Teknik är bara en av delarna

”Om sjöfarten ska nå 2050-målet så måste vi satsa på ammoniak” sa en professor jag träffade på Erasmus University i Rotterdam. Sedan fortsatte han med en lätt grimas: ”Fast ammoniak har en del nackdelar, jag är inte säker på att det vore någon succé som fartygsbränsle. Så att nå net-zero-målet till 2050 kommer bara att fungera om vi får igång kärnkraft som framdrift inom kommersiell sjöfart”. 

Han och kollegor på universitetet i Rotterdam har alltså kommit fram till att ammoniak har en huvudroll i mixen som ska ersätta fossila bränslen. Men både ammoniak och andra alternativa bränslen kan, sa han, stöta på tekniska problem när de skalas upp. Det innebär att inget av dessa alternativa bränslen anses vara det slutliga svaret på sjöfartens net-zero-utmaning, och därför tror han alltså att vi måste komma till kärnkraft. 

Det pratas en del om kärnkraft som framdrift för kommersiella fartyg. En norsk forskare svarade i höstas på varför, med att det helt enkelt inte finns tillräcklig mängd av alternativen. Ska vi lämna fossila bränslen så krävs enligt hans beräkningar 3,7 gånger så mycket elektricitet som idag produceras i samtliga EU-länder – bara för att energiförsörja sjöfarten. Och då har vi inte räknat med flyget och andra segment som också gärna vill ha en del av energikakan.

Rotterdam-professorn tror att utvecklingen inom kärnkraft kommer att gå fort, och troligen allra fortast i Kina. I dagsläget är bristen på regelverk ett hinder för att tekniken ska slå igenom. Ett annat hinder, sa han, är allmänhetens syn och oro.

”Ingenjörerna som utvecklar tekniken vet sällan hur de ska handskas med detta. De säger ’läs mitt dokument så ser du att detta är helt säkert’ men så funkar det ju inte”, konstaterade professorn.

Han drar paralleller till ett pågående projekt om framtida teknologier och strategier för gröna hamnar i Nederländerna. En del i projektet är att titta på social acceptans för olika alternativ, och sådant är både svårt att definiera och att mäta. 

Försäkringsbolagen är enligt samme professor ytterligare en aspekt. ”De behöver information att utgå från för att kunna mäta risken och skapa försäkringsprodukter. Du behöver alltså ett par olyckor för att få igång affären. Men olyckor kommer förstås att jobba helt emot den sociala acceptansen”, konstaterade han krasst. 

Tanken om social acceptans kan appliceras även på andra alternativa tekniker för framdrift – eller för den delen på all ny teknologi. Det krävs betydligt mer än fungerande teknik för att få något på rull. 

Når vi netto-noll till 2050 då? Vem vet. Men även om vi inte skulle nå hela vägen globalt så kommer det att finnas många områden, fläckar på kartan, som lyckas. Gröna korridorer, regioner där all färjetrafik går på el eller sträckor och segment där vind-assistans gör succé. 

Vi får helt enkelt jobba som ett lapptäcke. Spiller du en droppe vatten på ett papper så sprider sig fläcken och blir större. Spiller du små droppar här och där så växer de till slut så mycket att de går ihop.

Så tänker jag mig att vi löser netto-noll. Helt oavsett om vi bestämmer oss för att blanda in kärnkraft eller ej.