångpannan. Ångbogseraren Strand sjösattes 1890 och byggdes av Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm. Fartyget byggdes för timmerbogsering till ett sågverk i Sundsvall. År 1907 flyttas fartyget till Herrängs Gruf AB i Roslagen för att med nya namnet Vulcan återigen verka på Norrlandskusten. Ett antal ägarbyten och namnbyten senare hamnade ångbogseraren under cirka 20 års tid i Motala, då med namnet Wulf II. I slutet av 1980-talet renoverades fartyget och användes som fritidsfartyg. Numera ägs Strand av en ideell förening som just nu genomför en omfattande renovering av fartyget. Ångbogseraren Strand är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Segelfartyget Klara Marie, Skillinge, Skåne Fartyget får 150 000 kronor för spantbyten. Klara Marie byggdes 1884 i Rönne på Bornholm för frakter mellan Rönne och Köpenhamn och var då riggad som tvåmastade skonare. Fartyget gick i fraktfart mestadels på Östersjön. Runt år 1965 riggades fartyget om till galeas och utrustades med en tändkulemotor och gjorde en kortare insats som fiskefartyg. Några år senare såldes hon och blev fritidsfartyg. År 1994 köptes Klara Marie av den nuvarande ägaren, en förening som använder fartyg för turseglingar och charterseglingar.
Varpbåten Lelång, Ramnäs, Västmanland Båten får 10 000 kronor för att renovera varpspelet. Lidwall & Söner levererade denna varpbåt till Västsvenska Virkesföreningen i Bengtsfors 1958. Efter tiden i virkesföreningen användes båten till att bogsera turistflottar i närheten av Charlottenberg, Värmland. Båten har en klassisk färgsättning och har kvar både originalmaskin samt spel. Numera ägs Lelång av en privatperson. Lelång är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
Jakten Venus, Valdemarsvik, Östergötland Fartyget får 30 000 kronor för att byta delar av däcket samt byta 2 bränsletankar. Venus byggdes i Danmark 1930 som en mindre seglande fraktskuta. Cirka 15 år senare byggdes hon om till fiskefartyg och fick den encylindriga maskin som ännu används. Nuvarande ägaren köpte fartyget 1994 då gjordes också en omfattande renovering av Venus, bland annat återställdes riggen. Venus kanske är det enda i sitt slag i Sverige då hon går i fraktfart med sill, lök och potatis från Öland till olika hamnar på ostkusten under höstarna.
historia kultur sjöhistoriska museet
Powered by Labrador CMS