Hårt jobb för en av landets minsta isbrytare

Det kränger och svänger när den tio meter långa isbrytande bogserbåten Ola går in för att klyva ett av de tusentals isflaken som rör sig på Göta älv. Hon har ingen klassisk isbrytarstäv, utan lägger sig uppe på isflaket och knäcker det nedåt med sitt lilla men ändå ansenliga deplacement.

–Man tänker varje gång att nu kommer vi fastna uppe på denna, men det funkar bra och har aldrig hänt mig, säger David Moyle, skeppare ombord på Ola.

Håller koll så inget fastnar

Det är Stenungsundsbaserade Sjöbyggnationer Shipping and Marine Projects som fått i uppdrag av Sjöfartsverket att bryta is på älven. Dygnet runt kör Ola mellan Marieholm och Jordfallet i höjd med Kungälv. Det handlar inte så mycket om klassisk isbrytning, snarare om att ingen is ska fastna.

–Isen som kommer med strömmen kan fastna på pålar, ledverk och räddningsstegar och då kan det börja växa till proppar, säger David Moyle.

Även där det finns krökar på älven finns det risk att isen fastnar.

–I innerkurvan går vattnet långsammare. Det gör att isen kan slungas ut i ytterkurvan och kan fastna på klippor och strandkanter. Om det packar på kan isen bromsa upp vattnet och då kan vattennivån höja sig på uppströmssidan av pluggen och det kan bli risk för översvämning, säger han.

När Ola passerar under Marieholmsbroarna ser David Moyle till att gå så nära ledverken som möjligt. 

–När man kör så här nära gör vågorna att det som börjat växa fast lossnar så att mittfåran kan rinna fritt. Det är därför det är bra att ha en såpass liten båt för detta så att man kan böka runt så här. Större isbrytare hade inte kunnat komma tillräckligt nära, säger han.

Kan putta ut fartyg

Det är vid ledverken vid broarna som isen kan orsaka störst risk för sjöfarten om den inte bryts bort.

–Om det sitter fast hårt packad is på en sida av ledverket kan det putta ut fartygen som kommer. Nu är de flesta fartygen stora och tunga, men det finns inga marginaler för dem där, säger han.

Då och då ropar han upp kanalcentralen och brovakten för att informera om vad han gör.

–Det är viktigt med kommunikation så alla vet vad man håller på med, vi kan göra ganska tvära manövrar ibland.

Ju längre upp i älven Ola kommer, desto mer is blir det. Plötsligt slår David Moyle av på farten och lägger in backen. Det för att rensa is från propellern.

–Det händer ofta att isen kilar in sig i korgen som sitter runt propellern och då får man göra en backande manöver för att spola bort den.

Efter några sekunder är det fart
framåt igen.

–Nu blir det nya krafter. Men samtidigt är det inte lönt att köra för hårt, man
måste balansera varvtal med omständigheter. Går man för hårt leder det bara till mer is i propellern, säger han.

Kör i treskift

Ola bemannas av tre skeppare som turas om att köra åtta timmar var. David Moyle
började sitt pass klockan 08.00 och kör till 16.00 innan nästa person tar över till midnatt.

–Ola får jobba hårt, men det är hon byggd för.

David Moyle kommer från Sydafrika och flyttade till Sverige på 1990-talet efter att ha träffat kärleken. Han har ägnat hela sitt liv åt att vara kustnära skeppare och jobbar nu som anställd hos Sjöbyggnationer.

–Jag är ingen oceangående människa, utan gillar det här kustnära. Det är mer aktiv navigering när det är tajt, att dunka över Atlanten i flera veckor är inget för mig, säger han.

Att sitta i samma båt i åtta timmar dag ut och dag in kan bli ensamt. När det är dags för lunch eller fika brukar David Moyle stänga av och lägga sig i isen för att driva. Ibland har han fåglarna som sällskap.

–Jag tycker synd om dem ibland. De sitter och vilar på isflaken, men så kommer jag. Ibland flyttar de sig inte förrän de är under stäven, säger han.

Att bryta isen på älven är ett evighetsjobb och Ola lär få fortsätta köra fram och tillbaka en bra bit in på vårkanten.

–Det är tur vi inte är så rädda om färgen på skrovet, för den är borta för länge sedan, säger David Moyle.